Rubrik saknas
...på just denna dag. Strofen som alla Hammarbyare och bortafans som sett sitt lag spela på Söderstadion associerar till minuten innan matchstart. Låten heter Just idag är jag stark och både titeln såväl som inledningstrofén på denna text beskriver min sinnesstämning just nu.
Igår smygstartade Premier Leaguesäsongen 2006/2007, men det är idag allvaret börjar. För andra gången sedan vi gick upp i premier league åker vi till Manchester och Old Trafford i en premiär. Förra gången det begav sig var debutsäsongen 2001/2002. Experterna var ense om att Fulham inte skulle ha något att hämta på ”the Theatre of dreams” och de fick på rätt och fel. Ett taggat Fulham visade direkt hur man spelade fotboll a’la Tigana. Med sitt flytande kortpassningsspel, snabba positionsbyten och den brist på rädsla som brukar prägla nykomlingar tvingade Fulham Man U att ta fram sitt yttersta kunnande för att bärga 3 poäng. I den matchen hade Fulham en tvåmålsskytt vid namn Louis Saha, denne gav Fulham ledningen med både 0-1 och 1-2. Som vi alla känner till så bytte Saha från vitt till rött under obehagliga omständigheter i januari 2004. Dels vill jag ju helst inte se United göra mål alls, men än mindre unnar jag Saha någon framgång alls; inte idag och inte i framtiden.
Nåväl, det var ju inte Saha detta skulle handla om utan om hur bra det känns i kroppen (med undantag för träningsvärken) en morgon som denna. Man sitter här och sörplar starkt colombianskt java, njuter av en hederlig svensk snus och läser allt man kan om engelsk fotboll på webben. Oh vad jag saknat denna ritual! Om några timmar ska jag bege mig mot stan för att möta upp med likasinnade. Först för årsmöte i supporterklubben, och sen för att avnjuta premiären. Jag hoppas jag får njuta i alla fall. Känslan av lycka och välmående förstärks av vetskapen att på onsdagkväll sitter man på Golden Lion i SW6 och väntar på promenaden till Craven Cottage. Premiärresan varje säsong är speciell, man har haft ett längre ”break” från London, man har inte sett sina engelska vänner på ett bra tag och framför allt är Fulhamabstinensen stor. Vi har dessutom tur i år, första resan bjuder på två hemmamatcher med Fulham och förmodligen blir det ett besök på Leyton Orient-WBA och kanske QP-hahaha-Norwich (osäker på om jag vill sätta min fot igen på Loftus Road dock).
Som ni vid det här laget kan se så ”babblar” jag, nervositeten börjar komma ikapp känslan av lycka och välmående. Vis av erfarenhet vet jag att det kommer bli värre innan det blir bättre igen. Så vilken tur att: Just idag är jag stark!
Ps. Normalt brukar jag hålla isär mina två lagsympatier, men som ett lycka till Björn Runström så bröt jag tillfälligt den regeln.
C’mon Runaldinio!
