Rapport från läktaren Saints vs Sheff Weds.
Saints supportern Kim Jonassons reseberättelse.
Återigen befann man sig alltså i Southampton. Varmt solsken och lite blåsigt när jag tillsammans med min flickvän (vars pappa håller på Sheff Wed) mötte upp Trygve med respektive på busstationen. Efter en liten promenad på stan så blev det fish n’ chips, hamburgare, baguette och fiskburgare på West Quay och ett besök på supporterbutiken i köpcentrumet. Trygve har en massa kompisar i Southampton så uppladdningen till matchen bestod av att utbytta nyheter och anekdoter med Saints-fans runt om St Marys. Däribland att vi värvat en stand-in för Bartosz, någon hade köpt 10 % av aktierna och den främsta nyheten av alla: att Saints ska ha sitt träningsläger i Sverige i mitten av juli. Hoppas kunna ta mig dit och kanske träffa flera utav er på svenskafans-sidan, vad sägs om en svensk saints-träff varthän nu träningslägret förläggs?
När vi väl äntrade Northam stand växte förväntningarna inför dagen ännu mer, solsken, storpublik, skadeskjutet bortalag och en nordisk delegation på plats. Det var perfekta förutsättningar för seger! Därefter fick man lyssna noga på speakern för att få sig dagens startelvor till livs, först Sheffield Wednesday där jag måste säga att jag knappt hört talas om en enda spelare förutom Tudgay och Bullen. Southamptons uppställning kändes desto bättre:
Smith
Östlund-Lundekvam-Higgy-Brennan
Oakley-Wright-Chaplow-Surman
Jones-Rasiak
Både Trygve och jag var lite förvånade över att Madsen inte fanns med, dessutom var nye målisen Kenny Miller på bänken. Men jag har bestämt mig för att lita på George Burley, den mannen kan fotboll!
Lagen marscherade in till vår sång ”Oh, when the Saints…” och snart var första halvlek igång. Dessvärre började matchen med dåligt spel och oron för att Saints skulle ha tappat bort sitt fina kortpassningsspel från de senaste matcherna växte när man skickade långboll efter långboll upp i plan. Några halvchanser skrapades dock fram tidigt från båda lagen men ingen av målvakterna behövde ingripa. Det enda som livade upp stämningen under de första 20-25 minuterarna var lite klassisk klant och snubbel-komik på innerplan. Kenwyne Jones fick en kanonpass från mittfältet och hade för några sekunder öppen gata fram mot straffområdet. Men han fick bollen fel, snubblade, tappade bollen, fick tillbaka den och snubblade bort den igen. Jones första touch är inte av denna värld. I övrigt var det Wednesdays målvakt Chris Adamson som ofrivilligt blev dagens blindstyre. Först avslutade Southampton utanför målet och det blev inspark, varpå bollen for ut på planen mitt i målområdet utan att målvakten såg det. Han gick istället sakta ut mot bollkallen och bad om en ny boll medan hela Northam skrek ”Look behind you” och trots det tog det ytterligare några sekunder innan han fattade att bollen låg på planen tre meter bakom honom. Nästa komik-situation uppstod när Higgy nickade på en hörna och bollen landade ovanpå nättaket i målet. Adamson gick åter till bollkallen och ville ha en ny boll varpå Northam återigen skrek. Adamson kollade dock inte upp i luften utan snurrade runt och kollade på marken och såg väldigt förvirrad ut ett par sekunder innan han hittade bollen. Så roligt var det alltså de första 20-25 minuterna av matchen men det skulle bli bättre. Pigge Andrew Surman tog bollen, bröt sig in i halvcirkeln på straffområdet och gjordes ner av bortaförsvarare, frispark och Higgy stegade fram. I 34:e minuten bröt jublet äntligen lös på St Marys för första gången på många matcher. Higgy gick på kraft och sköt ett hårt skott längs med marken och bollen letade sig in i målvaktens hörn, 1-0! Äntligen började Saints spela bra, skapade chanser och satte press på Wednesday-målet. Tyvärr kom halvtiden lite olägligt för Saints som precis började hitta spelet.
