Gästkrönika: Supporterskap, del 1
Readktionen har nu äran att få presentera en krönika. Den är skriven av gästskribenten Mattias "scim" Viberg. Håll till godo...
Supporterskap, del 1
Man har väntat hela veckan på att helgen ska komma, för det vankas nämligen fotboll på Canal+ och det egna favoritlaget skall visas. Man är försiktigt positiv inför matchen, man spelade bra senast och det känns som en seger inte ska vara omöjlig. Man tittar i tabellen, analyserar och ser efter vilka fler lag som möts denna omgång. ”Vinner vi idag och de andra resultaten går vår väg så är vi nästan på Europa-plats”. Alla tecken talar sitt tydliga språk, framtiden är ljus, mycket ljus till och med.
Så är tiden kommen, det är dags för match! Eländet börjar intetsägande och slutar med en knapp förlust, efter ett spelmässigt fiasko samtidigt som majoriteten av övriga resultat gick helt fel. Man tar en titt på tabellen och helt plötsligt ser det inte så ljust ut längre, närheten till lagen strax ovanför har istället utbytts mot att lagen under börjar få kontakt. Drömmarna om Europa känns väldigt avlägsna, och man ser nu istället framför sig hur resten av säsongen kommer spenderas i bottenträsket med ständiga förluster på bortaplan och oavgjorda resultat hemma. Man tittar på lagen i divisionen under och börjar helt plötsligt se möten mot lag som Luton och Derby framför sig, samtidigt som man kastar ett avundsjukt öga mot Reading och tänker ”Dom spelar åtminstone garanterat i Premier League nästa säsong”.
Veckan fortsätter höljt i ett evigt mörker, man har studerat tabellen flertalet gånger och resultatet blir ständigt det samma, det är kört. Man tittar till spelartruppen och konstaterar att den är på tok för tunn med flera skador på viktiga spelare, plus den här avstängningen vi drog på oss senast, evigt elände. Man våndas över tanken att om några dagar är det dags för nästa möte, matchen som kommer innebära nästa ofrånkomliga steg i riktning mot nerflyttning. Man ser framför sig hur det kommer se ut och kännas efter den självklara förlusten där förmodligen fler nyckelspelare kommer råka ut för svåra skador.
Så är dagen kommen, matchen har just startat och laget i ens hjärta spelar faktiskt rätt bra, vilket enbart får en att tänka på hur extra surt det första baklängesmålet kommer kännas, man ser framför sig en hedersam förlust där kommentarerna efteråt kommer gå i stil med ”Vi skapar lägen men lyckas tyvärr inte förvalta dessa, resultatet speglar tyvärr inte matchbilden, men så länge vi skapar lägen så ser det ljust ut”. Men helt plötsligt smäller det till, efter ytterligare några minuters bra spel gör favoritlaget mål. Hoppet återvänder, kanske man åtminstone får oavgjort idag, bara man inte slår av på spelet nu och backar hem som man gjort åtskilliga gånger tidigare med välkänt resultat. Man håller dock uppe det fina spelet och lyckas till och med utöka ledningen. Den tidigare långsökta drömmen om tre poäng känns helt plötsligt realistisk, men man känner sig inte ens säker när matchen går in på övertid ”Gör dom ett snabbt mål nu så har dom fortfarande några minuter på sig att kvittera, skulle inte förvåna mig ett dugg, det har ju hänt förr”. Man reder dock ut situationen utan problem och när domaren blåser i pipan så känns det som man svävar upp ifrån soffan, vinsten är bärgad. Man tar en instinktiv titt i tabellen samtidigt som man gör sig varse om dagens övriga resultat där de flesta matcherna slutade som man önskat. Man analyserar tabellen noggrant, och konstaterar efter halvminuten att ”Vinst i nästa så är Europaplatsen inom räckhåll igen”. Framtiden är återigen ljus, man dagdrömmer om lagets framtida triumfer och konstaterar att skadelistan är nog inte så farlig, vi har ju massor av duktiga ungdomar som är redo att kliva in i laget samtidigt som flera spelare faktiskt kommer tillbaka. Man ägnar några sekunder åt att reflektera vilken lysande tränare man har och hur han har det perfekta receptet till framgång. Bottenstriden känns återigen fjärran och man förundras över hur man ens kunde tänka i sådana banor, bara några timmar tillbaka. Den efterföljande veckan känns allt underbart och livet bara flyter på.
