Manchester United - Newcastle United 6-0 ! *Uppdaterad*
En magisk afton är åter slut på Theatre of Dreams i Manchester. Ridån har gått ner och på resultattavlan går att läsa kvällens slutresultat. Manchester United - Newcatsle United 6-0 (0-0). Himmelriket måste vara nära.
Matchreferat kommer inom kort. Tankar skall samlas. Minnen skall åter rulla en gång på den fortfarande varma näthinnan. Det här var ett tecken, det måste vara ett tecken - för oss supportrar och för Manchester United.
Amor vincit omnia
Förord
Musik och Manchester United har och kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Det finns oförgömliga minnen som aldrig kommer att suddas ut. En del små minnen, en del stora, en del speciella minnen och så personliga minnen. Ikväll var det ett sådant där tillfälle som alltid kommer att leva kvar. På något sätt. Det betyder kanske inte någonting nästa helg eller när säsongen summeras men de 90 minuter som Manchester United genomförde idag på Old Trafford är ändå något som jag kommer att ta med mig ett långt tag framöver.
Jag minns väldigt suddigt Bob Marley på Gröna Lund (för liten då), jag minns Disneyland After Dark i Örebro på mitten av 80-talet i en liten källarlokal, jag minns Mick Jagger när han klev in på Eriksberg och körde "Start me up" och jag glömmer aldrig Bono och U2 på samma hamnarena eller för den delen Imperiet´s alla spelningar. Sånt sitter kvar. Det är ljuv musik och sånt man lever för. Musik är olika för alla men känslan vet alla vad det är när man talar om den.
När Manchester United spelar kommer samma känsla. Det blir lite för mycket kanske en sån här kväll men när en utsåld arena får nästan 76,000 åskådare att sjunga av glädje så är det ändå samma känsla. En artist - en publik. Samspelet mellan dessa är i stort sett densamma som sker på en konsert. Ibland blir det inte lika bra men de gånger det stämmer så är det bara så himla underbart. Manchester United var fantastiska ikväll, precis som Old Trafford och precis som vi alltid vill det ska vara.
Matchrapport
Shay Given i Newcastle´s mål gjorde så gott han kunde. Men det som började så bra föll sedan ihop som ett enda stort korthus. Att gästande Newcastle fick ledas tillfälligt av Nigel Pearson tror jag inte hade så mycket med det hela att göra, eller att spelare var borta för spel i Afrikanska mästerskapen. Klubben hade några dagar innan avspark på Old Trafford precis sparkat managern Sam Allardyce. Sånt brukar inverka. Men åt andra hållet av de erfarenheter som jag minns. För Newcastle denna kväll blev det nattsvart.
På de inledande 15 minuterna hade Wayne Rooney fyra lägen (!) att öppna matchen precis som Manchester United önskade. Shay Given ville annorlunda. Med fantastiska räddningar höll han kvar Newcastle i matchen. Ända till pausen för att vara exakt.
Varken Cristiano Ronaldo eller Carlos Tevez kom riktigt in i matchen i den första halvleken. Ändå hade Manchester United nästan ett dussin bra målchanser, även några från de nämnda spelarna. Det som utmärkte The Red Devils främst var deras snabba omställningar så som vi är vana att se de rödsvarta spela. Michael Carrick utmärkte sig dock extra och bl.a. hans framspelning till Rooney´s direktvolley var sagolik. Det avslutet borde haft ett annorlunda resultat.
Att försvara sig ikväll var åter enkelt såg det ut som. Newcastle kom med fem man på mittfältet som det verkade där varken Alan Smith eller Nicky Butt tog ett steg för långt fram. Michael Owen fick verka själv med inslag av James Milner och N´Zogbia. Den starka fyrbackslinjen hos Manchester United var än en gång fenomenala. Avslut fick tas från avstånd och oroade inte Edwin van der Sar speciellt.
Michael Owen fick en tveksam offside mot sig (avslut efter signal i mål) och varken Cristiano Ronaldo (i enorm hög fart) eller Ryan Giggs (bortknuffad av Smith) fick straff som publiken och en frusterande Sir Alex Ferguson vädjade om. Domare Rob Styles var lika säker i sin sak i samtliga fall.
Att Manchester United gick till pausvila med 0-0 var självklart en besvikelse. Med de chanser som man skapat borde någon resulterat i ett ledningsmål om det inte varit för Shay Given i Newcastle. Gästerna höll sig fast med allt de kunde. De skulle bli deras fall.
Vad som sades i omklädningsrummet under pausen är ungefär lika osäkert som att bli rik på nätpoker. Om de bad till högre makter så skall jag omgående be om referens innan jag skickar in ytterligare kapital till pokerbolagen. Oavsett vad så fick det effekt. Väldigt omgående om man säger så.
Manchester United sprang ut till avspark i den andra halvleken och gjorde ingen besviken. Det blev en uppvisning i fotbollens alla konster där man fick Newcastle att vrida sig om flera gånger och vända ut och in på sig själv. När Shay Given väl kapitulerade, på en frispark av Cristiano Ronaldo under muren, så var det droppen. Då släppte allt och när väl 2-0 kom från Carlos Tevez efter en riktig försvarsmiss så hade Newcastle bara att satsa allt fram på ett kort. Det var ett misstag. Målet till 3-0 var en fröjd att se när bollen gick på ett tillslag mellan Michael Carrick som vann bollen på mitten och spelade Rooney-Tevez och avslut Ronaldo. Så enkelt. Så magiskt.
Siffrorna seglade sedan ifrån precis som om allt kom retroaktivt. Rio Ferdinand fick kruta in en volley till 4-0, Ronaldo fintade in 5-0 bakom en Claudio Cacapa som hamnade på läktaren och Carlos Tevez avslutade en volley ribba in precis (?) bakom mållinjen. Det var som om ingenting kunde hindra Ferguson´s manskap och i all frustration så kostade sig Alan Smith att snacka till sig ett rött kort.
När rysningarna hade lagt sig, applåderna hade tystnat (om de verkligen har det skall vara osagt) och domare Styles blåste av så var det en total triumf för Manchester United. Nya serieledare av Premier League, ett fantastiskt offensivt spel och ett komplett kollektiv som gjorde nästan allt felfritt gav svar på det som vi alla längtade efter. En liten revansch efter det spel som hade presterats under den gångna tiden, de flesta sår har läkts och truppen ser väldigt stark ut igen.
Det här var som sagt en vinst, en utklassning, som jag kommer att minnas en tid framöver. Vi kan leva på den här 6-0-vinsten ett tag, vi kan känna den underbara känslan och när artisterna ställer upp för oss så här så river de ner applåder, sånger och beröm som de alla är värda. Det är så här vi vill se Manchester United och ikväll kan ingen ta ifrån oss den känslan. Den känslan som vi lever och vill ha bekfräftelse för. En aning djup för de förlorande men ack så välkommen för oss.
Manchester United - Newcastle United 6-0 (0-0)
Old Trafford: 75,965
1-0 Cristiano Ronaldo (48)
2-0 Carlos Tevez (55)
3-0 Cristiano Ronaldo (80)
4-0 Rio Ferdinand (85)
5-0 Cristiano Ronaldo (87)
6-0 Carlos Tevez (90)
Barclays Premier League 2008-01-12
