Rubrik saknas
De senaste dagarna har artiklar ur tidningen Londons Finest lagts upp här på SvenskaFans. Här kommer sista artikeln – FA-cupfinalen ’75.
Division 2-laget Fulham FC hade sensationellt tagit sig ända till final i FA cupen. Motståndare var West Ham United från högsta serien, som inte hade haft någon lysande säsong men som ändå var stora favoriter.
Inget annat lag har spelat så många matcher i FA-cupen som Fulham, varken före eller efter 1975, innan de blivit klar för final. I omgång 3 spelades tre matcher mot Hull City. På den tiden blev det nämligen omspel tills något av lagen vunnit efter 90 minuter. I omgång 4 spelades fyra matcher innan Nottingham Forest var besegrade. I omgång 5 reste Fulham upp till Liverpool för att möta Everton som var ett topplag i högsta serien. Fulham vann en jämn match med 1-2 efter två mål av Viv Busby. Omgång 4 blev en lång resa upp till Carlisle som spelade sin enda säsong i högsta serien. Les Barret gjorde målet som avgjorde för Fulham, men det var målvakten Peter Mellor som var den stora hjälten efter matchen.
I semifinalen lottades Fulham mot sitt tredje laget från högsta serien - Birmingham City. Fulham var till en början det bättre laget mot Birmingham på Villa Park(!) och tog ledningen genom John Mitchell. Men Birmingham kom tillbaka och lyckades få till förlängning. Inget av John Mitchells 59 mål för Fulham var så viktigt som det i 119:e minuten mot Birmingham. Emot alla odds hade ett lag med gamla veteraner och lokala talanger från Fulham tagit sig till final i FA-cupen.
För finalmotståndet stod ett annat Londonlag och en annan högoddsare; West Ham United, som bara vann 13 matcher under säsongen 1974/75. Men de spelade trots allt i högsta serien och var stora favoriter i finalen. West Ham hade dessutom vunnit FA-cupen en gång tidigare - mot Preston i en jämn match med 3-2, 11 år tidigare. Men för Fulham var det första och fortfarande enda gången de tagit sig hela vägen till final.
Den 3:e maj 1975 var dagen för finalen och runt 100 000 människor hade samlats på Wembley Stadium. I Fulhams laguppställning fanns två före detta engelska landslagskaptener; Bobby Moore och Alan Mullery. Moore är fortfarande känd som en West Ham-hjälte och spelade över 650 matcher för klubben. Men säsongen innan finalen hade han skrivit på för Fulham från West Ham för 25 000 pund. Dessvärre blev det inga mål för honom, eller för Fulham i finalen. Men Fulham var det bättre laget i en ganska medioker första halvlek.
Mittbacken John Lacy var nära att göra mål flera gånger med farliga nickar på hörnor och frisparkar, slagna av Jimmy Conway och Alan Mullery.
En bit in i andra halvlek tog West Ham över spelet och fick utdelning efter att Peter Mellor i Fulhammålet först parerat ett skott av Bill Jennings. Men sedan tvingades kapitulera på returen av Alan Taylor. Taylor som hade kommit från division-4 laget Rochdale sex månader tidigare, gjorde även 2-0 fyra minuter senare. Detta var ett nästan identiskt mål; Graham Paddon skött ett skott och Taylor skickade in returen.
För många var antagligen upplevelsen att bara vara i final en seger i sig och inga Fulhamfans kan ha varit besvikna över lagets insatts säsongen 1974/75. Om spelarna hade samma känsla som fansen låter vi vara osagt, men ser man på matchen idag så spelade Fulham med stort hjärta.
Laguppställningar
West Ham United
Day, McDowell, Lampard, Bonds, Taylor T., Lock, Jennings, Paddon, Taylor A., Brooking, Holland
Fulham FC
Mellor, Cutbush, Fraser, Mullery, Lacy, Moore, Mitchell, Conway, Busby, Slough, Barrett
