Liverpool - Chelsea 2-0
De värsta farhågorna besannades, vår vikarierande backlinje misslyckas kapitalt. En mardrömsdag för oss Chelseafans helt enkelt.
Det var en match som åtminstone jag kände stor oro för. Befogat skulle det visa sig då Liverpool gjorde processen kort med oss. Petr Cech var tillbaka i målet, men den här matchen vill han, tillsammans med de andra, troligtvis glömma.
Första halvlek
Lagen mönstar följande manskap. Liverpool: Reina, Finnan, Agger, Carragher, Riise, Pennant, Alonso, Gerrard, Aurelio, Crouch, Kuyt. Chelsea: Cech, Cole, Essien, Ferreira, Geremi, Mikel, Ballack, Lampard, Robben, Kalou, Drogba.
Åskådarna har knappt hunnit bänka sig innan Dirk Kuyt mycket vackert grundlurar Chelsas vikarierande mittbackar och sätter bollen i nätet. Målet tillkommer efter en boll som Crouch skarvar vidare. 1-0 till Liverpool med 4 minuter spelade, dagen kunde börjat bättre för Chelsea. Istället för att resa sig efter chockstarten tillåts Liverpool fortsätta sin anstormning och skapar chans på chans och läge på läge. I grund och botten handlar det om avsaknaden av våra naturliga mittbackar JT och Carvalho. Den sistnämnde fick lämna återbud tidigt varför backlinjen åter fick pusslas ihop.
Liverpool spelar med högt tempo medan Chelseaspelarna ser håglösa och oinspirerade ut. Det instabila backspelet fortsätter och när Essien skall nickrensa undan bollen hamnar den istället på fötterna hos Pennant. Pennant har f.ö innan denna match inte gjort ett mål för Liverpool, men det första lär han minnas. Från kanten på straffområdet lyckas elegant skjutplacera in 2-0 via ribban. Redan här, med 20 min spelade, känns det som ridån går ner för Chelsea. För att göra det hela ännu värre tvingas Arjen Robben bryta matchen skadad, in kommer SWP. Således har vår enda ytter som visat upp fin form utgått och läget är än mörkare.
Nu börjar man fara för det värsta, en total genomklappning, men den inträffar inte. Mest beroende på att Alonso får sig en smäll och blir tvungen att lämna planen för att sys. Det medför att Liverpool backar hem och säkrar, Chelsea får ha bollen men kommer ingenvart.
Resten av halvleken blir egentligen en transportsträcka mot pausen. Liverpool leder komfortabelt och Chelsea behöver en spark i röven för att vakna till liv.
Andra halvlek
Den andra halvleken börjar med samma laguppställningar, inga byten för något av lagen. Tempot höjs jämfört med första halvlekens slut. Chelsea måste komma framåt i banan SWP och Kalou går ännu högre upp i banan och det blir ett rent 4-3-3. Redan tidigt står det klart, åtminstone för mig, att denna match är förlorad. Liverpool kontrollerar matchen, Chelsea tillåts inte komma till några vassa chanser. I den 61:a minuten drar Riise iväg en kanon från långt håll, ribban räddar Cech denna gång. På returen är Crouch framme, och blir en aning obstruerad av Essien. En straff där hade inte varit omotiverad.
Spelet böljar lite och det blir några halvchanser för vardera lagen. Men detta är inte Chelseas dag, en situation i 66:e minuten symbolerar Chelseas insats. En frispark i hörnet på straffområdet, liknande den då Drogba efter petning elegant skruvade in ett mål mot Newcastle. Denna gång blir resultatet ett annat. Pga. blåsten på planen börjar bollen rulla. Samtidigt som Ballack vänder sig för att uppmärksamma domaren på detta, petar Drogba bollen mot honom. Bollen rullar festligt mellan benen på Ballack och hemmafansen får sig ett gott skratt.
Just den situationen visar hur dagens Chelsea agerar. Utan samarbete och med bristande motivation och koncentration.
Matchen spelas i princip av de sista 20 minuterna, Sheva hoppar in istället för Mikel och enda gången han är inblandad i spelet är då han drar på sig en frispark. Tragikomiken är total och jag lyfter på hatten för Liverpools genomförande av matchen.
Sammanfattning
Efter Liverpools anstormning de första 20 minuterna med två mål som följd lyckas Chelsea aldrig återhämta sig. Vi saknar en ledare på planen(läs John Terry) som kan gjuta mod i och peppa sina kollegor. Liverpool har matchen under kontroll hela tiden och Chelsea kommer bara till halvchanser och det känns aldrig riktigt farligt.
Ska man hitta något positivt med matchen så får det bli Mikel som fortsätter att växa samt SWP som gör sin bästa match i vår tröja. Han lyckades idag med sina bollmottagningar och finter, alltid något.
Paulo Ferreira drog i andra halvleken på sig sitt femte gula kort, vilket innebär avstängning. Detta gör backsituationen än mer ansträngd, även om Carvalho förmodligen är redo till nästa match. I mitt tycke måste ledningen nu agera, försvarspelet håller helt enkelt inte. Visserligen kan man inte köpa sig ur en "kris" men något måste helt klart hända.
Till sist, vinner Man Utd i morgon känns ligaguldet långt borta och kampen om andraplatsen vad vi måste inrikta oss mot. Det skiljer nu 5 p ner till Liverpool och vinsterna måste börja komma oftare. Nu följer åter en period av cupmatcher innan vi möter Blackburn hemma den 31 januari. Förhoppningsvis kan vi ta tre raka segrar och avsluta januari månad på ett bra sätt.
KTBFFH!
