Månadens West Ham Supporter
Denna månad har vi två supporterpresentationer. Nämligen far och son.
Frank och Markus Sjöman från Sävedalen. De har många spännande upplevelser genom åren med Hammers. Frank har t ex suttit och pratat fotboll med Ron Greenwood och John Lyall. Markus är en av skribenterna på hemsidan. Han är även kommentator för Canal +. Vi ser framemot när han kommenterar en match med West Ham.
En presentation av olika West Ham supportrar som ger oss en liten möjlighet att lära känna de personer som är medlemmar i West Ham fans Sverige. Här kommer supportrar som varit anhängare av West Ham en lång tid eller kort tid och som är av olika ålder och kön att synas. Hoppas ni får ett nöje av detta.
Nickname på forumet
Frank har inget
Markus S
Antal år som West Ham Supporter
Frank: 37 år, sedan 8 april 1969
Markus: 9
Varför West Ham?
Frank: Jag hade faktiskt inget speciellt engelskt favoritlag när jag påsken 1969 för första gången skulle åka till London för att se på fotboll. Jag skrev till en fyra-fem klubbar för att köpa biljetter. Det gick bra i samtliga fall men från West Ham kom det ett personligt brev författat av den tyvärr numera avlidne pressvärden och programredaktören Jack Helliar. Han inbjöd mig att efter matchen besöka pressrummet och därifrån fortsatte kvällen på Ron Greenwoods kontor där den unge studenten från Göteborg fick diskutera fotboll i allmänhet och West Ham i synnerhet med Greenwood, John Lyall plus journalist-berömdheterna Brian Glanville och Eric Batty. Efter den kvällen visste jag: -”Football should be played the West Ham way” och jag var hooked for life.
Markus: Klubben har visserligen funnits i familjen länge, men jag fastnade ordentligt då en viss italienare kom till östra London. Paolo Di Canio. Fotbollsgeni. Ett ofta missförstått sådant. Fantastiskt spelsinne, oerhört oberäknelig och med helt rätt inställning.
Första livematch med West Ham
Frank: 8 april 1969 på Upton Park: West Ham – Stoke (läs Gordon Banks) 0-0
Markus: West Ham – Sunderland 3-2. 13 december 2003
Antal livematcher med West Ham
Frank: 25-30 tävlingsmatcher
Markus: 2 ligamatcher
Min bästa match jag sett live eller på TV med West Ham
Frank: CVC-finalen mot 1860 Munchen på Wembley 29/5 1965 (faktiskt fyra år innan jag blev supporter men ändå den bästa jag sett)
Markus: De första 90 min och 7 sek av FA-cupfinalen 2006.
Favoritspelare i West Ham
Frank: Bobby Moore
Markus: Paolo Di Canio
Största West Ham upplevelse
Frank: Alltid minuten före match, hemma på Upton Park eller de gånger jag sett West Ham på Wembley, då ”Bubbles-kören” tar i för full kraft och rösterna nästan spricker på de höga tonerna. Då går det rysningar genom hela kroppen.
Markus: Min första match på Upton Park var givetvis enorm. Allt runtomkring. East End, Green Street, supportrarna, stämningen, sången och sedan gick matchen precis som man kunde drömma om. 0-2-underläge i paus vändes i andra halvlek till 3-2-seger.
West Ham upplevelser i allmänhet
Frank: Samma som för alla andra fans: en ständig berg- och dalbana av känslor, av hopp och förtvivlan, med andra ord precis som livet självt.
Markus: West Ham-upplevelser hör ihop med magkänslan som engelsmännen kallar; att vara gutted. Det har man fått känna ett par gånger. Kändes till exempel efter degraderingen 2003, play off-finalen 04 och FA-cupfinalen 06. Samtidigt varvas det med att man får vara stolt och kunna glädjas över fin fotboll och sköna segrar. Och det är den balansen som är West Ham. Man måste känna på motgångar för att på allvar kunna uppskatta framgång.
Det bästa med West Ham
Frank: Den nedärvda och djupt rotade inställningen till hur fotboll ska spelas. Den ouppnåeliga drömmen om den perfekta fotbollen – ett spel där allt till synes utan ansträngning fungerar. Där intelligens, fantasi och teknik triumferar över motståndarnas mera burdusa metoder – ett spel där det inte existerar några ojustheter, felpassningar eller skeva skott. Där kombinationerna flyter och försvarsspelet klaras av utan att de vackra vita byxorna blir smutsiga
Markus: Att West Ham alltid är West Ham oavsett spelare. Traditionen är så stark i klubben så den präglar laget som alltid försöker spela fin fotboll. Samtidigt är det lika mycket West Ham med en ”goal mouth scramble”, där bollen kan studsa fem sex gånger på en massa ben framför eget mål, orsaka kalabalik och göra supportrarna stela av skräck ett par sekunder innan den förhoppningsvis rensas bort över East Stand. Det vore inte West Ham utan sånt!
Det värsta med West Ham
Frank: ”Then like my dreams they fade and die…….”
Markus: Tappade ledningar vid de mest olägliga tillfällena. Som 90 minuter och 7 sekunder in på FA-cupfinalen 2006.
Min dröm när det gäller West Ham är…
Frank: Att någon gång vinna ligan och göra det med metoderna ovan (Tyvärr lika troligt som fred på jorden).
Markus: Att klubben alltid förblir sig lik. Givetvis drömmer jag om framgång och ligasegrar men sker det genom ett uppköp där akademins talanger får ge plats åt etablerade stjärnor, så kommer det inte vara samma sak. Klubben själ får inte försvinna. Den är viktigare än alla titlar man kan tänka sig.
West Ham drömelva samt 5 avbytare och manager
Frank: Phil Parkes – Ray Stewart, Alvin Martin, Bobby Moore, Frank Lampard Sr – Trevor Brooking, Billy Bonds, Yossi Benayoun – Jimmy Greaves, Geoff Hurst, Bryan Robson.
Reserver: Mervyn Day – Noel Cantwell, Martin Peters, Johnny Byrne, Vic Watson
Manager: John Lyall
Med undantag för Watson består laget bara av spelare som jag sett men har man som Vic gjort 326 mål på 505 tävlingsmatcher så platsar man även osedd
Markus:
(Detta är av spelarna jag sett spela.)
Ludek Miklosko
Tomas Repka
Anton Ferdinand
Danny Gabbidon
Stuart Pearce
Trevor Sinclair
Yossi Benayoun
Eyal Berkovic
Paolo Di Canio
Dean Ashton
Jermain Defoe
Avb:
Shaka Hislop
Ian Bishop (Främst för frisyren)
Steve Lomas
Teddy Sheringham
Bobby Zamora
Manager: Sir Trevor Brooking
