Amsterdam, Bryssel, Basel och ändå inte framme! - Del I
Denna reseberättelse startar betydligt längre innan match än vad som normalt är brukligt när FFC Sweden är på resande fot. 30/9-2007
Som datumet ovan indikerar så lämnade jag Sverige redan den sista September för att se Fulham ta sig an Derby på Craven Cottage hela 20 dagar senare. Det fanns ju självfallet flera skäl till denna tidiga avresa och jag reste inte ens till England utan min KLM-flight skulle transportera mig till ”the Capital of Cannabis” – Amsterdam.
Amsterdam! Nu tänker säkert flera av er att karl’n har blivit galen och åkte till Amsterdam för droger och glädjeflickor, men så var så klart icke fallet. Jag skulle ju bara till jobbet! Det huvudsakliga skälet till min resa var att jag bytt jobb och skulle på ”inskolning” på vårt huvudkontor i Amsterdam, ingenting annat.
Söndag 30/9 – 2007
På eftermiddagen den sista september 2007 så fick jag skjuts av min kära familj till Arlanda, där jag skulle äntra mitt plan med destination Amsterdam. Den Holländska huvudstaden skulle vara mitt hem de kommande två veckorna där fokus skulle ligga mer på det kommersiella än det fotbollsaktiga. Ni känner ju dock mig, det finns alltid plats för fotboll, i värsta fall får man nöja sig med TV.
Efter en väldans angenäm flygning med ett riktigt flygbolag (Ja Ryan Air, jag ÄR bitter) så landade jag på en av, enligt mig, världens bästa flygplatser – Shiphol. Vädret välkomnade mig på bästa sätt och med solen i ögonen traskade jag mot taxistolpen. En annan sak som jag tycker om med Amsterdam är kvaliteten på deras taxibilar, ingen kör något ”sämre” än Mercedes eller BMW av senare modell – detta gör den annars rätt trista motorvägsfärden in till centrala stan rätt behaglig. Jag hade ingen aning om vart min chef beslutat att jag skulle bo, jo visst visste jag vad stället hette men inte mycket mer. Med tanke på att namnet var Grand Hotel Krasnapolsky så visste man ju inte om det var ett topphotell med hänvisning till ”Grand” eller ett öststatinspirerat partihotell i betong om man skulle väga in ”Krasnapolsky” i bedömningen. Det visade sig att företaget ansåg att jag kulle bo bra med stil. Grand Hotel Krasnapolsky visade sig vara ett av de bättre hotellen i Amsterdam och jag bodde riktigt bra under min tid där nere.
Måndag 1/10 – Fredag 5/10
Inte så mycket att berätta om under denna vecka som mest kretsade kring utbildning och produktion av strategidokument m.m. Kvällarna bedrevs på lokal med nya goda vänner. En hel del förstklassig Holländsk pilsner gick ju ner och massor med god mat. Klämde ju in en del europeisk fotboll tis-tors också. Arbetsveckan kröntes med ett biobesök på fredagskvällen. Lugnt och skönt, men filmen lämnade en hel del att önska, härmed rekommenderas INTE Rush Hour 3.
Lördag 6/10
Lördagen skulle vara min turistdag hade jag tänkt, och det medförde en massa promenerande och trevliga saker att se på. Det tråkiga var att de tvåsaker som jag hade bestämt mig för att verkligen inte missa, Amsterdams Historiska Museum och åka kanalbåt, var precis det som inte blev av. Båda hade timmeslånga köer och det föll mig inte på läppen att slösa tid på att bara stå i kö. Jag styrde istället kosan mot Sports Café på Leidseplein i centrala Amsterdam. En sportbar som spöar mycket jag tidigare besökt. Skäliga priser, lika TV-tätt som på O’Learys Götgatan men framför allt ägaren tillämpade ”Sexy Management”. Helt sjukt att man kunnat rekrytera så många syndiga flickor till att förse hormon- och testosteronstinna killar med bira och käk Jag anser nog att jag är ärkenördig när det gäller sport, inte mycket som brukar distrahera mig, men här var det jobbigt att försöka se på matchen samtidigt som huvudet gick som en vindflöjel.
