Match och Reserapport Charlton - City

Cider, curry och storvinst. Kan det bli bättre?

Lördag morgon väldigt tidigt gick bussen till bussen till flyget. Som vanligt blev det knappt någon sömn natten innan och när vi väl kom fram till hotellet efter buss, två tåg och tunnelbanebyten pga stopp i tunnelbanan så var man redan ganska slut. Som tur var så hade vi rejält flyt med hotellet som var kanske det bästa jag bott på, åtminstone i England. Det låg intill Brick Lane och något som liknade ett mini Rusholme så jakten efter en schysst Curry började ganska omgående.
Eftersom jag åkte med min flickvän så blev det i stället lite shopping och efter en stund hade jag lagt ut en förmögenhet på en tröja av ganska kontroversiellt märke. Vi samlade oss lite på en pub innan middag då vi fick mess om en liten tillställning hos bekanta vid Barbican. När vi väl kom dit så blev vi bjudna på finlandsvenskt julbord med allt från skinka till lutfisk så dag ett slutade utan curry. Dessutom så konsumerades det en del innan vi begav oss till en bar för några timmar. Tröttheten slog till hårt dock och man hade ju en morgondag att tänka på.

Fortfarande trött och lite bakis så vaknade man vid lunchtid på Söndagen. Matchen skulle ju inte börja förrän 16 så det borde finnas gott om tid. Tyvärr så funkar det inte riktigt så i Londons transportsystem och efter att dessutom blivit lurad på tunnelbanan så kom vi ut till Charlton strax innan 15. Efter att vi hämtat ut gratisbiljetterna (från Charltonspelare!) så begav vi oss till puben Antigallican där Citysupportrarna satt. Där skulle vi möta upp med Patrik och hans två kompisar men dom var ännu senare än oss. Däremot så hörde vi folk prata svenska överallt både innan och efter matchen men vår tolkning var väl att det var antingen ovanligt civilserade engelsmän alternativt turister/svenskar som bodde i London och som ville se lite fotboll.
Efter att väl ha tjatat oss in på puben (meeting friends from Sweden, bla, bla) så fick man äntligen höra lite Citysång även fast dom flesta följde lottningen till någon sorts buckla (Scunthorpe?). Efter en stund kom Patrik men vi var tvunga att gå till matchen strax efter.
The Valley var nästan sig likt sen jag var där för tio år sedan och för er som inte varit där så rekommenderas ett besök. Den ligger i ett ganska trevligt område och det märks att Charlton är en familjeklubb (lite som City). Dessutom finns det nästan alltid biljetter kvar och dom kostar "endast" £25

Matchen i sig har ni säkert bra koll på men för att sammanfatta så började City mycket bra. Dom fem byten som Stuart Pearce gjorde innan matchen verkade lyfta laget på en gång även fast vi på läktarplats undrade vart spelare som Musampa och Mills höll till. 
Det dröjde inte länge innan spelövertaget började resultera i målchanser. Tyvärr fick Darius Vassell bollen för långt i från sig vid sin första chans men han tog å andra sidan målvakten. Även nästa gång fick han bollen för långt ifrån sig efter att ha vänt upp och dribblat av ett par Charlton spelare men som tur var kom Andrew Cole på en perfekt överlappning och tog bollen från Vassel. Cole gjorde sen inget misstag utan placerade in bollen i bortre.
Att sitta i fiendeland, nåja, och vara tvungen att hålla tyst visade sig inte vara det lättaste att göra men jag fick tillfälle att öva flera gånger om. Började dock bli lite avundsjuk på Patrik som satt bland City.
Charlton hade överhuvudaget inte många chanser i första men på den andra så hann jag tänka, Nej inte han, innan Darren Bent visade sin klass. Som tur var visade Trevor Sinclair sin bara 56 sekunder senare när han ryckte förbi Unitedbacken och sköt ett inte helt otagbart skott förbi Kiely. Någon gång i samma veva höll David Sommeil på att lyckas med ett drömmål efter en dribblingsraid som man inte hade förväntat sig från dom fötterna. Kanske han borde behålla masken, den förvirrar nog motståndarna en hel del.

