Chelsea – sett, hört och läst vecka 12
Två raka segrar - och massivt fördömande i pressen. Det mesta var sig tack och lov likt den gångna veckan. Det kostar att ligga på topp.
Chelsea höll nollan två matcher i rad, först mot Newcastle (1-0) i FA-cupen och sedan mot Man City (2-0) i ligan. Ett högst efterlängtat facit.
John Motson, BBC:s commentator, var mäkta imponerad av den tidigare kritiserade planen på Stamford Bridge: "It's hard to believe it's the same surface!", klämde han nöjt ur sig.
Eh…kanske för att det inte är det, John?
Det gamla Chelsea är tillbaka. Just som man börjar bli lyrisk över klubben drar den undan mattan. I en ganska unik åtgärd i dessa tider beslutade Chelsea att genomföra en rad drastiska förändringar i supporterpolicyn till nästa säsong, bland annat genom att frysa alla biljett – och medlemskapspriser. Stående ovationer. Klubben visade på nytt att den är betydligt mer lyhörd än Bates regim. Men så kom dråpslaget mot Chelsea Supporters Sweden. Beställningar och betalningar för 81 svenska fans till matchen mot Manchester United var plötsligt vatten värda. För närvarande är allt ett stort frågetecken.
“If they (G14) want a world war, they will get it”. Det är sannerligen inte ofta det finns anledning att göra det, så man får passar på: go Blatter!
Veckans sångförslag kom från signatur ” wotaylot ” på Chelseas engelska forum: I stället för sedvanliga ”Stand up for the Champions” så föreslog han ”Stand Up Didi-er Drogba”. Humor, allvar och träffsäkerhet i några få ord.
Någon liknande känsla visade förstås inte den engelska pressen upp. Det blinda hatet trängdes i spalterna igen sedan Chelsea varit ofina nog att både vinna mot Manchester City och ha en spelare, Drogba, fick med sig bollen via armen. Sistnämnda förseelse är allvarlig nog. Att Drogba sedan spelade vidare efter att ha fått med sig bollen fick pressen att slå bakut. Aldrig har något liknande beskådats på en fotbollsplan. En spelare som inte säger till domaren att bollen tog på hans arm under spelets gång? Aaaaaldrig! *gäsp*
Fotbollens etik är ett ämne som plötsligt verkar ligga många varmt om hjärtat, men hur är det med fotbollens estetik? Undertecknad har redan tidigare ivrat mot otyget att dra strumpor över knän, ett pinsamt etikettsbrott som till och med John Terry som bekant hemfallit åt. I kom i stället en annan hemsk påminnelse, Newcastlefansens smaklösa uppträdande. Huliganism handlar inte bara om fysisk våld utan om psykiskt dito. Och vad ska man då säga om dessa blekfeta varelser från nordvästra England som exponerar sin bara överkroppar för intet ont anande fotbollstittare som riskerar långvariga psykiska men? Stand up and speak out, fellow fans.
Liverpool igen. Semifinallottningen i FA-cupen gav precis den motståndare man kunde förvänta sig. Det blir tionde (!) gången Chelsea möter Liverpool i tävlingssammanhang på mindre än två år.
Scott Sinclair har skrivit sitt första proffskontrakt sedan han i veckan fyllde 17 år. Sinclair är Chelseas kanske mest lysande unga talang och har svarat för 18 mål den här säsongen i reserv- och ungdomslag.
Reservlaget fortsätter att spela upp sig. Mot Ipswich vann man med 1-0, höll nollan för fjärde gången på de senaste fem matcherna och klättrade till femte plats i tabellen.
När man inte trodde att besluten kunde bli mer farsartade, så upprepades West Bromwich-incidenten mot Fulham. Domare Mike Dean och linjedomare Andy Williams vågade inte rapportera det ena laget för närmast identiska regelöverträdelser som det andra, därmed blir det bara ett bestraffningsärende från FA:s sida. Inget pris för den som gissat vilket lag som straffas.
