Rubrik saknas
Tanken var att jag skulle skriva mina tankar om föregående säsong direkt efter vi i redaktionen avhandlat spelarbetygen. Av orsaker som jag ältat fler gånger än jag borde blev detta aldrig av men nu har jag äntligen tagit mig i kragen. Jag börjar med spelmånaderna Augusti-December.
Bland oss svenska City supportrar som huserar här på Svenska Fans (och numera även på vårt eget forum, Blue Moon) var det blandade förväntningar inför säsongen. De flesta såg säsongen innan som ett första steg till en ljusare framtid och hoppades på en liknande eller högre placering än den tidigare, smickrande, åttondeplatsen. Andra anade oråd och påpekade att truppen var tunn som en oblat och siade om en tung säsong. Vissa var till och med rädda för degradering. Själv befann jag mig närmare den positiva skaran. Jag var medveten om läget i truppen men kände mig samtidigt ganska säker på att de unga spelarna skulle ta ytterligare ett steg i utvecklingen och bevisa att de hörde hemma på den här nivån.
Augusti
Säsongen började med hemmamatch mot West Bromwich Albion, på papperet en match vi enkelt borde vinna, men samtidigt en match mot ett lag som vi av någon anledning haft det svårt mot. Så var det även nu och matchen slutade 0-0 med en matchbild som var allt annat än imponerande. Redan nu började några av olyckskorparna kraxa och jag måste medge att även jag kände att det inte var den start jag hade väntat mig.
En vecka senare reste City till Midlands för att möta Birmingham, en match som det kändes som den skulle kunna sluta lite hur som helst. Den började inte bra alls, redan efter några minuter hade Birmingham tagit ledningen och det var år och dag sedan City senast lyckades vända underläge till vinst, speciellt på bortaplan. Men laget tog sig i kragen och kunde tack vare storspel av Cole lämna Birmingham med tre välförtjänta poäng. City fortsatte säsongen med att avfärda både Sunderland och Pompey och hade därmed inför säsongens första Manchesterderby tre raka segrar och toppade serien efter imponerande 10 poäng på 4 matcher.
September
Säsongens femte match som spelades på fiendemark, Old Trafford, inleddes ganska trevande där båda lagen tog ut varandra. När första halvlek närmade sig sitt slut så ledde väl United något på poäng men det oavgjorda resultatet speglade ändå matchbilden väl. Dessvärre så lyckades United ta ledningen genom en dubbelchans av Ruuden och allt kändes väldigt jobbigt. City visade inga tendenser till att kunna vända på steken i andra men den dåtida Cityhjälten Barton kunde styra ett skott från Vassell mellan benen på en förvånad Rio Ferdinand. City hade även en kanonchans att vinna på övertid men Van der Saar kunde rädda Coles direktskott på Sinclairs inlägg. När man lugnat ned sig efter matchen var man rätt nöjd med poängen från västra Manchester, samt det faktum att City fortfarande var obesegrade i ligan.
Matchen som stod på tur var svårspelade Bolton på hemmaplan. Inför kändes det som fördel City tack vare hemmafördel och vår fantastiska form och några minuter in i matchen kändes det verkligen som vi skulle vinna. Vi skapade chans på chans och stackars Bolton kom ingenstans. Dessvärre hade vi inte marginalerna på vår sida och bollarna ville inte in mellan stolparna, däremot hade vi 4 ribbträffar och en stolpträff på våra totalt 17 skott under matchen. När matchen gick in på övertid satt man och svor över att man bara skulle få en poäng med sig på en match som fullständigt dominerats av de ljusblå, men då hände det. Bolton är på ett av sina sällsynta besök på citys planhalva och den anfallande yttermittfältaren slår ett till synes misslyckat inlägg in mot mål, dessvärre har Richard Dunne både utvecklat bollräddhet och reflexer och tar bollen med handen på bästa Mellberg-manér och straffen är solklar. Exekutör Gary Speed gör inga misstag och slår säkert in 1-0 bakom en chanslös David James. Ridå.
City avslutade september spelmånad med en uddamålsförlust borta mot Newcastle, där konstant skadade Michael Owen dessvärre var kurant och målfarlig.
Oktober
Oktober var en spelmässigt positiv månad där man först hemmaslog Everton tack vare en kandidat till årets mål av Danny Mills, närmare bestämt en 30 meter projektil som sökte sig in i nätmaskorna. Därefter avhandlades West Ham, också hemma. Noterbart från den matchen var att den innehöll årets bästa samarbete då Vassell och Cole trollade bort WH:s backlinje strax innan Cole elegant placerade in bollen i Carrols bortre kryss.
Två raka segrar kunde dessvärre inte följas upp med en tredje när man för sista gången mötte Arsenal på Highbury. Positivt att ta med från den matchen var att Micah Richards gjorde sitt första inhopp i a-laget, då som forward och det märktes redan då att det fanns kvalité i killen. Komiskt att ta med från matchen är "straffen", där Pires försöker briljera genom att passa bollen till en framrusande Henry. Dessvärre så halvmissar Pires bollen och situationen som uppstår är så förvirrande så att domaren helt felaktigt blåser av spelet.
Förlusten mot Arsenal följdes upp av ett pinsamt uttåg ur ligacupen mot betydligt sämre motstånd men lyckligtvis mötte vi pålitliga Aston Villa matchen efter och den slutade som vanligt med seger efter att Vassell visat att släkten faktiskt är värst.
November
När vi nådde November månad kunde vi konstatera att City inlett säsongen väldigt bra, och om vi bara kunde fortsätta på samma spår skulle en Europaplats verkligen inte vara omöjlig. Dessvärre var smekmånaden över och November bjöd på en ynka poäng efter förluster mot Fulham och Liverpool samt en oavgjord match hemma mot Blackburn. Noterbart från dessa matcher var att Steed Malbranque som länge ryktats till oss briljerade och gjorde Fulhams båda mål samt att det efter Liverpool-matchen konstaterades att Mills spelat sedan matchen mot Arsenal med ett brutet ben. Det skulle visa sig att Mills som fram tills skadan spelat riktigt bra aldrig skulle hitta tillbaka.
December
December månad inleddes positivt med årets mest underhållande match, borta mot Charlton. Matchen visades lyckligtvis på Canal+ och när 90 minuter + övertid passerat hade vi fått se hela 7 mål, varav 5 från Citys sida. Trots den målmässigt överlägsna segern var Charlton väldigt länge med i matchen trots ett rätt kraftigt spelövertag från Citys sida.
Efter en svag novembermånad började det kännas som vi var på gång igen, men det skulle visa sig vara felaktigt eftersom West Brom åter stod på schemat. Historien upprepade sig och matchen slutade 2-0 till hemmalaget på The Hawthorns efter en mycket slätstruken insats från laget från östra Manchester.
City började nu falla in i sin vanliga serierytm som i bästa fall innebär varannan vinst, varannan förlust. Detta bekräftades efter nästa match, hemma mot Birmingham, där vi vann övertygande med 4-1, efter att bland annat BWP gjorde sitt ett mål, det skulle senare visa sig att det var det sista målet i City-tröjan.
December avslutades därefter väldigt svagt efter förluster mot nykomlingen Wigan och Chelsea samt en bortapoäng mot formsvaga Middlesbrough.
