Lillebror kommer på besök
Vissa krönikörer i den svenska pressen verkar ha fått för sig att det är vi som är lillebror i Manchester. Naturligtvis en anka av stora mått.
Att kalla City för lillebror i Manchester är naturligtvis helt felaktigt och visar bara på en historielöshet av skrämmande mått. 1992 är INTE år noll i engelsk fotboll även om många verkar tro det. Det är ju ett ganska otvivelaktigt faktum att united har City att tacka för mycket av sina framgångar. Visst, united har tagit en eller två titlar mer än oss de senaste åren och deras taktik att göra mardrömsteatern till en turistattraktion har varit mer framgångsrik än våran dal- och dalbanetaktik, men det gör dem inte automatiskt till storebror.
Men vi tar det från början. Utan FA-snobbarnas häxprocess mot City i början av 1900-talet hade united aldrig tagit sina första titlar och därmed heller aldrig utvecklats till den klubb de sedan blev. För den med kort minne så stängdes 17 Cityspelare av och bötfälldes för att ha tagit emot olovliga betalningar. Orsaken till häxprocessen var att det londonbaserade FA såg mycket skeptiskt på inte bara Citys framgångar (FA-cupvinst och två i ligan) utan överhuvudtaget oroade sig över de barbariska arbetarklubbarna från norr. united gagnades så klart enormt av att våra bästa spelare var tvungna att gå till dem när City straffades för något som var allmänt förekommande inom fotbollen. Flera av anklagelserna visade sig dessutom vara helt ogrundade och rena fabrikationer. Att spelarna ens hade en ”storklubb” att gå till var också tack vare City. united hade som bekant gått omkull 1902 om de inte inspirerats av Citys ambitioner och namnbyte.
City är ju dessutom ansvarigt för att ha fostrat uniteds största manager genom tiderna. Sir Matt Busby hade inte ens ägnat sitt liv åt fotboll om det inte varit för City. Hans familj hade emigrerat till Kanada om inte City lyckats övertala honom att stanna och fortsätta spela fotboll för City (något han gjorde 227 gånger varav två FA-cupfinaler!). Självklart hade hans managerkarriär aldrig ägt rum om han inte fortsatt sin spelarkarriär. När Busby skapade uniteds första framgångsrika lag på nästan fyrtio år gjorde han det på Maine Road, vissa hade ju det dåliga omdömet att bygga sin arena mitt bland framtida tyska bombmål, och han gjorde det inför tusentals Cityfans. Cityfansen såg honom som en hjälte och fann glädje i att det gick bra för en blå själ.
Det här ekonomiska bidraget till united fortsatte även under femtio- och sextiotalet då Cityfans gick på unitedmatcher när City spelade borta. Det här var ju en tid där resultatservicen var något mer begränsad än idag så att befinna sig på arenan och se de övriga matchernas resultat var det snabbaste sättet att få veta hur det gick för City.
I samma veva passade City på att upptäcka och introducera Manchester för en av uniteds störste spelare genom tiderna, Denis Law. City köpte honom ifrån Huddersfield och han gjorde braksuccé direkt. Tyvärr såldes han snart till Torino där han dock inte trivdes och när han kom tillbaka till Manchester var det united som hade möjlighet att köpa honom. Resten är som sagt historia även om det var en liten tröst att Law klackade ner united 1974.
Att united var klart sämre än City under i princip hela sjuttiotalet talas det alltid tyst om, liksom perioden mellan 1968 och 1992. Ibland kan man höra en unitedsupporter ta upp perioden som ett exempel på att han inte är en gloryhunter. Personen behöver visserligen inte ha upplevt perioden själv men bara det faktum att united haft lite motgång någon gång är tydligen ett bevis på att ingen unitedsupporter är en gloryhunter.
Men som tur är för united så finns City vid deras sida. När deras girighet och törst för världsherravälde blev som störst i början på nittiotalet var det City som gav dem deras största stjärna. En liten spenslig walesare platsade naturligtvis inte i Citys framtidsplaner och återigen är resten historia.
united har bevisligen City att tacka för det mesta av deras framgångar och klubben skulle som sagt inte ens ha funnits idag om det inte vore för City. Hittills har de betalat tillbaka med ett lån av en wingcommander vilket i sig var ganska betydelsefullt men långt ifrån vad City gjort för dem. Är det någon som förtjänar att kallas storebror är det City som genom alla år försökt hjälpa sin kronologiska lillebror på sin egen bekostnad. Men nu håller pendeln på att svänga. De råkade ju visserligen vinna ligan förra säsongen tack vare den flygande portugisen men i övrigt är det pinsamt tydligt att den rödnäsade skotten suttit kvar för länge. Samtidigt är City på rejäl uppgång. Återigen kommer Manchesters första storklubb att vara bäst i stan, hur det än går i matchen på lördag. Det måste svida i korridorerna på ”världens största klubb”.