Jakten på mest nedsättande Chelsealäsning fortsätter också. Daily Mirror lanserade ”Yobs plot footie riot” i veckan. I texten kunde man läsa att: “British neo Nazis are planning to disrupt the World Cup final, it was claimed yesterday. The Brits, identified as Chelsea fans, joined a rally of European skinheads at Hitler's birthplace in Braunau, Austria.”
Den som nu tror att Tyskland kommer att invaderas av tusentals blodtörstiga brittiska Chelseafans kan dock andas ut. En snabb koll av ursprungsartikeln i italienska La Repubblica visar att det bara i förbigående nämndes att en enda äldre engelsman närvarade och att han hade ett Chelsealejon bland övriga tatueringar. Det är tack och lov lika ovanligt med sådana yttringar som det tyvärr är med korrekta översättningar i den engelska tabloidpressen.
Cred åt John O’Shea. Manchester Unitedbacken må ha lite väl höga tanker om det egna lagets spel men han har också ambitioner: "It's fair to say that Chelsea have taken our place as the most hated team in England. When they had their little blip a few weeks back, people were jumping on it and seemed pleased that they were having a few problems. That's the way it was with us for a long time and we want to get back to that as quickly as possible.''
Veckans José Mourinho: "Players are not just about the skilful and beautiful ones who play for the stands. It is important to have players who fight for the team, work for the team - attack and defend. He (Drogba) is the kind of player I would say 'with you I could go to every war.'”
Hmmm, håller med om vartenda ord fram till sista meningen - ingen annan som får en bild av Drogba spelandes dörende med en ytlig skottskada?
Frank Arnesens arbete i det tysta fortsätter. Chelsea gjorde klart med en stor spansk talang, Sergio Tejera. Den snart 16-årige mittfältaren från Espanyol ansluter till sommaren.
Stackars Newcastlebacken Matt Elliott, som misslyckades med att sparka av Joe Coles revben, var otröstlig sedan han till slut i alla fall blivit utvisad i slutet av matchen mot Chelsea. Krokodiltårarna sprutade. “That sending off couldn't only have wrecked my season but my whole future because I'm playing for a new contract”, sade stackars Elliott.
Ett tips i all vänlighet, Matt, kan man inte konkurrera med Jean-Alain Boumsong eller Titus Bramble är det nog lika bra att fundera på en karriär utanför fotbollsplanen.
Trots FA, Mike Dean och alla tabloiders reptilhjärnor går veckans röda kort till de Chelseafans som buade Didier Drogba mot Man City. Finns ingen ursäkt.
I en krönika avslöjade Aftonbladets Peter Wennman att han vid ett besök i England nyligen upptäckt att Mourinho var illa omtyckt. En chockerande uppgift. Tydligen. Inte nog med det. Wennman slog också fast att Mourinho håller på att bli galen. ”Han var till exempel så korkad att han startade ett jättebråk med West Bromwichs manager Bryan Robson och skymfade denne.”
Kan man mot bakgrund av vad som utspelades anta att det är fritt fram att skrika ”ditt jävla bög” till herr Wennman i en kvart, och skulle han ifrågasätta det, klassificera honom som korkad och galen?
Som kontrast till lekmannen Wennman så kan det vara värt att avsluta med att citera två respekterade managers denna vecka och deras bild av Mourinho:
Manchester Citys Stuart Pearce: "Jose creates a reaction with what he does and says and sometimes he creates a reaction by doing nothing at all. He is similar to Brian Clough in the sense he is a character and because of his personality, some people will love him and others won't. But you have to admire his track record. Football is all about being successful - and he certainly is that."
Fulhams Chris Coleman: “There are people who are on the bandwagon now talking about how Chelsea don't know how to lose and calling them bad losers. I don't see a lot wrong in that because nobody likes losing anyway and if they were walking off the pitch laughing and joking we'd have something else to say. I do have to speak as I find and through personal experience Jose never been anything but a gentleman with me. He's been helpful and very complimentary. Even after we beat them he was the first person to walk up to me and my staff, shake hands, wish us all the best and say well done. I thought he showed a lot of humility. Now because he is who he is and he's at the top of the tree, he's a very confident man. It's one thing being confident but you've got to back that up and if you look at his record he more than backs up what he says, so I don't think there can be any complaints."
Amen.
