Manchester City - West Ham 2-0
Back to basics hjälpte inte heller. West Ham led sin andra raka 0-2-förlust i matchen mot Manchester City. En skada på Anton Ferdinand rörde till ett dittills relativt stabilt försvar och gav City första målet. Sedan var det över. West Ham har just nu inte glädjen och glöden som krävs för att vända ett underläge på bortaplan.
Det kändes i luften. Den sköna, förväntansfulla nerven som brukar infinna sig vid West Ham-matcher fanns inte där. Istället gnagde en obehagligt pockande nervositet i den del av magen som brukar, och ska, känna glädje.
Precis som jag nämnde i införrapporten vill Alan Pardew hitta tillbaka till känslan och flytet från det magiska fjolåret. Han valde därför att gå tillbaka till ursprunget, tillbaka in med Marlon som Bobbys partner och Matty på vänsterkanten. Tvärt emot mina förväntningar var dock inte Jon Spector med i truppen (tack för det whufc.com). Istället fick vi Crazy Chris Dailly. Visst – han har rutin i drivor, men också spaghetti i benen och en jagad blick vid bollkontakt numer. Farhågan var att skillnaden mellan John Paintsils känsliga bolltoucher och Daillys halvdana duttande skulle göra uppspelen lidande.
Det var också på vår defensiva högerkant som matchens första kvalitetschans dök upp, även om Dailly knappast kan lastas för det. Efter en offensiv högerhörna drog Konchesky till på kraft från distans. Anton tog emot skottet vid straffpunkten, blev av med den och tog ett långt steg för att vinna den igen. Om skadan hade varit ett ljud hade ett ljudligt riiiiitsch hörts över City of Manchester Stadium. Anton, som haft problem med skador hela off-season, lyckade halta hemåt och störa Giorgios Samaras så pass att han sköt utanför stolpen innan han tvingades linka av med en sträckning i baksidan av låret/sätesmuskeln.
Superanvändbare Hayden Mullins fick rusa in som högerback – vilket han ju spelat ett par gånger i Coca Cola Championship – och Dailly tog ett steg in, till sin mer vana mittbacksplats. Under första halvleks sista halvtimme syntes det smärtsamt tydligt att båda lagen kände en stor oro för att stå med böjda huvuden vid slutsignalen. Säkerhetsspelet kom i första, andra och tredje hand. Få passningar slogs framåt under press och målvakterna fick sköta betydligt fler uppspel än vanligt. Som ni förstår gynnade det varken Hammers eller City – båda lagen vill ju spela en kortpassningsinriktad fotboll och spelkvalitén var låg. Första halvlek var totalt sett rent ut sagt bedrövlig och slutade helt rättvisande 0-0.
Sin goda vana trogen valde Alan Pardew att visa tillit till sina spelare och lät den ursprungliga elvan fortsätta ett tag. De fick chansen att vrida saker rätt igen. Det kunde de inte. Ishmael Miller påminde om Harewood i högform när han dundrade fram på vänsterkanten, lämnade Mullins mil bakom sig och sköt. Dailly blockerade snyggt, men på returen högg den smidige, nästan graciöse Giorgios Samaras. En touch, två, och sedan ett snärtigt skott vid bortre stolpen.
Paul Konchesky gav Samaras äran att bli tvåmålsskytt. Konch missade en i övrigt bra offside-fälla, Samaras rann in i ytan och smekte in bollen i samma maska som senast. Aktion Pardew – ut med bleka Bobby och Marlon, in med Carlitos och Cole. Nu fanns bara ett läge, ur med bromsen och ös på framåt.
Men rytmen vill inte infinna sig, och det plågar en Hammer att se. Saknaden av glöden, speeden och de små, smarta bolltoucharna gör lika ont som att plötsligt vara ofrivillig singel efter ett femårigt förhållande – man vet vad man kan få, det är precis där, bara en armslängd bort. Likt förbannat onåbart.
0-2 är ett jobbigt, på gränsen till hemskt resultat. Samtidigt är det i de här lägena man verkligen ÄR en Hammer. Nu sluter vi oss samman, bryter ihop tillsammans och kommer igen. Starka som järn.
Palermo och Reading ska få lida…
(och jag ska sitta på Upton Parks läktare och skrika hela vägen fram till 4-0-segern.)
Manchester City – West Ham 2-0 (0-0)
Målen: 1-0 (50) Giorgios Samaras, 2-0 (63) Samaras
Manchester City: Weaver - M.Richards, S.Distin, R.Dunne, S.Jordan - T.Sinclair, J.Barton, D.Hamann, I.Miller - B.Corradi, G.Samaras
West Ham: Carroll – Dailly, Ferdinand (Mullins 22), Gabbidon, Konchesky – Benayoun, Reo-Coker, Mascherano, Etherington – Harewood (Tevez 65), Zamora (Cole 65)