Lördagen gav flera matcher utan att man behövde hetsa upp sig för mycket, nya bekantskaper i form att Holländare som var lika insnöade på engelsk fotboll som man själ och innan man tåg spårvagnen hem på kvällen hade man lyckats bli lite onykter också ;)
Söndag 7/10
Sovmorgon, en lång promenad och en mumsig frukost på mitt nyfunna favoritfik, så såg min start på dagen ut. Var absolut den enda som vandrade runt i Amsterdam denna dag iförd en Fulhamtröja. Den drog till sig uppmärksamhet och flera personer stannade mig på gatan och ville byta några ord om fotboll. KUL!
Framåt eftermiddagen styrde jag stegen mot samma sportbar som jag nyttjat dagen innan och såg till att få en bra plats i baren där jag skulle se bra, och kunna beställa pilsner i min egen takt. Som ni vet så var denna match inte mycket att orda om, vi var dåliga i första halvleken och fullständigt urusla i den andre. På sätt och vis var det skönt att ”bara” se skiten på TV vore hemskt trist att behöva genomlida något liknande på plats. [Ironiskt nog så skulle kommande match på plats visa sig spela i samma division som matchen mot Portsmouth]
Måndag 8/10 – Torsdag 11/10
En ny arbetsvecka utan några större händelser utöver det normala hände. Det enda riktigt annorlunda var väl när jag fick träffa mina kollegor från alla våra kontor runt om i världen, en skön mix av nationaliteter och människor från alla 18 kontor runt om planeten.
Fredag 12/10
Jag såg slutet på två givande men något tröttande veckor i Amsterdam och när fredagen började närma sig tidig eftermiddag tog jag en taxi till centralen med mitt alldeles för tunga bagage. Med min vanliga tur så var ju tåget försenat och det finns roligare saker än att skräpa på Amsterdam Central. Till slut rasslade tåget in på perrongen och jag kunde påbörja min färd mot Bryssel. En hel station fick jag åka med gott om plats, resten av resan upplevdes som om Ryan Air hade tagit över tågdriften i Beneluxländerna. Trångt, varmt och obekvämt, om det inte vore för den sanslöst söta damen som jag satt och pratade med hela resan så hade det varit outhärdligt vissa stunder.
Nåväl, väl framme i Bryssel möttes jag upp på stationen av min gamle partner in-crime Ian. Ian har haft Bryssel som sin (frugans och knoddens) bas under flera år, men pinsamt nog hade jag inte varit nere i Belgien sedan premiären i EM 2000, men nu skulle jag äntligen få se hur de bor.
Frugan (G!) välkommande oss i dörren till deras mycket smakfullt inredda villa och Lille William charmade mig omgående som vanligt. Barnkär var det ja :) Alltmedan jag läste sagor för William, eller läste William för mig? Meningarna kan gå isär fixade och donade Gabriella i köket.. Snart nog så stod maten på bordet och vi högg in på traditionell Belgisk korv med tillhörande potatismos, med bacon och andra godsaker i. MUMMA. Synd att både jag och Ian skulle köra bil hela natten, annars hade måltiden kunnat krönas med en stor Leffe pils.
Efter någon timmes umgänge så beslut vi oss för att ge oss av. In i bilen och ut på motorvägen söderut. Vi lämnade Belgien ganska snabbt och rasslade in i och igenom Luxemburg ”in no time”. Med undantag för dimma som man kunde ta på och lite biltullar som vi tappade fart vid så gick resan smidigt. Efter 5-6 timmar stannade vi till utanför Radisson SAS Basel i Schweiz. Snabb parkering, incheckning och en wirre ur minibaren sen bums i säng. Klockan var cirkus 04.00. Straxt efter 08.00 ringde sen klockan och förkunnade att det var dags att hoppa i matchtröjan och leta rätt på tågstationen i Basel.
Inser just nu att inte mycket om fotboll, och bara delar av supporterskap har återberättats hittills. Det blir mycket mer i del 2.
