VSK till SM-final!
Efter en minst sagt svängig semifinalserie mot Sandvikens AIK står nu VSK inför sin tredje raka final. Man tog sig dit genom 11-3, 4-12, 4-9, 8-4 och 8-4 mot SAIK. Nu ställs man mot Villa/Lidköping som är på jakt efter sitt första och efterlängtade SM-guld. Med lirare som Esplund, Andersson och Muhrén i truppen kommer det att bli en otroligt svår uppgift för VSK.
Västerås SK är klara för SM-final för tredje året i rad och jäklar vad det satt hårt inne. Efter att vunnit den första matchen enkelt i ABB Arena med 11-3 åkte man på en riktig kyss matchen efter uppe i Sandviken med 12-4. VSK var inte alls påkopplade och man saknade tydligt energi även i den tredje matchen då man inledde piggt. Då var det bara Simon Jansson som stod för något anfallsspel överhuvudtaget och när han sedan fick utgå skadad tömdes hela ABB Arena på luft likt en ballong och SAIK vann enkelt med 9-4. Jag tänker inte skriva någonting om anmälningshistorierna. Det som hänt har hänt och VSK spelar final, det gör inte SAIK. DN fattade sitt beslut och här är vi idag.
VSK fick dock en helt annan energi i fredags när man åkte upp till Sandviken med kniven mot strupen. Något annat än seger fanns inte på världskartan och det kändes ändå någonstans att VSK skulle kunna fixa det här. Man startade matchen med en helt annan intansitet och man tog kommandot i matchen och släppte aldrig det kommandot till SAIK. Man slet hårt för att få till en avgörande match på Rocklunda och vann rättvist. I gårdagens match rådde det en elektrisk atmosfär över Rocklundaområdet redan dryga timmen före matchsstart och man fick känslan man fick för 6 år sen då man stod inför samma uppgift mot just SAIK. Rekordstora 6547 är ett nytt rekord i ABB Arena som man putsade med drygt 400 personer. Det var länge sen speakern fick be publiken röra sig mot mitten... Och när publiken lyfte VSK när det behövdes som mest - ja då klev också spelarna fram när det behövdes som mest. Tänker då främst på Ted Bergström som inte gjort mycket väsen av sig under semifinalserien men klev fram och stod för ett hattrick! Det hamnar i och för sig lite i skugga med tanke på att högerbacken Patrik Sjöström dunkade in 5(!!!) bollar bakom strålande Martin Falk i bortakassen. Sjöström står som en symbol för hur viktigt det är med säkra skyttar i laget som kan göra hörnmålen och vara nästintill 100% i straffskyttet.
Om Sandviken hade studsen med sig i tidigare matcher så hade VSK definitivt det i den senaste. Tänker då givetvis på Bergströms chansskott utifrån straffområdet där bollen går i stolpen på väg ut mot kortlinjen enbart för att träffa ett ben för att retfullt rulla över mållinjen. De målen räknas också som tur är.
Nu ställs man mot Villa i en historisk första final mellan lagen. Sist man stöttes på i slutspel var förra året då VSK vann med 3-0 raka matcher. Esplund var stundtals dominant mot det lag han varit klar för sedan december 2014 i en riktigt märklig situation. Så här året efterår är det väl egentligen bara att lyfta på hatten och tacka för bidraget till ett grönvitt SM-guld. Det är just två herrar som har koll på hur man sänker VSK och det är just Esplund och en viss Magnus Muhrén. Får ont i magen av att bara tänka på hur de filar på sin plan för att stjälpa grönvitts chanser till ett svindlande SM-guld nummer 20. I och med att man förlorade båda matcherna mot Villa under seriespelet tycker jag att man faktiskt får leva med ett visst favoritskap. Det gäller inte att bara hålla koll på den frejdiga offensiven, det gäller också att luckra upp defensiven som varit elitseriens bästa i år.
Den enda egentliga fördelen på förhand jag kan se VSK har som Villa inte har är att man har spelat flera finaler ihop tillsammans som ETT lag. Villa har flera guldmakare i laget, men de har inte gjort det ihop. Ska man vinna en final så gäller det att man får ihop just det. Laget. Är det finalrutinen som kan vara tippar vågen mot grönvitt eller kommer Villas hunger räcka?
På lördag vet vi.
Heja Sport!