Iakttagelser under första halvlek handlar främst om Östlund som verkligen har vunnit publikens hjärtan i Southampton. Så till den milda grad att vissa fans vill att den traditionella maskeraden under den sista bortamatchen för säsongen ska tillägnas Östlund genom ett Jesus-tema. I matchen så tacklar Östlund hej vilt, han lyckas nästan alltid med sina glidtacklingar, springer och kämpar som vanligt men framförallt minns jag en sekvens. Östlund fintade bort Wednesdays vänsterback (Ung och inte vänsterback egentligen, men i alla fall…) och slog ett finfint inlägg tvärs igenom straffområdet utan någon Saintsspelare som lyckades nå det. Varpå Trygve genast började pika och påminna mig om att jag tidigare skrivit att Östlund aldrig har slagit ett riktigt inlägg i svenska landslaget.
Till andra halvlek var jag orolig att Saints skulle ha blivit avbrutna i sitt lilla stim som de var inne i mot slutet av första. Men ganska snabbt visade sig mina farhågor vara ogrundade. Efter bara några minuter tog Rasiak emot en lång boll på bröstet, snodde runt och la på halvvolley behärskat in bollen i mål, 2-0! Härligt, ska vi äntligen kunna börja vinna matcher. Trygve frågade vem det var som gjorde mål och när jag sa Rasiak så skrattade han och vi delade antagligen samma tankar: ”äntligen har vår potentielle skyttekung fått göra sitt första mål, nu kommer det att lossna”. Sagt och gjort så fortsatte Saints att ösa på och strax därefter utökades ledningen ytterligare. Surman tog bollen ut på vänsterkanten och slog ett fint, lågt inlägg mot Kenwyne Jones som slängde sig fram och språngnickade med en skarv in bollen i bortre burgaveln, 3-0! Ytterligare en forward som gör mål i öppet spel alltså! När vi fick publiksiffran, 26 236 stycken, kunde vi snabbt konstatera att det var bland de bästa publiksiffrorna under säsongen, glädjande! Resten av matchen blev tyvärr lite avslagen även om Saints visade upp ett stabilt, tryggt och outtröttligt grundspel. En fröjd att skåda egentligen, något som har saknats sen Strachans dagar. Alla var säkert oroliga för en ytterligare Leeds-match men det var aldrig någon fara. Givetvis tack vare att Sheff Wed var riktigt dåliga och saknade en hel förstauppställning men som man brukar säga i England ”You can only bet what’s in front of you”.
Iakttagelser som jag tar till mig efter matchen är att laget ser väldigt välbalanserat ut med tre vänsterfötter på planen samtidigt, Brennan och Higgy i backlinjen och Surman på mittfältet ger en variation i spelet bara genom att de är där. Rensningar från backlinjen, passningsspelet och speluppbyggnad tjänar väldeliga på att vi har relativt många vänsterfötter. Dessutom firade publiken för fullt med ”Jesus at our right back” ”Red and White Army” och andra läktarsånger. Framförallt hyllades Östlund och han svarade med att pumpa upp publikstämningen med att vinka och höja armarna i luften. Klättringen har börjat, resten av säsongen måste handla om att skapa en vinnande mentalitet i klubben och bygga inför nästa säsong. Äntligen fick jag se min första Saintsseger, tidigare har jag sett dem förlora mot Birmingham och Aston Villa och spela lika mot WBA.
Vi hann även med en liten runda in på Northam Social Club och en pianobar i centrum för att träffa lite av Trygves kompisar. På pianobaren satt även Richard Chaplow, njöt av segern och pustade ut med några vänner. Om vi ska slänga ut pengar på någon spelare i sommar så är det Chaplow, han har tillfört en mängd viktiga detaljer i spelet. Saints har inte haft en fungerande offensiv mittfältsmotor a la Lampard på många år. Jag påstår inte att Chaplow är lika bra som Lampard eller ens att han kommer bli det, men de ingår i samma spelartyp. Anders Svensson och David Prutton är väl det närmaste men de har aldrig fungerat särskilt bra i spelet över tid. Chaplow är ung, utvecklingsbar och fantastisk redan nu. KÖP!
