VM-koll: England kan göra en Italien
England vann med 1-0. Man är i kvartsfinal. John Terry blev utsedd till matchens lirare. Men det var i stort glädjeämnena.
Sistnämnda glädjeämne förstås med blå ögon. Och med blå ögon skulle jag också kunna ägna utrymmet åt att på billiga premisser spy galla över andra landslagsspelare på grund av deras klubbfärg och egna fördomar. Inget kan vara enklare. Men jag avstår från det. Dumt att sänka sig till den nivån, även om andra gör det. Bättre att konstatera att England på nytt gör en svag insats. Och ändå är i kvartsfinal. Kanske blir England som Italien 1982 efter att ha varit totalsågat. Kanske blir Wayne Rooney för England vad Paolo Rossi var för Italien. Tiden får utvisa det.
Mot Ecuador visade John Terry redan i spelargången inställningen när utrymmet genljöd av hans uppmaningar om att ”let’s fucking do this”. Men själv svarade han för en häpnadsväckande svag inledning. Bland annat feltajmade han en nick, men turligt nog för Terry och England tajmade Ashley Cole en blixtlöpning tillbaka och fick ut ett ben på Carlos Tenorios skott som gick via ribba och över. Terry repade sig tacksamt nog från den oförklarliga inledande kvartens hjärnblödning och var sedan sitt sedvanliga jag. Till den grad att han fick Fifas utmärkelse som matchens lirare, även om det kanske var något generöst i undertecknads ögon.
Men konkurrensen var å andra sidan inte mördande. Spel- och spelarkvaliteten var låg denna heta eftermiddag. Inte ens Joe Cole förmådde glänsa. Några lovvärda initiativ var i stort sett allt. Frank Lampard fortsatte att bland och ge i spelet och missa målramen.
Det gjorde inte David Beckham. Han kom på nytt till Sven-Göran Erikssons räddning. Denna gång efter en timmes spel. En lika mästerlig som patenterade frispark skruvade sig snyggt över muren och borrade sig ner i målvaktens högra hörn. Det blev matchens enda mål. Och så oerhört mycket mer behöver inte tilläggas. Ibland kan det vara roligare att titta på färg som torkar.