Redan i halvtid började det buas bland Charlton supportrarna, kanske borde dom stötta sitt lag i stället. Vi satt på långsidan närmare Charlton klacken än mittlinjen, alltså alldeles för långt från där City satt men det visade sig att dom hördes klart mest ändå med undantag för när Charlton tryckte på efter 2-3 reduceringen. Naturligtvis hjälper det till när man gör fem mål på bortaplan men det var bra tryck och en väldig variation på ramsorna med allt från Blue Moon till Jingle Bells.

Andra halvlek började ungefär som första. Charlton gjorde ett byte redan i paus och ändrade till 4-4-2 vilket verkade vettigt då Bent var alldeles för ensam på topp. Det dröjde dock bara några minuter innan dom tog ut Jonathan Johansson som flyttat upp topp från kanten. Curbishley som gjorde sin 700 match som tränare verkade inte riktigt ha tålamod men efter 5 raka förluster så kanske det inte fanns något val. Hur som helst så fortsatte City att spela bra och efter ungerfär halva andra halvleken fick vi en ganska klar straff även om Charltonfansen protesterade. Match of the day bilderna visade senare att domaren var beslutsam och väldigt bra placerad. Att sen Joey Barton fick lägga straffen var väl lite tveksamt efter den senaste tidens händelser men som tur var hann han först på returen.
Charlton fick sen en frispark där City muren verkade ställa upp fel och inhopparen Bothroyd smällde in reduceringen. För första gången i matchen började man bli lite orolig då Charlton tog över lite av spelet och började skapa lite småchanser men som tur är har vi ett väldigt bra kontringspel och en vass vessla på topp. Äntligen fick han inte bollen för långt ifrån sig och efter ett kyligt avslut stod det 4-2 och matchen var i stort sett död. Cole utökade sen ännu kyligare då Kiely än en gång litade för mycket till sin förvirrade backlinje.
Resultatet var helt rättvist även om Charlton inte alls var bra. 

Hyllningarna till spelarna och Pearce fortsatte en god stund efter slutsignalen så det dröjde innan man kom iväg men nu var det äntligen dags för Curry. Naturligtvis kom vi på att vi skulle promenera från London Bridge till Brick Lane vilket iofs var trevligt men hungrig var man. Maten var helt ok och sällskapet som bestod av Patrik och hans två kompisar var mycket trevligt. I stället för pubrunda så blev det kaffe och Match of the Day på rummet innan dom åkte till sitt och vi bestämde oss för en relativt tidig kväll, klockan var ju ändå midnatt en Söndag.

Måndagen bestod av lite mer shopping innan det var dags för resa till Luton och flyget. Naturligtvis så var tåget kraftigt försenat så vi kom till incheckningen 37 min innan planet skulle gå. Ryanair har tydligen 40 min som gräns oavsett om tåget är 40 min försenat (vilket är jävligt dålig service, bojkotta) så vi kom inte med. Efter oss kom ytterligare ett tiotal svenskar och det var smått kaotiskt. Vi valde dock att sno dom sista två platserna till morgonflyget från Stanstead och åka tillbaka till London. Som tur var fick vi bo hos en bekant i Docklands men efter ytterligare en natt med lite sömn (och några glas) så var man rätt sliten när man satt på flyget hem men det var det värt.

På flygbussen hem satt det en kille bakom och pratade lyriskt på telefon om matchen. Vände mig om och killen hade Cityhalsduk så naturligtvis var jag tvungen att prata med honom. Visade sig att det var hans första City match men att han nu vill åka till Manchester. Jag sa åt honom att titta in här på sidan så skulle det nog ordna sig. Tidigare idag satt jag och planerade lite resor med "Peter Blå", till saken hör att det var han som killen på bussen pratade i telefon med, världen är liten ibland.

CTID

0 kommentarer