West Ham till Europa!
Marlon Harewoods mål i den 78:e minuten innebär att West Ham är i FA-cupfinal för första gången sedan 1980, då John Lyalls mannar slog Arsenal. Segern idag innebär också att West Ham är klara för spel i Europa, eftersom Liverpool skall spela Champions League nästa säsong.
Villa Park gungade av stämning innan match. Före avspark var det tänkt att John Lyall skulle hedras med en tyst minut, men efter tio sekunders tystnad bröt West Ham-fansen ut i applåder samtidigt som de skanderade ”Johnny Lyall’s claret and blue army”. Många var vi nog som hoppades på att laget skulle hedra Lyall med en seger mot Middlesbrough.
Laget som startade såg ut som så många gånger förr: Hislop i mål, en backlinje bestående av Ferdinand till höger, Gabbidon och Collins i mitten och Konchesky ute till vänster. På mitten tog Etherington och Benayoun hand om kanterna medan Mullins och Reo-Coker styrde upp i mitten. På topp började Ashton och Harewood.
Middlesbrough startade matchen bäst. Det syntes att de ville ta revansch för förlusten mot Steaua Bukarest i UEFA-cupens semifinal tidigare i veckan. The Teesider hade ett bra tryck mot West Hams mål den första kvarten.
Rochemback var först ut efter ett snyggt framspel som startades av Downing. Turligt för West Ham sköt brasilianaren utanför. Rochemback kom ännu närmare efter sju minuter när Hislop fumlade med bollen efter att brasilianaren avlossat ett skott mot Hislops mål.
Nästa man ut var Jimmy Floyd Hasselbaink. Downing slog en cross som holländaren mötte med pannan, men som tur var stod Collins i vägen.
Downing fortsatte att vara framträdande i spelet. Först avslutade han ett vackert anfall med att skjuta utanför, strax senare tvingades Anton Ferdinand vara räddande ängel när han blockerade Downings skott.
Hammers hade svårt att komma in i matchen. Marlon Harewood testade Schwarzer med ett volleyskott efter att ha bröstat ner bollen och vänt sig om och skjutit, men Schwarzer hade inga problem att ta hand om bollen. Senare hade vi också ett boll i ribban, men Harewood hade dessförinnan blåsts av för ruff på Schwarzer.
Middlesbrough fortsatte att trycka på. Återigen var det Downing som stod för chansen, men Queudrue lyckades på något sätt nicka över efter att ha gått upp på Downings frispark.
Mot slutet av halvleken råkade Schwarzer ut för en ordentlig skada. Det var en luftduell med Dean Ashton som slutade med att Schwarzer fick gå av med ett brutet kindben. In kom istället australiensaren Bradley Jones, som i den 44:e minuten sattes på prov direkt av Benayoun som sköt precis över efter att ha fått bollen nära framför Jones. Trots skadan på Schwarzer var det Middlesbrough som ägde den första halvleken. Halvleken avslutades med två bra skott över från Rochemback och Yakubu.
Som så många gånger förr under säsongen kom West Ham ut som ett betydligt hungrigare lag efter paus. Middlesbrough hade dock den första chansen men som tur var misslyckades Rochemback med passningen till Hasselbaink, som befann sig i ett mycket bra läge.
Våra forwards hade inte heller någon lycka med sig. Harewood vann en luftduell mot Gareth Soutgate men lyckades bara att skicka upp bollen högt upp på läktaren. Den bästa chansen skulle hans kollega Dean Ashton få. I den 55:e minuten kom han loss från bevakaren Riggott på en hörna och nickade bollen i ribban. Det kändes då som att det var ett tecken på att West Ham började ta över spelet.
Fyra minuter senare fick han en ny chans på en hörna från Etherington, men hans nick gick rakt på målvakten Jones. Reo-Coker hade nästa chans när han skar in från vänster förbi George Boateng, men han skott gick precis utanför. Nästa chans stodMiddlesbrough för. Det var Downing igen som slog en cross in i Hammers straffområde, Hasselbaink gick upp men han nickade över.
Stämningen på plan blev väldigt hätsk i den 68:e minuten när Ashton satsade hårt på Jones. Han gled in i Jones i en kampsituation om bollen. Det enda Dean fick ut av det var en varning. Middlesbrough verkade vara på väg tillbaka in i matchen när Rochemback fick på ett bra skott från 20 meter som Hislop räddade, men istället var det West Ham som vände matchen.
Anfallet startade med ett 70-meters uppspel från Ferdinand. Ashton gick upp och nickade ner bollen till Harewood. Marlon tog ner bollen i farten, höll bort sin bevakare Southgate och vände och sköt ett skott otagbart för Jones i Boro-kassen. Då hade det gått 78 minuter.
Med elva minuter kvar pressade Middlesbrough på för en kvittering. Collins gjorde ner Hasselbaink precis utanför straffområdet nästen mitt framför mål. Tack och lov kunde inte Queudrue överlista Hislop, som tog det säkra före det osäkra och boxade ut bollen.
Hammers fortsatte att kriga för att freda sitt mål. Både den inbytte Maccarone och Yakubu hade skott som missade mål och Downing fick en chans på övertid, men istället för att chippa in bollen framför mål, skruvade han bollen långt utanför.
Med mindre än 20 sekunder kvar av de fem övertidsminuterna kom Middlesbroughs överlägset bästa chans under matchen. Efter kaos i boxen framför Hislop landade bollen till slut hos backen Riggott som var helt fri med bollen. Hur han lyckades missa mål, men god marginal, från några meters håll är en gåta.
Till slut kunde West Ham-spelarna fira tillsammans med en märkbart rörd Alan Pardew. Han var nog inte den ende som grät av lycka när matchen äntligen var över.
Nu väntar Liverpool på Millenium Stadium i Cardiff den 13 maj, en vecka efter sista matchen i ligan, hemma mot Tottenham den 7 maj. Jag tror att det kan bli en trevlig match i Wales, med två lag som har sina Europaplatser klara. Förhoppningsvis kan West Ham uppreda bedriften från 1980 och återigen ta hem en pokal till troféskåpet på Upton Park.
Up the Hammers!
