Aston Villa - QPR
Inför Manchester City - Wigan
Ödesmatch i miniderbyt då förlust innebär trubbel.
Det borde vara kris. Tre raka förluster, storförlust borta mot Wigan och torsk i motsvarande match förra året. Förra året krashade vi totalt vid den här tiden och nu är vår bästa anfallare skadad. Sju poäng ner till Chalton och en 15e plats kan bli 4p och en 17e plats om Wigan går förbi. Våra två matcher mindre spelade är inte heller till någon hjälp då det är Chelsea och Arsenal som skall mötas.
Ändå är jag inte orolig.
Det utstrålar ett lugn och en harmoni från klubben. En knapp vecka i solskenets Dubai har säkert hjälpt till (själv hade jag en vecka i Spanien inbokad med FlyMe) men det är mer än så. Självförtroendet verkar bra efter FA-cup framgångarna och den senaste matchen mot Preston var riktigt bra. Framförallt så lyckades vi vända ett underläge till vinst för första gången den här säsongen, tidigare har vi bara tagit en poäng efter att vi legat under. Å andra sidan är vi bombsäkra när vi tagit ledningen, seger i alla ligamatcher då.
Jag tror det finns fler orsaker till de positiva vibbarna. En är truppens sammansättning då det tidigare saknades spelare för positionerna vänsterback och anfall. Vi fick i Michael Ball från PSV en spelare som är överlägsen Ben Thatcher och i Emile Mpenza så fick vi en spelare från Qatar! Vet inte vad som mer kan sägas om Emile annat att om en spelare vid 26 års ålder väljer att lämna Hamburg för Qatar så är det minst sagt märkligt. Tror att han är en mycket egen karraktär då det sägs att han under sin tid i Schalke04 bilade till träningarna, från Belgien. En sisådär 3-4 h enkel resväg. Nu verkar han dock ha skött sig och visat en förvånansvärt bra fysisk form. Det räcker dock inte längre än till bänken.
I och med att transferfönstret stängdes (förutom för Mpenza) så förstod resten av laget vad som gäller. En spelare som Bernardo Corradi, som var nära att hamna i Spurs när Mido var på väg åt andra hållet, slipper oroa sig över att han skall försvinna. Nu kanske han längtar hem till Siena men hans roll i laget är mycket tryggare.
En annan orsak till mitt lugn inför morgondagens match är revanch lusten som finns sen senaste mötet. Det finns inte en chans att vi är lika dåliga och idag har vi inte heller så många skador. Vi får iofs klara oss utan Vassell, Onuoha och Sinclair men det vi har kvar räcker. Wigan saknar svenskdödaren Camara samt den avstängde Fitz Hall. I Richard Dunne har vi den enda spelaren i Premier League som spelat varenda minut. Wigan har däremot använt sig av 30 spelare. På planen i morgon kommer vi varken få se Wigans svenskar eller vår egen till Kanal 5s stora förtret.
Citys formation blir lite offensivare än på bortaplan dvs mer 3-5-2 än 5-3-2 men det finns en sak som jag gärna hade sett. I dagsläget har vi två deffensiva centrala mittfältare i Barton/Dabo och en offensiv i Ireland. Jag hade hellre sett en omvänd triangel med Beasley istället för Dabo. Hur som helst så kommer vi vinna även om vi kanske får vänta tills Pearce förstått hur laget skall formuleras i andra halvlek.
2-0 blir det, Corradi och Barton gör målen.