Spelarbetyg
Paul Smith 6
Var lugn och säker under hela matchen, tvingades bara till en enda enkel räddning och plockade ner lite höjdbollar. Dock sprider han bollar runt sig när han använder fötterna, det sänker betyget.
Alexander Östlund 8
Har aldrig tyckt om honom något vidare men han passar som handen i handsken i England. Glidtacklingar, passningar, löpningar och till och med inläggen sitter fint. Förlorade en enda duell under matchen med redde sedan upp situationen i alla fall.
Claus Lundekvam 7
Utmärker sig inte men gör allting rätt, riktigt och lugnt. Behöver en aggressiv mittback bredvid sig för att fungera och har nu en sådan i Higgy. Dock är jag lite tveksam om han ska vara kapten, snackar inte tillräckligt och driver inte riktigt på resten av laget som han bör.
Danny Higginbotham 7
Vinner boll, går in i dueller och gör mål. Delad skytteligaledare för de spelare som är i klubben nu. Dock verkar han inte ha full kontroll när han går in i varje duell utan det kan gå lite hur som helst ibland. Helheten uppväger dock felen och dessutom sköter Higgy pådrivningen bakifrån, kaptensmaterial?
Jim Brennan 7
En positiv överraskning för mig, har varit petad någon match och inte riktigt kommit in i det innan. Men nu måste han ha cementerat sin plats till vänster i försvaret. Är bra både offensivt och defensivt. Deltar i spelet och vinner dueller, blir dock överspelad ibland.
Matthew Oakley 6
Lite malplacerad som högermitt, han söker sig hela tiden in i banan och kommer inte riktigt till sin rätt. Tror att han kommer få ta över efter Wright som defensiv mitt bakom Chaplow när Wright 1-månadslån går ut. Gör dock bra saker och jobbar i det tysta. Tyvärr ska väl inte en högermitt vara så ”tyst” på planen utan bidra mer till anfallsspelet.
Jermaine Wright 7
Jobbar hårt djupt nere i planen, vinner boll och springer. Svårt att kritisera eller berömma något efter som han inte märks särskilt mycket. Kommer han stanna?
Richard Chaplow 8
Han är överallt hela tiden, en modern Marsden springer runt som en terrier på planen och hans box-to-box är oöverträffad i Southampton sen mannaminne tillbaka. Behåll, behåll, behåll, snälla. Gör det lite svårt ibland men när han lyckas blir det farligt, tar riskerna man måste ta i det offensiva spelet, vinner dessutom en hel del boll.
Andrew Surman 8
Skapade två mål och for runt som ett yrväder med backlinjen. Mycket spel gick via Surman eftersom högerkanten ofta var tom. Har hittat ett fint samarbete med Chaplow och de bägge var tillsammans en härlig mittfältsmotor att skåda. Ser mogen ut i sitt spel, vågar dribbla, vågar hålla i bollen och vågar gå på mål.
Kenwyne Jones 7
Gjorde ett mål, sprang som Brett Ormerod och jobbade stenhårt matchen igenom. Kritiseras mycket för sin första touch och tappar helt klart mycket på att han aldrig får tag på bollen som han vill. Är dock ung och det kan förbättras. En powerforward som ser lite kantig ut när han spelar. Tveksam om han kommer peta Madsen i det långa loppet men han ger god och hälsosam konkurrens. Var bättre än jag hade vågat hoppas, med lite självförtroende och om fansen kan sluta hacka på honom så kan han bli bra.
Gregorz Rasiak 7
Märktes inte så mycket i spelet men så fort det hettar till i straffområdet så är det Rasiak som är där. Känns som en naturlig målskytt, bör befinna sig i boxen och gjorde även ett sådant mål med sin behärskade halvvolley. Han kommer garanterat göra mycket mål för oss om han bara får bollar att jobba med.
