Det prisrealistiska United
Januari ser ut att bli månaden då en svensk blev det enda nyförvärvet till Manchester United. Den stora anledningen till detta menar Sir Alex Ferguson är att United nu inte längre går med på att betala fantasisummor. Ska man se det som ett gott tecken?
Henrik Larsson har anslutit sig till laget och likväl Dong Fangzhuo som nästan hunnit bli helgjuten belgare i väntan på att få spela för United. Åt andra hållet har ett gäng spelare lånats ut med Giuseppe Rossi som mest kända namn. Men det har inte blivit någon stor affär för United under detta fönster. Uniteds aktivitet har ju skiftat genom åren: vissa vintrar har en Cantona eller Saha köpts in. Förra året blev Evra och Vidic våra nyförvärv och de två har varit lysande under hösten. Andra år har klubben hållit i pengarna.
Ferguson går nu ut i pressen och menar att United inte kommer spendera "silly prices" på spelare. De senaste två decennierna har stora klubbar köpt för mer än vad deras plånböcker egentligen klarat av och därav har de finansiella problemen stått som spön i backen i fotbollsvärlden, säger Ferguson och fortsätter: Ibland har det hänt att vi betalat höga priser bara för att försäkra oss om att få spelaren.
Naturligtvis är det de uteblivna värvningarna av Owen Hargreaves och Gareth Bale som irriterar skotten. Bayern München vill troligen ha mer än 20 miljoner € för sin mittfältare och Southampton ungefär halva det beloppet: runt 10-12 miljoner €. Även om Bayern inte mjuknat det minsta så har United inte heller givit sig ut på jakt efter mittfältsförstärkning. Varken Bordeauxs Mavuba eller Barcelonas Xavi har United budat på, såsom en enad presskår ansåg skulle ske om Hargreaves inte gick att få.
Det kan ses som positivt att United inte köper en komplementspelare (för varken Xavi eller Mavuba skulle troligen ta plats i startelvan) så fort inte huvudmålet gick att få. Om klubben nu lyckas köpa loss Hargreaves i sommar så finns det tre riktigt bra innermittfältare att tillgå. Men å andra sidan så blir det jobbigt i vår om någon av de två nuvarande (Scholes och Carrick) skulle gå sönder eftersom O'Shea och Fletcher inte helt fyller ut kostymen som spelfördelare på Uniteds mittfält. De två får orättvist mycket kritik emellanåt. O'Shea var bra tillsammans med Giggs i våras vilket man inte får glömma. Darren Fletcher ser betydligt tryggare ut när han spelar för Skottland men med lite mer självsäkerhet och mer mod att våga smälla på i närkamperna, då kommer Fletcher ta ett stort steg i klubblaget.
United är inte i behov av att sälja några spelare som Fletcher, Brown, Richardson, Silvestre eller O'Shea. De är spelare som inte klagar utan som får sin lönecheck och försöker etablera sig i startelvan när de får sin chans. Se på Chelsea nu som har möjligen bättre spelare än dessa fyra på bänken men då börjar ju tålamodet tryta också. Det är få av den första kullen spelare Ranieri köpte in som stannat kvar eller etablerat sig i startelvan. Geremi är väl egentligen den förebilden ifråga om att inte klaga Chelsea har att tillgå. Ja, nu när den store Winston Bogarde lämnat vill säga. Han var ju fantastisk: skrev en hel bok om varför han trivdes så bra med att stanna kvar i Chelseas c-lag.
Nicky Butt, Phil Neville och några till tröttnade till slut på att inte kunna återfå sin plats i startelvan. Men under denna tid var de bra när de fick hoppa in och visade lojalitet. Det är sånt som Unitedfans bör uppskatta samtidigt som vi väntar på att Sir Alex formar en stjärnspäckad startelva som ska ta hem ligatiteln till Old Trafford.
