United reste sig och visade hjärta

Då kritiken var som värst så visade United att det finns hjärta och krigare i laget. United slet, jobbade hårt och höll ihop för att besegra mästarna Chelsea och satte stopp på deras långa förlustfria svit.

Då kritiken var som värst så visade United att det finns hjärta och krigare i laget. United slet, jobbade hårt och höll ihop för att besegra mästarna Chelsea och satte stopp på deras långa förlustfria svit.

När jag vaknade upp började fjärilarna genast sprattla i magen. Jag inledde dagen med vinst i innebandy i vår lokala Korpenserie och tog det som ett gott omen. När jag kom hem så fortsatte glädjen – vinst även i Hattrick. Skulle det bli en trippel? Det vore bara för bra för att vara sant, tänkte jag. Min polare som hejar på Chelsea kom över för att ladda inför matchen. Han visade inga spår av nerver, medan jag klättrade på väggarna.

Då laguppställningarna blinkade på skärmen så var ståpälsen framme. Ljudet från Old Trafford överröstade kommentatorn. Det måste va en jäkla stämning där, tänkte jag. Jag sneglar på min polare då domare Poll ska blåsa igång matchen. ”Må bästa lag vinna!” Vi skakar hand och sen är hörs visselpipan.

Första halvlek:
Starten av matchen visade att även spelarna tycktes vara nervösa. Ställningskrig på mitten och ett par halvchanser från båda lag då Ronaldo tog sig förbi Ferreira och Makelele och sköt över. Drogba följde upp med ett par fina löpningar och kom fri från Ferdinand på en av dom, men hans lobbförsök plockades komfortabelt ner av Van der Sar.

Del Horno fick sen en bra chans att ge Chelsea ledningen efter en frispark av Duff mot bortre stolpen. Fletcher tappade markeringen helt och Del Horno kom glidandes men han lyckades bara stöta bollen utanför målramen.

Rooney serverade sen Scholes med en fin passning snett bakåt, men Scholes kanonskott gick precis utanför stolpen till Cech’s stora lättnad. Fletcher, som kritiserats hårt av bl.a. Keane, skulle sen bli stor hjälte då han nicklobbade över Cech efter ett fint inlägg från Ronaldo. Än en gång vann Ronaldo kampen mellan portugiserna på sin kant och han ska ha stor credit för den assisten.

Chelsea försökte replikera med skott från Gallas som blockerades, en nick utanför av Terry och ett skott från dålig vinkel av Drogba, men det skulle inte vara the Blues’ dag. Första halvlek får betecknas som jämn och underhållande med betydligt mer ytor än väntat.

Andra halvlek:
Andra halvlek startade i ett rasande tempo och Chelsea ökade sin press minut för minut samtidigt som United sjönk längre ner i vallgraven och satsade på kontringar. Lampard avlossade sin bössa vid ett flertal tillfällen men ofta fanns det en United-spelare i vägen. Van Nistelrooy fick sen chansen att utöka ledningen efter ett inlägg till Fletcher som på volley passade in till en fri Ruud, men han avslutade dåligt och sköt över.

Efter den chansen så följde en plågsam period fram till slutet med en enorm press från Chelsea. Halvchanserna haglade, liksom tacklingarna och de förrvirrande korten från domare Poll’s sida. Lampard och Del Horno hade de bästa lägena för en kvittering, men Lampard’s skott räddades snyggt av Van der Sar och spanjorens skott gick över ribban. Mourinho försökte förtvivlat öka pressen än mer med offensiva byten, men United’s defensiv var makalös och insatsen var ett skolexempel på team work. Jag tror inte att jag kunde skymta en United-spelare som såg pigg och fräsch ut. Alla tömde sig på krafter och visade prov på den efterlängtade jävlar-anamman. Ett lysande exempel var Smith som matchen igenom tacklade allt i blå tröja och under en sekvens drog till med 3 st tacklingar under ca 2 sekunder. United kunde till och med gjort 2-0 i slutet då inhopparen Park utmanade Terry i en duell och bollen hamnade hos en helt fri Rooney men hans skott mot öppet mål tog oturligt på en liggandes Ferreira. 

0 kommentarer