A Tale of Two Cities (ny)

MCFC krossade BCFC och 4-1 var smickrande för besökarna från Birmingham

City, Manchester City, we are the boys who are playing to win,
City, Manchester City, the boys in blue never give in...
Ta mig fan, det stämmer ju in riktigt bra ibland.

I lördags så syntes det verkligen från 12 sekunden att vi spelade för att vinna. Nu gjorde det inte så mycket att Darius Vassell missade sin chans när den efterföljande hörnan resulterade i att Antoine Sibierski nickade ner den till just Vassell som dämpade bollen perfekt för David Sommeil att sparka in. 42 sekunder hade det tagit för två bortglömda spelare att slå hål på Brum.
Självförtroende kan göra underverk för under resten av matchen var kanske den nämnda franska duon bäst på plan, speciellt Sibierski visade i sin comeback kvalitéer som inte synts på hela hösten och knappt hela förra säsongen heller.
Efter några missade jättechanser av Vassell så fälldes han av Nico Vaesen och Joey Barton fick en ny chans att göra ett ordentligt straffmål. Inga problem, 2-0.
Vad Birmingham höll på med var en gåta och det blev knappast bättre av att elefantmannen böt ut sin första spelare efter 23 min och sin andra efter 35. Visst var man orolig för att det kunde vara ett genidrag men det enda vettiga Bruce någonsin har gjort var att lämna Man United. Men å andra sidan var försvaret minst lika virrigt som Charltons brukar vara.
Genast visade det sig dock att man hade glömt bort att sätta någon stark huvudspelare på Sibierski som nickade in en frispark från Barton i mål, 3-0.
Nu var inte ens jag orolig vilket ledde till att det blev svårt att koncentrera sig på matchen när spänningsmomentet försvann. Visst har det skett större vändningar (fråga spurs) men inte City under Psycho.

Halvtid kom och gick och andra började som första. Borde varit mål direkt på avspark men Vaesen som var bäst i bortalaget gjorde en fin räddning igen. Om jag skulle räkna upp varje målchans så skulle det ta lika lång tid som för Jermaine Pennant att ta nytt körkort, eller för den delen lugna ner David Dunn som han bytte med. Dock skall tilläggas att alla inhoppare i bortalaget skötte sig bättre än dom som startade.
Stuart Pearce bestämde sig också för ett byte och det tog en minut så var det mål igen, 4-0. Bradley Wright Wright Wright hoppade in i stället för en nästan lysande Vassell (fattades bara ett mål) och just som kommentatorerna pratade om att han behövde ett mål så stänkte han dit den snyggt på halv volley framspelad av Sibierski. The little big brothers' första mål för säsongen och glad blev han. Det var även första gången Sibierski gjorde mål i år och med det och i övrigt väldigt bra anfallspel så blev han utsedd till matchens spelare. Även Sommeil gjorde sitt första på år och dar och han var väl värd det.

Just det, mitt i all propaganda fotboll fick Birmingham in ett tröstmål men det var väldigt smickrande för dom. Dessutom åkte deras målvakt ut på slutet men det hann inte påverka spelet. Den enda som skedde var att Robbie Fowler slog en usel frispark men jag tycker ändå att det är viktigt att han får speltid. Annars måste det kännas tungt just nu att vara 5e anfallare men jag känner på mig att det kan vända igen.

Efter matchen spelades Let it snow av Dean Martin men mer passande för Birmingham är nog Do They Know it's Christmas Time at All. Eller så vet dom, tack för julklappen och Gott nytt CocaCola år.

MCTID

0 kommentarer