George Best 1946-2005
The Belfast Kid har lämnat oss. Få Unitedspelare, om ens någon har väl förtjänat legendarstatus mer. Från oss alla, till dig George. Här är en hyllning.
George Best blev 59 år gammal. Eller 59 år ung, för på vissa punkter växte han väl aldrig upp. Kanske är det en stor del av varför han är så älskad. Geniet från Belfast som alltid gick sin egen väg. För min egen personliga del så har jag alltid fastnat för sådana personligheter som George Best, och efter att ha följt hans kamp de senaste dagarna känner jag en stor sorg och tomhet idag. Inte för att jag ska påstå att jag på något sätt kände George Best, så kändes ändå som man gjorde det. Värmen, humorn, glimten i ögat. Fotbollsvärlden har förlorat en av de största, både på och utanför planen. En generös och ibland naiv man som hamnade snett många gånger och till slut fick betala priset för sin livsstil. Själv sitter jag och skriver detta med årets värsta bakfylla, på något sätt känns det både ironiskt och passande en dag som denna.
"It is a very sad day, a sad time. He was everybody's son, every father's son, every mother's son. He was the greatest player ever as far as I am concerned."
Före detta Fulham managern Bobby Campbell
Manchester United var i början av 60-talet ett lag som höll på att hämta sig efter katastrofen i München 1958. Ett lag med en blandning av äldre trotjänare och unga stjärnor som Denis Law och Bobby Charlton. Men resultaten var blandade. Någon saknades fortfarande för att kunna nå den absoluta toppen och ta tillbaka ligatiteln. Denna någon skulle man hitta i Belfast. Uniteds scout Bob Bishop hittade den då 14-årige George Best när han spelade fotboll på en asfalterad plan, och efter att ha sett honom i en riktig match för juniorer skickade han ett telegram hem till Matt Busby: ”Jag tror jag har hittat ett geni åt dig”. 14 år gammal kom han till Old Trafford för provspel tillsammans med en annan ung kille från Belfast. Men efter endast en dag åkte de båda hem till Belfast frivilligt, eftersom de inte trivdes. Några veckor senare hade dock George ändrat sig, och Matt Busby tog gärna tillbaka honom. Efter ett par år i Uniteds ungdomslag skrev George Best sitt första proffskontrakt på sin 17-årsdag. Den 14:e september 1963 var det dags för 17-åringen att debutera hemma mot West Bromwich. Det blev ingen omedelbar succé, men efter sin andra match i a-laget - mot Burnley i december - var George bofast i laget. Senare under säsongen debuterade han också i Nordirlands landslag mot Wales i Swansea.
"Not only is he one of the finest footballers this island has ever produced but he is also one of the best players the world has ever seen. In the days ahead people will struggle with words to try to describe his talent. In this regard George should be remembered as the very best at what he did. He was quite simply a football genius."
Irlands premiärminister Bertie Ahern
George Bests verkliga genombrott kom dock den 30:e september 1964 borta mot Chelsea. Stamford Bridge var fullsatt och hemmalaget var obesegrade hittills i ligan. Efter en makalös match av George Best stod dock United som segrare med 2-0. Det första målet gjorde George själv, och det andra gjorde Denis Law efter ett inlägg av George. Den 18-årige teknikern had lekstuga på högerkanten och Stamford Bridge gav honom en stående ovation när han försvann av planen efter matchen, detta alltså trots att hemmalaget förlorat. United vann ligan den här säsongen för första gången efter Münchenkatastrofen och George var en etablerad stjärna i England. Säsongen efter var det dags för George Best att också bli en världsstjärna. Den 9:e mars 1966 mötte United Benfica borta i Europacupen och hade med sig en 3-2 seger hemma från Old Trafford. Benfica var ett etablerat storlag i Europa med Eusebio som den store stjärnan och de flesta trodde att United skulle få det svårt att försvara sitt resultat från hemmamötet. Men George Best ville annat. Efter att ha nickat in 1-0 för United var det dags för ett tekniskt nummer i den högre skolan. George dribblade av tre Benfica-spelare innan han sköt 2-0 otagbart för målvakten. United vann till slut matchen med 5-1 och Matt Busby sa efter matchen: ”Vår plan var att spela försiktigt, men nån måste ha stoppat bomull i George öron”. Hyllningarna från världspressen lät inte vänta på sig. Med sitt långa hår och sin klädstil kallade de portugisiska tidningarna honom för ”El Beatle”, och George Best var helt plötsligt en del av 60-talets stora Beatlesfeber. Han blev den första riktiga idrottsstjärnan som också var en stor flickidol på samma nivå som popstjärnorna i Beatles.
