Krönika: Au revoir, Steed
Vad ska man säga en sån här sorgens dag? Ska man hålla ett begravningstal eller ska man vara glad att Steed och Fulham nu har kommit "överens", så att vi "slipper" en spelare som faktiskt inte vill spela för laget nästa säsong? Kanske både och...
Klockan 11.54 loggade man in på Fulhams officiella hemsida, nyvaken och glad över att Fulham ska storsatsa med mycket pengar med en annan nyvaken person, Mommo Fayed, vid rodret. Den här extrema lyckan och hybrisen försvann ganska snabbt då man möttes av rubriken "Malbranque rejects contract offer"…
Va?
Parterna verkar ha förhandlat sedan nittonhundrafrösihjäl och av dem få kommentarerna man fått angående Steeds vara eller icke vara i Fulham de närmsta säsongerna, så var detta beslut högst oväntat.
Coleman sa för inte så längesedan att parterna närmade sig varandra och att kontraktet förhoppningsvis snart skulle vara klart. Från Steeds håll har det sagts att det var upp till klubben.
Klubben kan man ju inte direkt klaga på. Coleman och Co erbjöd Steed hela 50.000 pund! En lön som skulle vara den högsta en Fulham-spelare tjänat någonsin… då tackar Steed nej och säger dessutom att han vill gå som free transfer efter nästkommande säsong. Inget stämmer, jag är som ett enda stort frågetecken… hur kunde det gå så fel?
Om man ser till detta, och att den lille belgisk -födde fransmannen aldrig verkat bry sig om hur mycket pengar han tjänat på att spela fotboll, (hans nuvarande lön är ju inte direkt någon han kan klaga över) så är det lätt att säga att Steed har betett sig som en girig Judas. Men som en kompis från England sa: "Vi måste vara glada över att Steed har stannat så länge som han faktiskt gjort".
Det håller jag med om. Steed har gjort väldigt mycket för klubben och när den värsta ilskan lagt sig går det inte att jämföra med hur Sean Davis och Louis Saha uppförde sig när de hamnade i liknande situationer. Då gick både de och deras agenter ut med arga kommentarer om hur dåligt Fulham behandlat dem, med ett enda syfte: att pressa klubben till att sälja. Med Saha gick det, sen har han stagnerat i Man United. Davis kom ingenvart, fick återigen chansen i Fulham, och flyttade ett halvår senare till Londonrivalen Tottenham Hotspurs. Hur det gick för Davis är väll inte ens lönt att kommentera?
Så det är med blandade känslor man läser rubriken "Malbranque rejects contract offer" för 100e gången. Å ena sidan tycker jag att Steed har uppfört sig som ett svin som säger att han vill gå som free transfer. Detta sänker prislappen markant, något Steed och hans agent vet om. Han erbjöds dessutom ett fett kontrakt, han hade redan fansens kärlek och till sist tackade han indirekt nej till chansen att bli en grundpelare i ett Fulham som är påväg att satsa stenhårt uppåt. Å andra sidan förstår jag att Steed vill pröva sina vingar i en större klubb efter så pass många säsonger i Fulham. Han har gett väldigt mycket till klubben och många gånger kämpat i motvind i ett underpresterande lag. Han har dessutom aldrig fått chansen i landslaget. Det senare endast för att Ray Domenech struntar i spelare som spelar i mindre klubbar, för finns det någon annan vettig förklaring?
Så va tusan, lycka till var du än hamnar, (nåja, inte om du går till Newcastle), Steeeeeed!
