Anyone but United

United går som tåget i ligan. Segrarna staplas på varandra och en stor del av berömmet ska givetvis tillskrivas Sir Alex Ferguson. Men låt oss stanna upp och se tillbaka. Hur har Ferguson genom åren lyckats behålla en sådan hunger hos spelarna. Spelare som i flera fall har vunnit allt och lite till.

Sir Alex Ferguson har uppnått stora framgångar, man kan lätt slå upp dessa segrar i rekordböcker av alla dess slag: En europeisk pokal med Aberdeen, nio Engelska ligatitlar på 15 år, och så trippeln 1999. Men det finns en sak till som han lyckats med. En sak som är alldeles exceptionellt, som lätt glöms bort. Och som ligger till grund för många av dessa titlar.

Det jag talar om kan lättast beskrivas med en fras, en fras som skapar en särskild mentalitet, en fras som är känd under förkortningen ABU. Anyone But United. Tron på att en person, eller en grupp av människor, hellre skulle se vilket annat lag som helst vinna. Bara det laget inte var Manchester United. Ferguson drog nytta av tankesättet. Han gjorde det i mångt och mycket till sitt eget uttryck, han gjorde det för att det var nödvändig. Ett måste.

Han var manager för det bästa laget i England, kanske i världen. United hade bevisat det vid mer än ett tillfälle. Ferguson behövde en metod för att hålla sina spelare motiverade, på tårna. Hela omklädningsrummet var fyllt av millionärer, de hade vunnit allt. Allt som engelsk fotboll kunde erbjuda. De hade vunnit trippeln. Ferguson behövde något som motverkade den självgodhet som han fruktade skulle börja sprida sig bland spelarna.

Hans taktik blev att plantera en paranoia i Uniteds omklädningsrum. En känsla av att klubben var hatad, offer för diskriminering och att alla, precis alla, var tvungna att sluta upp. Dra åt samma håll för att United skulle lyckas fortsätta vinna. Om man betänker att detta var under den tiden då United faktiskt var hyllade i Englands alla tidningar känns Sir Alex Fergusons prestation än mer imponerande.

Ferguson övertygade även publiken på Old Trafford, i den mån den behövde övertygas. Och ja, det fanns supportrar som verkligen tyckte illa om United. Uttrycket ABU, Anyone But United, figurerar fortfarande i vissa sammanhang. Men många hävdar att United hatades, på det vis alla regerande mästare hatas, precis som Arsenal hatats, precis som Chelsea hatats.

Under Ferguson tid på Old Trafford och som United manager har genom åren väldigt få förnekat att United verkligen är värdiga mästare. Samtidigt har många medgett att det spelas en oerhört vacker fotboll på Old Trafford.

Så, det återstår egentligen bara att sparka in en öppen dörr, att skriva det vi redan vet. Ferguson är en fantastisk manager. Han behärskar spelet fullständigt, både på och utanför planen. Slutsatsen blir således: det är inget fel med att tro att hela världen är emot dig, konflikt och antagonism kan fungera som dina bästa vänner. En bra tränare måste även vara en god psykolog.

Henry Rollins sa en gång: ”Ingenting får människor att sluta sig samman såsom gemensamt hat.”

Så, Ferguson visste nog precis vad han gjorde när han tog uttrycket Anyone But United och använde det som tändvätska. Som ett medel för att uppnå nya framgångar!

Inspirerad av: Martin Samuel.

Denna Krönika har tidigare publicerats här.

Kim Nilsson2007-10-31 20:32:00

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United