Man utd - Newcastle 2-0
Efter sex raka matcher utan förlust blev fallet ner till jorden igen både långt och smärtsamt.
Old trafford är inte direkt någon önskearena att spela fotboll på som Newcastlespelare. Men med denna formen kändes ändå en pinne inom räckhåll och faktiskt en bra skräll chans. Startelvan var lika som i vinstmatchen mot Bolton senast. En trevlig överraskning var att Dyer återfanns på bänken.
Första halvlek inleddes med en Newcastle målchans men ett uppoffrande spel från hemmalagets försvar gjorde att inga av våra två skottförsök träffade mål. Pigg start alltså. De följande tio minutrarna åkte däremot rullgardinen ner. Först trodde Peter Ramage att han spelar i P10 där man är ursäktad att göra idiotiska hemmåtpassningar. Wayne Rooney visade dock att detta är premier league via en kylig lobb över Given som kom på mellanhand. Vacker framspelning och vackert mål. Tyvärr tyckte inte Ramage att detta var nog. Utan bara fyra minuter senare letade en passning fram sig i mitten till Rooney igen som sökt upp Ramage som markerare. Om man nu kan kalla det så för markeringen uteblev och Rooney kunde vackert placera in bollen i mål med Given chansandes åt andra hållet. Emellan målen hade dessutom Saha haft en bra möjlighet att smita ifrån och komma fri men han fick bollen alldeles för långt ifrån sig. Och så här fortsatte resten av halvleken, bortalaget gav en lektion i läckande försvarsspel och Man Utd återbetala tjänsten genom att ge en lektion i ineffektivitet med främst Saha som ledande professor i ämnet efter han bland annat lyckats placera ett friläge långt utanför. Halvlekens sista målchans blev i alla fall svartvit, efter ett bra växelspel med Shearer fick Parker skottläge ute i ena straffområdshörnet. Vår duracell mittfältare försökte sig på en lobb som framstod som allt annat än en lobb. Bollen studsade harmlöst utanför och bara två insläppta mål kändes helt klart i underkant. Det närmaste mål vi kom kändes snarare vara när Gary Neville hakade upp N’Zogbia i straffområdet. Då passningen i samma veva gick ut mot just N’Zogbia så kändes inte straffen lång borta då Neville klantigt gått in i situationen. Men för att vara bortalag och få straff på Old Trafford räckte det inte.
Andra halvlek gjorde Bowyer entré i direkt. Roeder ville ge mer alternativ via mittfältet och ha en gubbe till som kunde bromsa upp hemmalagets anfallsvågor. Ut fick Ameobi gå. Matchbilden ändrades på så sätt att vi såg stabilare ut i mitten nu men försvaret visade fortfarande autobahn via spelarmässiga charader. Om före detta Newcastle spelaren Saha var den store chansbrännaren i första halvlek så var Cristiano Ronaldo det i den andra. Två gånger fick han chansen via inspel snettbakåt till straffområdsgränsen. Vid första tillfället missade han Givens idioträddning då han istället börjat springa bort för att fira sitt mål han trodde sig precis ha gjort. Vid det andra valde han det säkra före det osäkra och sköt bollen utanför istället. Rooney hade en bit in halvleken sin stora möjlighet att få pricka in sitt hattrick. En löpduell med Elliott om en felriktad Boumsong nick visade sig inte vara en löpduell utan det såg snarare ut som Greyhoundracing när ena hunden stannar kvar i sin startbox. Rooney kom fri, fintade ner Given och när då Elliott kommit ur sin startbox täckandes bakom våran målvakt försökte hattrick aspiranten placera in bollen vid bortre stolpen med i stort sett hela målet öppet. Sorgligt nog för honom så träffade bollen just stolpen när den smitit förbi Elliott. Bättre hattrickchans än så får man inte. Ferguson tyckte han behövde ett till mål så han bytte in Van Nistelroy som prickat in elva mål på tio matcher mot oss. Utbytt blev andra halvlekens målchansbrännar professor Cristiano Ronaldo. Lyckligtvis för oss Newcastlesupportrar så blev Nistelroy nu vikarierande professor i samma ämne. En halvchans missades innan han helt fri med Given sköt utanför. Närmast ett reduceringsmål i andra halvlek var Bowyer. Ett bra skott utanför straffområdet tvingade Van der Sar att få bli lite svettig denna matchen.
