Villa Lidköping - Vänersborg
7 - 4

Villa vann inför rekordpublik

Villa vann till slut ett dramatiskt och spännande derby mot Vänersborg med 7-4 inför 5400 åskådare.

Det blev som väntat en dramatisk och svängig match när Villa mötte Vänersborg på fredagskvällen. Lagen ägde var sin halvlek, Villa den första och Vänersborg den andra och matchen kom att avgöras först i slutet.

Villa började klart bäst och efter ett par missade lägen så gjorde Martin Andreasson 1-0 på en vänsterhörna. Ytterligare några lägen brändes och istället kvitterade Vänersborg till 1-1 genom Johan Koch på en retur efter att Jesper Thimfors räddat förstaskottet. Surt för Thimfors att ingen blåtröja hann först på returen.

Sedan så hade Villa bra utdelning en stund och gjorde tre mål på nio minuter. 2-1 av Christoffer Norin som kunde avancera fram på offensiv planhalva och smälla in bollen. 3-1 av Daniel Andersson som bjöd på lite bandygodis och 4-1 av Axel Ekholm som rundade Vänersborgsförsvararna och tryckte in bollen. Alla målen var riktigt snygga faktiskt men inget slår Dannes 3-1. Det var dragningar, tunnlar och tjofaderittan hit och dit innan han lyfte in bollen i mål.

5-2 borde varit mer
Vänersborg tog timeout efter detta och avslutade halvleken bättre. Man gjorde också 4-2 på straff genom Joakim Hedqvist. Villa fick sista ordet när David Karlsson satte 5-2 på en högerhörna. Detta kom på tilläggstid och kändes väldigt viktigt. 5-2 i paus var helt ok även om ledningen borde varit större. Bland annat hade man en boll i ramen av Andreasson på hörna. När Villa bjöds på lite ytor och fick rejält med sprätt på grillorna så hade Vänersborgs tröga försvarslinje väldigt svårt att hänga med.

Fem minuter in på andra halvlek så var ställningen 5-4 efter två nya mål av Hedqvist. Är man inte på tårna i bandy så smäller det direkt och det fick vi ju se här. Vad Villa sysslade med i början av halvleken är rätt så svårbegripligt. Speciellt vid frislaget som betydde 5-4 där Villas mur stod och sölade å det grövsta. Vet inte om man väntade på domarsignal eller vad det handlade om. Rätt som det var så hade Hedqvist dunkat in bollen i mål.

I och med dessa två mål så förändrades matchbilden väldigt mycket. Villa sjönk ner och blev passiva samtidigt som Vänersborg ägde massor av boll och kunde komma i anfallsvåg på anfallsvåg. Villa lyckades väl ändå hålla relativt rent i mitten och Vänersborg fick mest ägna sig åt att försöka komma runt på kanterna och söka hörnor och inspel. Det var ofta Lomanov som var bollförande och det kändes stundtals rätt så tacksamt faktiskt. Han är ju en väldigt bra spelare såklart men har ibland förtvivlat svårt att släppa bollen i tid. Då kändes det farligare när andra Vänersborgsspelare kom med bollen. Ivanov kanske framför allt som hade flera luriga instick i straffområdet.

Esplund lugnade ner
Ett tag kändes det som en tidsfråga innan en kvittering skulle komma men närmare än en träff i virket på en hörna kom inte Vänersborg. Villa tog timeout efter 65 minuter där Johan Sixten skällde rätt så rejält på spelarna. Det verkade hjälpa en del för något bättre blev det. Framför allt så var det Johan Esplund som lyckades hålla i boll och lugna ner stressen på ett föredömligt sätt.

Med kvarten kvar så fick Villa straff efter en tjusig genomåkning av Petter Björling. Davva sköt dock straffen rakt i nävarna på David Borvall och ångesten och nervositeten fick fortsätta härja runt i våra sinnen en stund. Kändes inte helt överraskande att Davva brände straffen eftersom han överhuvudtaget var rätt så anonym i matchen. Man har ju hunnit med att skaffa sig ganska så höga krav på den karln nu.

I matchminut 88 så befriades vi äntligen från ångesten när Johan mycket vackert spelade fram Danne som satte 6-4 från en snäv vinkel. Vänersborg försökte desperat en sista gång och var nära reducering men istället så kunde Axel Ekholm på tilläggstid åka igenom på egen hand och göra 7-4. Hans andra mål i matchen och det stora segerjublet kunde kopplas på.

Joel var mycket bra
Joel Broberg var mycket bra och visade ingen respekt alls trots sin ringa rutin. Johan Esplund var den som tog tag i Villas offensiva spel när det kändes riktigt jobbigt. Martin Johansson offrade sig hänsynslöst för att hålla ihop defensiven. Axel Ekholm var piggelin värre och skapade flera chanser. Hans två mål kommer nog betyda mycket för självförtroendet. Daniel Andersson var som vanligt bra. Hans 3-1 har nog vandrat runt på catwalken i bandyns lilla värld ett stort antal gånger redan och lär fortsätta med det tills det överträffas av ett vackrare mål. Hur nu det ska gå till.

Även om man givetvis är glad för en värdefull tvåpoängare så känner man också ett litet sting av irritation efteråt. Varför ska det behöva bli så här spännande. Matchen borde varit avgjord efter en halvtimme och vad Villa sysslade med i början av andra halvlek det vete gudarna. Man verkade stå i korvkön istället för att vara med ute på isen. Nåväl, det ordnade ju upp sig till slut. Man har kanske lite väl stora förväntningar på laget ibland.

Publikrekordet på 5400 åskådare gjorde att det var smällfullt i arenan. Några platser var i och för sig tomma på sittplats. De personerna stod väl kanske i baren och dyngade ner sig istället, vad vet jag. Det här publikrekordet blir hur som haver väldigt svårt att slå. Då får man nog slänga upp en läktare på tredje etage. Tänk att det en gång i tiden trängdes nästan 9000 personer ute runt gamla Isstadion. Det rekordet kommer förbli orört, men det är ju andra tider nu.

På söndag spelar Villa sin nästa match borta mot Gripen i Slättbergshallen.

Villa vs Vänersborg 7-4 (5-2)
1-0 Martin Andreasson (Jesper Eriksson) 8
1-1 Johan Koch 16
2-1 Christoffer Norin (Daniel Andersson) 20
3-1 Daniel Andersson (Martin Karlsson) 26
4-1 Axel Ekholm (Johan Esplund) 29
4-2 Joakim Hedqvist 35
5-2 David Karlsson (Jesper Eriksson) 45+2
5-3 Joakim Hedqvist (Nikita Ivanov) 46
5-4 Joakim Hedqvist 50
6-4 Daniel Andersson (Johan Esplund) 88
7-4 Axel Ekholm 90+1
Utv : Villa 1x10, Vänersborg 5x10
Publik : 5400