Matchrapport: Örgryte - City
Så var det äntligen dags för City att ta sig an superettanlaget Örgryte, ett lag som City ska slå alla dagar i veckan, två gånger på en söndag.
Sven matchade en rätt intressant startelva, i målet återfanns självklart Isaksson, på backen återfanns Dunne och Richards på mitten samtidigt som Onouha och Ball fick ta hand om var sin kant. På mittfältet satsade man lite oväntat på unge Shaleum Logan till höger, samtidigt som andra nyförvärvet Fernandes fick chansen på mitten tillsammans med Johnson. Till vänster lirade man Ireland och på topp gavs Bianchi och Mpenza chansen.
Det var enligt den eminente (nåja) Åke Unger c:a 7000 betalande åskådare och dessa såg ut att stortrivas i det varma vädret, dessvärre så var det inte många blåställ som syntes till, men jag antar väl att Maacus hade bortatröjan på sig.
Publiken bjöds hursomhelst på en rätt underhållande match, åtminstone sett till omständigheterna (nedtränat, manfattigt, icke samspelt city mot mediokert motstånd). City såg rätt bekväma ut från start och tog ett fast grepp om taktpinnen, även om man inte skapade så många chanser till en början.
Ju längre matchen led, destå längre upp förflyttade sig City. Detta betalade sig i den 18 minuten då Logan trixade sig fram på vänsterkanten, väggspelade med Mpenza och slutligen levererade en macka till Bianchi som enkelt kunde peta in 1-0. Förspelet var riktigt magnifikt men Bianchi visade verkligen att han är en forward som vet vart han ska hålla hus, sådana har vi inte direkt varit bortskämda med på senaste tiden.
Efter målet fortsatte City att vaska fram målchanser, bland annat genom Ball och Mpenza, men man lyckades inte omsätta dessa i mål. De få gånger Örgryte kom upp i plan avvärjades de effektivt av en säker City-backlinje. Ända tills 37e minuten vill säga, då Boyd Mwila dundrade in bollen efter lite rörigt spel i straffområdet.
Därefter fortsatte City trumma på och borde ha tagit ledningen när Logan fick chansen att skjuta mot öppet mål från två meter, men Dick Last lyckades rädda på något mirakulöst sätt.
Andra halvlek innebar inga större förändringar, Mpenza ersattes av Corradi. Ett taktiskt genidrag skulle det visa sig då han återfanns i målprotokollet några få minuter efter att andra halvlek startat. Logan sköt ett lågt skott som tog i stolpen och studsade ut i huvudet på den liggande Örgrytemålvakten och sedan mot mål, och från två decimeters avstånd på ett helt öppet mål kunde inte ens Corradi missa.
Strax därefter gjorde Svennis ytterligare några byten som bland annat innebar att Samaras och Vassell fick äntra planen, och taktiskt genidrag #2 var ett faktum. Bara några minuter senare löpte Vassell på sedvanligt vis med bollen längs vänsterkanten, stannade upp och slog ett fint inlägg mot boxen där Samaras hoppade minst fyra meter över sin försvarare och nickade in bollen i mål. Heja!
3 minuter senare var Samaras återigen inblandad i handlingarna när han från mittplan drev upp bollen mot Örgrytes straffområde där han frispelade Logan som retfullt enkelt placerade bollen bakom den stackars inbytte burväktaren i Örgryte.
Därefter hände inte in så otroligt mycket uttöver det vanliga, Vassell gick ut skadad, Dickov drog på sig ett korrekt gult kort, work as usual så att säga.
Härligt med en vinst på svensk mark, 4 mål framåt känns godkänt samtidigt som det var onödigt med att släppa in ett mål. Det var kul att se Bianchi mål på samma sett som man sett 200 gånger på Youtube och det var en fröjd att skåda Logans ungdomliga entusiam. Andra nyförvärvet, Fernandes, visade väl kanske inte så mycket, han slog några bra passningar i trängda situationer emellanåt men jag vet inte om man ska tro på honom i startelvan när säsongen väl startas. Mpenza och Ireland kombinerade bra i första och förtjänar även dom ett omnämnande, tillsammans med hela försvaret som uppträdde stabilt matchen igenom.
Sammanfattningsvis, en rätt gedigen insats, City på TV, City i Sverige, City på nyheterna varje dag. Livet leker.
Över och ut.
