Fulham - Aston Villa 2-1 (0-0)
A little bit of magic from Jimmy Bullard.
Den 26e augusti 2006 slog Jimmy Bullard in 1-0 och sedermera segermålet mot Sheffield United på en magisk frispark. Bullard hade precis anslutit från Wigan Athletic och inledde säsongen med tre man of the match-utmärkelser och två mål. I den fjärde matchen mot Newcastle United vred han knäet så illa att han försvann för resten av säsongen. Rehabiliteringen har varit lång och mödosam, men så mot West Ham United den 13e januari var han tillbaka igen. Jimmy Bullard. Efter sexton månaders skadefrånvaro. Det började trögt. Men idag har han gjort det igen. Det tog två ligamatcher, sen var han där igen. Som ljuset i mörkret med sin stora kaluffs och mindre vackra anlete Med fem minuter kvar av dagens match mot Aston Villa slog han till. Med en perfekt skruvad frispark från några meter utanför straffområdet gav Jimbo Fulham tre poäng och en markant förbättring i tabellen.
Fulham öppnade också matchen mycket bra. Roy Hodgson spelar numera med en 4-5-1 uppställning och hans målsättning är självklar. Defensiven framförallt. Brede Hangeland var också återigen en jätte i mittförsvaret och raderade totalt bort sin landsman John Carew från matchen. Efter dryga halvtimmen av en mer eller mindre Fulham-dominans började Aston Villa äta sig in i matchen. Mycket tack vare/på grund av den hopplöse Chris Baird. Hur Hodgson kan spela Premier Leagues sämsta högerback (?) från start och i 90 minuter är fullständigt ofattbart. Det tog heller inte lång tid för Villa att fatta att det var på Bairds kant man skulle anfalla. Bortsett från Bairds insats var det överlag minerna uppåt i Fulham-lägret när domare Chris Foy blåste för halvtid. De tre nyförvärven Brede Hangeland, Leon Andreasen och Erik Nevland skötte sig alla så bra som man kan förvänta sig från respektive spelare. Speciellt Nevland, som i sin debut fick ett otacksamt jobb som ensam forward, jobbade hårt och det var en fröjd att äntligen få ha en riktig anfallare längst upp igen. Clinton Dempsey är mittfältare och det syntes verkligen idag då han från sin position ute till höger stod för ett par bländande nummer och sprang som han aldrig sprungit för.
Aston Villa kopplade dock ett snabbt grepp om andra halvlek och det verkade som om det klassiska Fulham-syndromet ännu en gång slog till mot Hodgsons mannar då Aaron Hughes skarvade in 1-0 i eget mål på en hörna i den 69e minuten. Det var förövrigt det andra självmålet som Fulham gjort mot Villa den här säsongen. I bortamatchen, och 1-2 förlusten, i början av säsongen var det Zat Knight som agerade otursgubbe (Knight såldes nästkommande vecka till Aston Villa men är numera petad... någon som är överasskad?).
Direkt efter hörnan byttes Erik Nevland ut och Brian McBride fick komma in. Det var amerikanens första match på över fyra månader. När vår lagkapten skadade sig raserade en hel dimension av Fulhams anfallspel och det var väldigt skönt att se McBride tillbaka in action igen. Två minuter efter Villas ledningsmål hände något som jag inte kommer ihåg när de senast hände - Fulham kvitterar ett underläge! Jimmy Bullard bröt sig igenom på högerkanten och levererade ett perfekt, lågt inlägg mot den första stolpen som walesaren Simon Davies mötte på helvolley. Skottet satt perfekt i Scott Carsons bortre hörn och det var kvitterat.
Efter Fulhams kvittering satte Villa press på direkten men var aldrig riktigt nära att ta ledningen igen. Antti Niemi agerade osäkert vid ett par tillfällen som vanligt numera men annars var Brede Hangeland i vägen för det mesta. Med tio minuter kvar kom Diomansy Kamara in. Senegalesen har varit på landslagsuppdrag i Ghana men Senegal slogs ut redan i gruppspelet av det Afrikanska Mästerskapen 2008 och därför är nu Kamara tillbaka och tillgänglig. Dio bytte av Clinton Dempsey och tog plats ute till höger. Det var också därifrån den tekniske afrikanen satte av in mot mitten med fem minuter kvar. Innan de flesta Fulham-supportrar hann skrika skjut blev Kamara kapad och frisparken var solklar. Minuten som nu följer är något som varje människa som kallar sig Fulham-fans (vi är inte många dock) kommer minnas för evigt. Jimmy Bullard stegar upp och sätter bollen med en perfekt skruvad högervrist i nättaket bakom Scott Carson. Eufori.
Jimmy Bullard, och även Danny Murphy, hade annars slarvat väldigt mycket på mittfältet under matchens gång och det verkade länge som att Bullard skulle byta. Han verkade trött, rädd och såg ut att ha känningar i knäet. Vi tackar Gudarna att Bullard inte byttes ut.
Nu är det "bara" tre poäng upp till säker mark. Mot Chelsea, Arsenal och West Ham blev poängskörden noll. Men Hodgson verkar ha satt mer och mer prägel på laget. Efter 0-0 (första nollan på hur länge?) borta mot Bolton och denna underbara 2-1 seger mot Villa är det inte frågan om Fulham nu är på gång? Jag talar nog inte för många när jag säger: Låt oss hoppas! Men vem bryr sig?
We Are Fulham!
Fulham (4-5-1): Niemi; Baird, Hangeland, Hughes (k), Konchesky; Dempsey (Kamara 79'), Murphy, Andreasen, Bullard, Davies; Nevland (McBride 70')
