Reserapport från Nottingham - Del 1
När vi först började planera årets resa under hösten 2005 så trodde nog dom flesta av oss att vi skulle åka över i påsk och se ett topplag i League 1. Forest som ramlade ur Championship säsongen innan hade värvat friskt under sommaren och spelarna som en efter en dök upp var bra spelare. Samtidigt rensade man ut spelare som inte tillförde klubben någonting egentligen.
Någonting gick fel under hösten, man vann inga matcher, spelet uteblev och rösterna höjdes för varje match om att Gary Megson, den dåvarande tränaren, skulle sparkas. När det var dags för oss att boka påskhelgen så var vi närmare nedflyttning till League 2 än kandidater för uppflyttning till Championship. Det kändes så där…
Det skulle dock ändra sig för efter förlusten mot Oldham 15 februari lämnade Gary Megson klubben. Om han fick sparken, köptes loss eller gick självmant är det nog ingen som vet än. Vad vi vet är att detta var lyftet som klubben behövde. Frank Barlow, assisterande under Megson, tog över laget. Till sin hjälp tog han Ian McParland. Helt plötsligt fick vi se ett helt annat Forest än vi blivit vana att se under Gary Megson. Helt plötsligt fanns en spelidé och en glöd i laget. Man hade under Megson vunnit 1(!) bortamatch under hela säsongen, nu började man under dom nya tränarna med att vinna borta mot Port Vale (2-0) innan man totalslaktade Swindon med 7-1 hemma på City Ground. Sedan har det flutit på, man har radat upp segrar och några få oavgjorda matcher. Frank Barlow & Ian McParland hann dessutom med att vinna priset som månadens manager för mars.
När det var dags för oss att bege oss av så hade man vunnit senaste 4 matcherna (man var obesegrade i senaste 8 matcherna) så man hade lite fler positiva känslor för resan över. Vi var bara några få poäng ifrån en playoff plats och det skulle faktiskt kunna bli så att vi kunde hoppa upp på playoff plats under våran vistelse i Nottingham.
TORSDAG 13 APRIL
Att kliva upp klockan 02:45 en torsdagsmorgon för att sätta sig på en buss till Skavsta flygplats kan jag villigt erkänna inte är det mest glamorösa man kan göra. Eftersom man dessutom hade fått i sig några malt whisky kvällen innan (kändes som en bra ide då) så var man ganska grusig när man kastade sig in i taxin för avfärd till T-centralen. Väl där kände man sig lite bättre och samtliga 4 resenärer (Tits, a-block, Mr T, samt jag själv Oak Red) var där i tid, a-block fortfarande i fin form efter en vin och champagne kväll på stan.
Resan till England förflöt utan några skandaler och vi landade i tid på Stansted airport 07:55. Efter lite jäkt för att hinna med halv nio bussen till Nottingham så var vi äntligen på väg och mitt på dagen var vi framme. Det är alltid lika skönt att åka in i Nottingham då stadion City Ground är bland det första man ser när man börjar närma sig stan och pulsen höjer sig lite extra. Vi checkade in på hotellet men hade inga planer för torsdagen så vi bestämde att ta det lite som det kommer. Det enda vi hade planerat var ett besök på City Ground för att hämta våra biljetter till måndagens hemmamatch mot Yeovil och ett besök i klubbshopen.
Väl i receptionen på City Ground så träffade vi Fraser Nicholson (reporter på Forest World) som jag har haft e-mail kontakt med under några år. Vi bytte några snabba hälsningsfraser med varandra och efter att jag påpekat att lördagens bortamatch mot Tranmere ”should be a tough game” replikerade Fraser ”tough game, it will be a very rough game”
Eftersom det är 17 års jubileum av Hillsborough katastrofen så blev man lite orolig för sitt livs första bortamatch.(Bortsett från tränings- och försäsongsmatcher)
Resten av eftermiddagen spenderade vi i klubbshopen, på lite barer innan vi drog oss tillbaka till hotellet för att göra oss redo för kvällen.
Kvällens Restaurangbesök gjordes på Hooters och efter det följde besök på diverse pubar. Vi avslutade kvällen ganska tidigt med en bira i hotellbaren.
FREDAG 14 APRIL
Fredagskvällen var uppbokad för aktiviteter med runt 25 andra Forest fans, samtliga Brittiska samt en Norrman. Steinar från Norge hade blivit sponsrad av oss på www.talkforest.com för att ha möjligheten att komma över. Under sina 30 år som Forestsupporter så hade han aldrig fått se sitt lag ”live”
Dagen spenderades med diverse sightseeing, såg slottet utifrån (var alldeles för dyrt att gå in, £3,50, det är tillräckligt för en pint det) så vi gick ner till puben Castle Inn istället där vi serverades några trevliga pints.