"The world of football has lost a great. I've lost a great old friend. He was fabulous."
Benfica och Portugals legend Eusebio
1967 vann United ligan igen och 1968 var det dags för det magiska året när United tog hem Europacupen. Finalen gick på Wembley mot Benfica, och United vann med 4-1. Matchen var lika vid full tid, och portugiserna pressade på för ett ledningsmål i förlängningen när det var dags för George Best att ta fram sin magi igen. Bollen sparkades ut av Alex Stepney i Uniteds mål och hamnade hos George i mittcirkeln. Han satte av mot Benfica-målet och försvararna försökte depserat att hänga med, men till ingen nytta. George fann sig ensam med målvakten, och efter en kroppsfint var det öppet mål. Ett magiskt 2-1 mål och George Best hyllades som den bästa spelaren i Europa. I december valdes han till ”European Footballer of the Year”, den yngsta spelare som någonsin fått utmärkelsen. Det var Uniteds och George Bests största stund. Efter 1968 började det gå utför, särskilt efter att Matt Busby slutat som manager 1969. Busby var ju den som tagit George till United och som fostrat honom.
"You could have put George in just about any position in our 1968 team and he would have been better than the person who was playing there."
David Sadler, lagkamrat från det Europacupvinnande laget
George Best var bara 20 år gammal när han blev känd över hela världen. Han var också en enkel grabb från en arbetarfamilj i Belfast, och kändisskapet tog hårt på honom. Hans lagkamrat från Nordirlands landslag, målvakten Pat Jennings, berättade att efter varje match när laget gick ut tillsammans stannade George på hotellrummet eftersom han inte orkade med uppståndelsen. För att orka hittade han alkoholen, och snart handlade hans livsstil om snabba bilar, snygga tjejer, och sprit. I slutet av 60-talet handlade rubrikerna i tidningarna alltmer om hans privatliv, och allt mindre om vad han presterade på fotbollsplanen. Efter att Matt Busby slutat som manager blev det allt värre, och George började missa träningar eftersom han var alltför bakfull för att kunna vara med, eller för att han helt enkelt struntade i det och istället stannade i London för att festa. Förhållandet med lagkamraterna och lagledningen blev ansträngt, framförallt förhållandet till lagkaptenen Bobby Charlton som alltid haft svårt för George livsstil. Motspelarna började också att spela allt hårdare mot honom för att stoppa honom och George fick svårt att tygla sitt humör. Det blev allt tydligare att han inte trivdes. I maj 1972 deklarerade han att han fått nog och ville sluta med fotbollen. Han övertalades att fortsätta, men mitt under säsongen 1973-74, efter en match mot Queens Park Rangers, meddelade han plötsligt att han lade av, endast 27 år gammal. Den 1:a januari 1974 blev den sista gången vi fick se det lilla geniet från Belfast i Uniteds tröja.
"We at Manchester United have learned from our experience with Eric Cantona, we had to treat him differently, make allowances. If, instead of being hostile to George, which I was, we had leaned a bit his way and tried to help him, who knows?”
Bobby Charlton
Efter slutet I United, försvann George Best till USA, och han fortsatte att spela fotboll från och till i tio år till för olika klubbar i USA och England. Men det mesta handlade om livet utanför planen där hans problem eskalerade. Han gjorde flera försök att bli av med sin alkoholism genom att lägga in sig på olika behandlingshem, men varje gång föll han tillbaka i gamla vanor. 2002 genomgick han en levertransplantation eftersom hans lever tagit allvarlig skada av hans drickande. Tyvärr höll det inte längre än till den 25:e november 2005. George Best lämnade oss klockan 12.55 lokal tid. Det sista dygnet besöktes han på sjukhuset av sina gamla lagkamrater Bobby Charlton och Denis Law, och de tre juvelerna från storhetstiden återförenades en sista gång.
"He has left us with a million memories, all of them good ones."
Sir Alex Ferguson
George Best lämnar efter sig många minnen och ljuva stunder för både Unitedfans och fotbollssupportrar världen över. Låt oss alla minnas honom för det han gjorde på planen, men också lära oss av de misstag han begick utanför planen. Men låt oss framför allt minnas George Best för att han gjorde fotbollen rolig att se på. I helgen kommer alla matcher i England att föregås av en tyst minut. Ta tillvara på den minuten, le och snegla upp mot himlen. För jag tror att han redan dribblat brallorna av Gud Fader däruppe.
