Sjätte raka för Hammers
Alan Pardew fick ta hela sitt anfallsartilleri i bruk för att få hål på Sunderland. Det blev vår nyaste skarprättare, Dean Ashton, som visade vägen med sitt 1-0-mål tio minuter från slutet.
En av många trevliga spin off-effekter av upphöjelsen till Premier League är TV-bevakningen. Endast en handfull av säsongens ligamatcher har inte kunnat ses på Canal+ och/eller Sky. Lördagens drabbning hemma på Upton Park var ett sådant undantag och vi, ”the faithfulls abroad”, hade att hålla till godo med webbradio och sällskapet av likasinnade på forumet.
Själv har jag inte känt mig så lugn och avslappnad inför en match på många, många år. Det betyder inte att jag räknade med en lätt seger, idrottens egen logik levererar sällan sådana, när jag satt i bilen på väg hem och fick ett telefonsamtal från en Hammers-kompis, så där runt kvart i fem, blev jag inte alls överraskad när han meddelade att ställningen var 0-0. Inte ens när han la till att Sunderland blev en man kort redan efter dryga 20 minuter tyckte jag halvtidssiffrorna var särskilt uppseendeväckande. Min magkänsla sa mig redan innan matchen att det mycket väl kunde bli oavgjort, en ganska naturlig reaktion efter partyt på Highbury i veckan.
Lördagsgästerna, som sannerligen hade behövt alla tre poängen, håller i nuläget en sån nivå att de måste känna sig mycket nöjda om de kan försvara 0-0 när de möter målglada West Ham. Den elva som Pardew ställde upp för att undvika ett sådant resultat var följande: Hislop i mål; argentinaren Scaloni fick göra debut som högerback och bildade backlinje med det gamla vanliga gänget, dvs Ferdinand, Gabbidon och Konchesky; mittfältet såg också ut som vi vant oss vid med lagkapten Reo-Coker, Mullins samt Benayoun och Etherington på kanterna medan vår gaffer efter lite funderande kan man tänka, valde att bänka sin meste målskytt Harewood, samt den från förra lördagen åter spelklare Sheringham, till förmån för formtoppade Zamora och nyinköpte Ashton. Den sistnämnde fick därmed göra inte bara sin första match i Hammers från start, han fick också göra debut på Upton Park iklädd claret´n´blue - vid tidigare besök i vår helgedom har han representerat Crewe Alexandra.
Efter 23 minuters spel inträffar saker som gör det ännu mer uppenbart för de röd-vitas manager Mick McCarthy att här får man försöka rädda det som räddas kan. Hans försvarare Stephen Wright drar nämligen på sig sitt andra gula kort, efter ett angrepp på Ethers, och eftersom 1 + 1 = rött tvingas han lämna planen. McCarthy väljer samtidigt att plocka av sin anfallare Le Tallec och istället sätta in en försvarsspelare - Nosworthy.
Första halvlek blir ändå en tämligen lugn resa för ligajumbon, den enda farligheten av rang som rapporteras är när Koncheskys inlägg med minsta möjliga marginal smiter förbi Zamoras målhungriga fötter.
Vår gaffer valde något överraskande att i paus byta ut Zamora till förmån för Sheringham. Sannolikt var avsikten att tillföra sitt lag de bollhållaregenskaper som den före detta Spurs-spelaren besitter.
Tidigt i andra halvlek drar Scaloni på sig ett gult kort - kanske en liten diskret hyllning till sin företrädare!? – och publiken på Upton Park får vänta till den 66:e minuten innan matchens första riktigt heta målchans uppstår. Det är Ashton som får på en bra pannträff på Reo-Cokers inlägg och Davis i målet tvingas till en superb räddning och chansen rinner ut i en, som det brukar heta, resultatlös hörna.
Pardew plockar nu fram sitt fjärde, och sista anfallsess ur rockärmen, dags för 10-målskytten Harewood att komma in på banan. Det sker 18 minuter från slutet och det är vårt defensiva mittfältsankare, Mullins, som går av. Tremanna-anfallet börjar omgående röra om i grytan och Harewood slår in en retur i öppet mål efter ett lågt skott från Ashton. Linjemannen vinkar dock för offside, enligt rapporter var domslutet felaktigt.
Efter 80 minuter får Harewood bollen mitt på motståndarens planhalva. Strax utanför straffområdet drar han på ett hårt markskott med högern och målvakten räddar men inte bättre än att han styr ut bollen till Ashton som enkelt kan sätta matchens första mål i öppen bur.
Sex minuter senare sätter vänsterbacken Konchesky spiken i Sunderland-kistan när hans långskott endast halvräddas av Davis, olyckligt nog för den fram tills dess felfrie målvakten seglar bollen vidare in i mål. Saken är klar och West Ham kan för första gången på lite knappt 20 år stoltsera med sex raka segrar i tävlingsmatcher (fyra i ligan, två i FA-cupen).
En dag på jobbet för West Ham, kan man tro – men vi kan väl höra vad några av de som var på plats tyckte:
Skillnaden mellan lagen idag var den kvalitet vi hade på bänken. Jag kommer att få problem med laguttagningen framöver eftersom jag har så många bra forwards men jag sa till spelarna efter matchen att de ska hantera en eventuell ”petning” precis så som Marlon gjorde idag. (Alan Pardew)
Sunderland gjorde det svårt för oss, men vi är ett så moget lag idag att vi klarar av att vara tålmodiga. Vi hade aldrig några tankar på att nöja oss med oavgjort. Det har varit en fantastisk vecka men nu måste vi titta framåt, man kan aldrig känna sig säker i den här ligan. (Nigel Reo-Coker)
Signaturen Vinny, skribent på supportersajten westhamonline.net betygsätter Dean Ashton efter matchen:
Hans första halvlek var som Zamoras. Inga chanser skapades (när jag säger det menar jag att inga bra inlägg hamnade i boxen) men Ashton kämpade vidare och gjorde sitt bästa för att komma in i matchen. Han fick många höjdbollar att jobba med och han skötte det OK. Gjorde det han är köpt för, ett typiskt mål av en målgörare – en målvaktsretur.
Jag trodde vi skulle få en pinne när West Hams ”mål” blev bortdömt, frånsett Ashtons nick hade de inte mycket så jag tänkte det blir nog vår dag. Vad gäller West Ham fick de en bra start i och med segern över Blackburn i premiären. Starten är viktig och vår var inte bra. De har byggt vidare från sin och har kunnat köpa en £7m-forward. Fair play to them. (Mick McCarthy, Sunderlands manager)
West Ham - Sunderland 2-0 (0-0)
1-0 Ashton (80)
2-0 Konchesky (86)
Publik: 34 705
Så var det den lilla tävlingen. När vann West Ham senast sex tävlingsmatcher i rad? Herr Söderlund svarade på forumet att vi vann nio raka i ligan hösten 1985. Ja, uppgiften är rätt men det är ändå inte rätt svar på frågan. Under samma säsong, på våren 1986 hände det senast att West Ham vann sex tävlingsmatcher i rad, det var förstås ”Boys of ´86” som i ett pressat tidsschema vann sex raka i ligan mellan 19 april och 3 maj. Sen är det så att insprängt i de nio ligasegrarna på hösten -85, som Söderlund refererar till, låg en ligacupmatch som Hammers förlorade mot Manchester U. Så det blev ”bara” sju raka segrar i tävlingsmatcher och det är alltså nästa rekord för Pardews mannar att tangera. Bring on Birmingham!