Klockan 18:00 träffade vi upp med dom andra Forest fansen på puben Trent Bridge Inn, det var riktigt roligt att få lite ansikten till alla namnen man hade diskuterat med på forumet. Vi drack några pints, Mr-T passade på att ställa till det med lokalbefolkningen genom att spela biljard med någons flickvän. Det slutade dock lyckligt och vi begav oss alla till en bokad indisk restaurang som bara låg 100 meter från puben.
Efter diverse tacktal, från bland annat den sponsrade Normmannen samt av undertecknad, så åt vi god mat och drack mycket. Efteråt begav vi oss till Southbank för att avsluta kvällen med diverse drycker, Sambucca var ganska populärt, något vissa fick ångra innan avresan till bortamatchen följande dag. En helskön dag tog slut och vi pallrade oss tillbaka till hotellet där vi somnade gått och drömde om första bortamatchen som skulle bevittnas dagen efter (eller kanske senare samma dag)
LÖRDAG 15 APRIL TRANMERE – FOREST (0-1)
Redan när man vaknade kände man att det var något speciellt i luften och i taxin på väg till parkeringen bakom City Ground där bussarna stod kändes det lite småpirrigt. Det fanns hur många bussar som helst på parkeringen, som tur var så hade man i det här läget lärt sig en del ansikten så det var inga problem att hitta till rätt buss. Dessa ansikten såg förövrigt mer slitna ut än kvällen innan.
Resan till Tranmere tog cirka 3 timmar exklusive stopp. Då det var sagt att vi inte skulle gå till någon pub i Tranmere på grund av säkerhet så stannade vi för mat och dryck i en liten by. Efter en BLT och 4 Guinness så kände man sig i toppform och vi reste vidare dom sista 45 minuterna till Tranmere. Väl vid stadion så hann bussen knappt parkera förrän polisen var på bussen för att förklara säkerhet för oss.
Nu visade det sig att massor av Forestsupportrar hade träffats vid en bar intill stadion så vi hann faktiskt med en pint där också. Eftersom det var strålande solsken så var det en skön känsla att stå i solgasset omringad av Forestvänner.
Väl inne på stadion så tog Forestklacken upp en hel kortsida, gissningsvis så var det närmare 3000 av oss röda där. Det var sång och stämningen var hög.
Matchen i sig var inte mycket att säja om, Grant Holts mål i den 17:e minuten, som gick som en flipper kula in mål, blev helt avgörande. Forest tillät inte Tranmere någonting och förutom lite stress i Forest försvar på slutet så hade Pedersen en lugn dag på jobbet. Tyvärr så skapade han problem för sig själv ibland genom dåliga utsparkar och dålig kommunikation med försvararna i sitt straffområde. Forest skapade heller inte så mycket utan det var mest slit och kämpa under hela matchen. Något som inte direkt bekymrade Forestklacken då man ledde matchen. Tyvärr så hade inte Tranmere någon direkt klack (förutom ett fåtal personer som tyckte det var roligt att hetsa Forestklacken genom diverse påhopp på till exempel Brian Clough) Detta gjorde att vi obehindrat kunde sjunga oss igenom hela matchen.
När domaren blåste för full tid så utbröt ett stort jubel och ännu ett litet steg mot playoff hade tagits.
Det mest anmärkningsvärda hände i pausen mellan första och andra halvlek. Jag och a-block hade tagit oss tillbaka till våra platser relativt snabbt efter det obligatoriska toalettbesöket, det hade inte Tits och Mr T. Deras platser, som var i slutet på en rad, hade intagits av en hon/han/det som fick Gilbert Grapes morsa att framstå som en Olympisk atlet. Hon/han/det tog upp åtminstone 2 av platserna på raden. Tits & Mr T fick snällt hitta andra platser att beskåda matchen ifrån.
Bussresan tillbaka till Nottingham kändes ganska lätt efter en trepoängare.
Väl tillbaka i Nottingham, efter ett pint stopp på vägen, så blev det en tur till Southbank för några avslutande bira och matchdiskussion.
Man somnade gott den kvällen.
Lagen
Forest: Pedersen, Bennett, Morgan, Breckin (K), Curtis, Gary Holt, Clingan(Southall 89), Commons, Thompson, Grant Holt(Lester 88), Tyson
Målskytt: Grant Holt (17)
Tranmere: Wilson, Roberts, Sharps (K), Goodison, Raven, McAteer, Jennings, O'Leary(Aiston 57), Greenacre, Facey, Davies(Tremarco 72).
Domare: Mr G.Laws
Publik: 9,152
Fortsättning följer...