Kommentar: Innan matchen var jag mer eller mindre inställd på en förlust. För att lyckas ta minst en poäng så kändes det viktigt att försvarsspelet hölls bra uppe och framförallt inga individuella misstag. Det höll i åtta minuter. Alldeles för lös passning och ingen som helt uppsikt om var motståndarnas anfallare håller på med. Tyvärr gör inte två fel ett rätt gällandes fotboll utan snarare så innebär det ett mål i baken. När sedan Rooney smiter ifrån Ramage och sätter tvåan känns matchen helt körd. Rooney missade att göra hattrick i mål på grund av en stolpe. Ramage var inte sämre utan var ruskigt nära att göra hattrick i missar via en snedspark strax framför eget mål. Nu var för den delen inte Ramage den ende som hade en dålig match heller. Utan det var egentligen bara Given som kom upp i normal standard ur startelvan och Bowyer gjorde ett bra inhopp och hela mittfältet blev stabilare. 2-0 slutade alltså matchen. Ett resultat som lika gärna skulle ha kunnat vara det mångdubbla. Bara att hoppas nu att våra anfallare, eller snarare då Shearer och Owen inte ”lärde” sig för mycket av hemmalagets ineffektivitet lektion. Ameobi har tidigare visat att han har full koll i detta ämne. Och gällandes hemmalaget och deras champions league hopp så får vi för deras skull hoppas att de inte tar efter vårat försvarsspel. Dagens glädjeämnen är två saker: Dyer är tillbaka igen och det kan inte bli så mycket sämre.
Matchens utropstecken: Boumsongs klackrensning i andra halvlek. Spelet verkade stannas upp av förvåning.
Matchens frågetecken: Defensiven. Börjar egentligen med Roeders val att spela 4-4-2. Att börjat med Ameobi på bänken via 4-5-1 spelandes grisfotboll hade nog varit bättre. Backlinjen blir sedan hela tiden för utlämnad. Parker missade flera gånger att täcka upp den yta han var så bra på att ”äta upp” annars. Detta kan mycket väl ha varit ett taktiskt finlir från Ferguson också att locka upp honom i banan. För när Man utd kom med fart mot våran backlinje så har de lika gärna kunnat tvinga publiken att betala extra för extraunderhållningen i matchen: Teatern ”fyra yra höns”. Vi måste ha Parker som bromsar upp där.
Newcastles tre bästa
1) Bowyer – kommer in och styr upp mittfältet via mer tyngd och fler spelalternativ. Närmast att bli svartvit målskytt.
2) Given – När inte hemmaspelarna missade målet så satte Given stopp för att detta skulle blivit en resultatmässig förnedring också.
3) N’Zogbia – det enda offensiva hotet vi egentligen hade. Dribblade sig igenom snyggt ute på kanten.
Matchfakta
Manchester Utd – Newcastle 2-0 (2-0)
Mål Man utd: Rooney 8,12
Varning Newcastle: Ramage
Publik: 67 858
Domare: Rob Styles
Newcastle: Given, Ramage, Boumsong, Elliott, Babayaro, Solano (Dyer 65), Parker, Emre, N'Zogbia (Luque 81), Ameobi (Bowyer 45), Shearer.
Avb: Harper, Clark.
Man utd: Van der Sar, Neville, Ferdinand, Brown, Silvestre (Evra 45), Ronaldo (van Nistelrooy 75), O'Shea, Giggs, Park, Rooney, Saha.
Avb: Howard, Vidic, Rossi.
