FA-cupfinal, säsongsfinal
På lördag avslutar West Ham årets succésäsong med FA-cupfinal på Millennium Stadium i Cardiff. Oavsett hur det går är Hammers klara för UEFA-cupen i höst, men visst vore det underbart att får lyfta en buckla igen.
1980 fick Billy Bonds ta emot FA-cupbucklan ur hertiginnan av Kents händer på hederstribunen på ett fullpackat Wembley. Den gången var det Trevor Brooking som gjorde matchens enda mål på en konstnick tidigt i första halvlek. West Ham, då i andra divisionen, slog Arsenal. Det var senaste gången ett lag utanför högsta divisionen vann FA-cupen.
Det vore kanon att få avsluta säsongen med att se Nigel Reo-Coker lyfta bucklan mot himlen och höra publikens vrål. Det är dags att äntligen slå Liverpool i FA-cupen. De fyra tidigare mötena har alla slutat med seger för Liverpool. Framförallt vore en seger ett mycket fint sätt att hedra Ron Greenwood och John Lyall. Dessa legendarer ledde West Ham till tre finalsegrar. 1964 besegrades Preston North End, 1975 var det Fulhams tur, och 1980 var det som sagt Arsenal som fick bita i gräset. Eftersom vi förlorat både Greenwood och Lyall i år hoppas jag verkligen att vi vinner, för deras skull.
Till skillnad mot senaste åren finaler, Southhampton – Arsenal och Manchester United - Millwall, är årets final jämnare, i alla fall på förhand. Mycket beror dock på om Dean Ashton och Matthew Etherington hinner bli friska till på lördag. En som säkert kommer att saknas är Hayden Mullins. Om man ser till övriga mittfältet behövs Hayden som en defensiv kraft. Nu kom ju Carl Fletcher in mot Tottenham och gjorde en bra match, toppad med ett kalasmål på ett distansskott.
Matchen kommer med största säkerhet avgöras på mittfältet. Liverpool har Gerrard, Sissoko och Alonso, samtliga mycket kraftfulla och energiska spelare och mycket duktiga bollspelare. Kampen mellan Steven Gerrard och Nigel Reo-Coker skall bli intressant att följa.
West Hams chans ligger nog i att satsa framåt. Både Anton Ferdinand och Danny Gabbidon är bra offensivt och snabba, vilket underlättar att behålla ett tryck.
Liverpool å sin sida är inget lag som toksatsar framåt. De håller gärna bollen och maler ner sina motståndare genom att få de andra att jaga boll. Detta har framför allt varit tydligt under den första halvtimmen i matcherna. Sedan har de ju farligare anfallare och ett mittfält som är bra på att slå öppnande passningar. Om vi sätter ut Scaloni på högerbacken tror jag Liverpool kommer att försöka sätta tryck där genom Harry Kewell och John-Arne Riise.
Lite värdelöst vetande: Skulle vi vinna finalen blir Nigel Reo-Coker den yngste vinnande kaptenen någonsin i en FA-cupfinal. Han skulle då slå Booby Moores rekord från finalen 1964. Bobby var då 23 år och fem månader. Nigel fyller 22 på lördag. Skulle Teddy Sheringham spela blir han den tredje äldste spelaren i en FA-cupfinal. Gör han dessutom mål blir han den äldste målgöraren.
En ytterst preliminär startelva: Hislop, Ferdinand, Gabbidon, Collins, Konchesky, Etheringon, Reo-Coker, Fletcher, Benayoun, Harewood, Sheringham.
Varför har jag valt dessa, frågar kanske vän av ordning? Ferdinand som högerback känns som ett tryggare alternativ än Lionel Scaloni. Dessutom känns det som om Gabbidon och Ferdinand känner varandra bäst spelmässigt. På topp tror jag Pardew väljer att sätta in Teddy Sheringham och Marlon Harewood. Teddy tror jag får chansen om Dean Ashton inte blir frisk. Marlon ser jag som självskriven på topp, Teddy tar jag med för hans erfarenhet och stora spelsinne. Om Ashton är frisk, tar han Teddys plats.
Jag ser ingen anledning till att ändra taktiken på lördag. Jag ser framför mig ett offensivt West Ham som försöker dyrka upp ett tätt och kontrande Liverpool. Det är nog Liverpools kontringar som jag är mest skraj för.
Till sist, det skall bli tokroligt att se matchen i sällskap av andra fotbollsdårar, oavsett tröjfärg. Up the Hammers!
