Väntad förlust mot Arsenal
Förlust trots bra spel
Arsenal borta är en match som inte vunnits sedan säsongen 75/76 (senaste gången vi var bra) och självklart vann vi inte den här gången heller. Några höjdarbesök på senare år är ju annars 5-0 i baken 2000 eller varför inte matchen 2004 när Anelka blev utvisad efter att precis ha reducerat i slutminuterna. Själv har jag aldrig sett City spela mot Arsenal, däremot var jag på plats 1994 när Swindon spelade ut Arsenal (nästan i alla fall) på Highbury. Skyttekungen Mpenza saknades i City p.g.a. skada och ersattes med offensiva Hamann vilket gjorde att stackars Vasell fick vara ensam på topp.
Beasley hade en chans i början av matchen, i övrigt såg det riktigt dåligt ut. Arsenal tog också ledningen efter att City helt glömt att markera vid ett inlägg. City arbetade sig sedan in i matchen allt mer, men det tog till 40:e minuten innan man kunde kvittera. Arsenals målvakt klantade till det ordentligt när han skulle sparka iväg bollen och spelade rakt på en Cityspelare (Barton tror jag), som spelade till unge Johnsson som i sin tur passade fram till en helt fristående Beasley. Den kissnödige gjorde inget misstag utan satte bollen säkert.
Andra halvlek var också bra sett ur Cityögon och det kändes ganska länge som att vi var på väg mot en poäng. Isaksson stod för en bra räddning efter att Adebayor varit framme. Arsenals ledningsmål kom dock ur ingenting när någon junior fick på en jätteträff på långt håll. Snyggt mål, men City hade åtminstone två chanser att få bort bollen innan skottet. Pearce slängde in två anfallare (Samaras och Corradi), men det fick bara resultatet att Arsenal gjorde 3-1. Målet var något tursamt då bollen snubblades fram till Baptista som placerade den lågt bakom Isaksson.
En väntad förlust, som faktiskt inte gjorde så ont trots allt. Med nio poäng ner till Charlton på fyra matcher ska det inte vara någon fara på taket, kontraktet kan säkras redan på lördag om City slår Watford medan Charlton tappar poäng.
