West Ham - Manchester U 1-2
Trots att Harewood skickat bollen i mål innan de sista i kön till ölkiosken hunnit inta sina platser reste Manchester United hem från London med alla tre poängen. Förlusten sved förstås men i ärlighetens namn var det rättvisa som skipades.
Det var ”derby” på göteborgspuben S:t George i söndags. De båda ägarnas respektive favoritlag möttes och såväl United som United har en ansenlig skara stammisar som känner varandra väl vid det här laget. Innan avspark förenades vi, tillsammans med Trevor Brooking, Bobby Charlton och publiken på Upton Park, i en hyllning till den nyss bortgångne George Best och en ledsam känlsa över det alltför korta liv som denne forbollsartist fick leva, blandades med en spänd förväntan inför matchen. Stämningen oss supportrar emellan var gemytlig, och även om det hettade till i lokalen några gånger under själva matchen, skiljdes vi som såta vänner. Vi Hammers erkände oss besegrade av ett bättre lag medan de från andra sidan försäkrade att West Ham hör hemma i Premier League.
Någon menar i eftersnacket att hemmalaget får sitt ledningsmål för tidigt. Själv är jag mycket tveksam till den analysen och när målet kommer, inom första spelminuten, har jag definitivt inget att invända. Det är Etherington, denna eftermiddag bättre än på länge, som från sin vänsterkant serverar bollen till den framrusande Harewood. Vår förstestriker, som inte nätat sedan 17 september (Fulham), får på ett perfekt första tillslag och bollen går spikrakt in mellan Van der Sar och närmaste stolpen.
Det händer inget mer i målväg före paus och Hammers första halvlek är klart anständig. Detta till trots har våra gäster bollen oroväckande mycket och redan i elfte minuten tvingas Carroll göra en klassräddning på van Nistelrooys skott efter pass från Park. Även Scholes och Rooney har ypperliga tillfällen att kvittera men Carroll, med hjälp av sina uteförsvarare, lyckas freda målet. West Hams stora chans före paus, vid sidan av målet, blir en frispark från Benayoun. Killen är en härlig fotbollsspelare, det visade han ännu en gång, och undertecknad är övertygad om att hans frispark hade borrat sig in i vänstra krysset om inte någon i muren touchat den.
Andra halvleks inledning blir precis sådan vi innerst inne fruktat. Efter blott två minuter spelar Park fram Rooney som gör bort Repka och avancerar in i skottsektorn. Avslutningen är inte lysande på något sätt men tillräckligt bra för att bollen, via Carrolls ben, ska leta sig in i mål.
Självfallet är våra gäster inte nöjda med detta utan pressen fortsätter. Återigen är det Rooney som håller sig framme men West Ham-försvaret lyckas rensa undan. Elva minuter in på halvleken kan vi dock inte stå emot längre. Carroll förlorar höjdduellen mot O´Shea efter hörna och den sistnämnde placerar med huvudet bollen i mål.
Ju längre matchen lider desto mer tillåts West Ham bollinnehav. Ändå är vi aldrig riktigt nära en 2-2-kvittering, istället är det van Nistelrooy, vars lyftning träffar ribban, som sånär hamnar i målprotokollet.
Förluster svider alltid men denna gång måste vi tillstå att rätt lag vann. En hel del positivt finns ändå att ta med sig från matchen. Försvarsspelet är i det stora hela, precis som tidigare under säsongen, klart godkänt, även om vi, som någon bland publiken på puben påpekade, för första gången fick se Gabbidon ordentligt uppsnurrad vid ett tillfälle. Storebror Rio var säkert stolt över Antons insats även denna gång. Också mittfältet gör en bra match, Noble kämpar och står i och killen håller definitivt, i alla fall som ett komplement, på den här nivån. Benayoun är klass, Mullins i regel framgångsrik när det handlar om att förstöra motståndarnas spel och Ehers insats denna söndag var bättre än han visat på mycket länge. Hans kreativitet på vänsterkanten är oerhört viktig för laget. På topp har varken Sheringham eller Harewood någon stor dag och det är i anfallsspelet vi har vårt huvudproblem för tillfället. Zamora kommer in med knappa 20 kvar men lyckas inte förändra matchbilden. En lösning av anfallsspelet är dock en angelägenhet för fler än de två där framme och mittfältets godkända betyg till trots, är det något som saknas framåt. Vi gör för lite mål, inte bara när vi möter lag av den klass som Man U har, och frågan är om vi inte, i väntan på att Noble ska blomma ut ordentligt, behöver förstärka även på mitten i januari. Reo-Coker, som saknades igår pga skada, är förvisso en mycket duktig och kreativ spelare men inte heller han, i alla fall inte ännu, är riktigt den dynamo vi skulle behöva.
West Ham - Manchester U 1-2 (1-0)
Publik: 34 755
1-0 Harewood (1)
1-1 Rooney (47)
1-2 O´Shea (56)
Carroll
Repka, Ferdinand, Gabbidon, Konchesky
Benayoun, Mullins (Zamora 72), Noble, Etherington (Newton 89),
Sheringham (Dailly 71), Harewood,
Gula kort: Noble, Sheringham
Kvar på bänken: Hislop, Aliadiere
