Tottenham - Chelsea 4-4(1-2)
3-1, and we fucked it up...
Avram Grant väljer följande startelva:
Cudicini
Ferreira – Carvalho – JT – A. Cole
Essien – Makelele – Lampard
J. Cole – Drogba – Kalou
Avbytare: Hilario, Alex, Ballack, SWP, Shevchenko
Juande Ramos väljer samma startelva som i Ligacupfinalen:
Robinson
Chimbonda – King – Woodgate – Hutton
Lennon – Jenas – Zokora – Malbranque
Keane – Berbatov
Avbytare: Cerny, Dawson, Huddlestone, Tainio, Bent
Första halvlek
Chelsea sparkar via Joey och Drogba igång Londonderbyt, det dröjer inte länge innan sistnämnde skrivs ned i målprotokollet. Efter att Drogba slagit en frispark i muren hamnar bollen hos ingen mindre än JT. kaptenen slår ett precist inlägg som Drogba enkelt nickar in . 3 minuter på klockan och 1-0 Chelsea, smakstart! Det är nära att drömöppningen blir än bättre, men Joey Cole får sitt mål i matchminut 6 bortdömt för offside.
Efter detta jämnar spelet ut sig alltmer, Spurs får ett par frisparkslägen som slutligen betalar av sig. Jenass slår ett inlägg från högerkanten till Woodgate som hoppar högst och elegant nickar in kvitteringen, 1-1 med 12 minuter spelade. Aningen taffligt av Chelseaförsvaret att tappa bort en så pass nickstark spelare i eget straffområde.
Matchen fortsätter att vara öppen, Chelsea slår i 17:e minuten till på kontring och Riccy hittar Joey som i sin tur spelar in bollen lågt i straffområdet. Den letar sig fram till en Kalou på språng, ivorianen hinner dock inte fram i tid och en bra chans går om intet. Två minuter senare ringer det igen, åter är Joey inblandad, han kommer centralt och hittar Essien som snyggt sätter 2-1 till Chelsea, vilken matchöppning! Möjlig offside på Drogba i situationen, men vi lämnar det åt sidan denna gång.
36 minuter är spelade när Chimbonda tacklar Joey, inte bollen, nere vid hörnflaggan. Linjemannen står och sover och vinkar inte av, Joey brinner av och säger ett par väl valda ord till stinsen, domare Riley svarar med ett gult kort. I 43:e minuten svarar Lamps för en tackling på Jenas, Riley släpper situationen och Chelsea tillåts att kontra. Bollen når Drogba som dessvärre vill göra allt själv trots bra lägen att släppa bollen, hans avslut plockas enkelt av Robinson. I momentet efter har det hettat till på planen, ett par hårda duster avslutas då Ashley Cole går med dobbarna före mot Hutton. För mig ett solklart rött kort, men Riley väljer att visa den före detta Arsenalspelaren ett gult, tacksamt. Robbie Keane är näste man att få syna det gula kortet då han beklagar sig över Coles tackling. Efter dryga 50 minuter blåses så den första halvleken av.
Sammanfattning
Chelsea startar piggt och gör rättvist 1-0 tidigt, man fortsätter att ha initiativet då Spurs ologiskt kvitterar. Efter att ha återställt ordningen med 2-1 målet tappar Chelsea konceptet och börjar spela osäkert i backlinjen. Det är felpass och felbeslut hit och dit, här saknar jag en förmåga att lugna ner spelet. Tids nog sker dock detta, istället blir det het stämning på planen, mycket beroende på Mike Rileys misslyckade domslut. Vi går till pausvila i ledning, men den känns knappast stabil. Dels har vi slarvet i passningsspelet, men också ett par gubbar med gula kort som lätt kan bli ett rött om det inte lugnar ner sig.
Andra halvlek
Huddlestone ersätter en misslyckad Jenas innan Tottenham på Rileys signal sätter igång den andra halvleken. Det börjar aningen avvaktande, Spurs är bollförande utan att skapa riktiga farligheter. Istället kan Chelsea åter göra en snabb spelvändning där bollen når Joe Cole som pressar sig förbi sin försvarare och får till ett avslut. Bollen går via Robinson och hamnar i nät, 3-1 till Chelsea med klockan på minut 51.
Uret står på 60 minuter då reduceringen till 3-2 kommer, åter är det via en fast situation, från hörna når bollen Berbatov som lobbnickar in bollen. Fyra minuter senare får Keane ett jätteläge att kvittera, men Cudicini svarar för en utmärkt räddning på irländarens låga avslut. Bara minuter senare är det Chelseas tur att få en jättechans, Joey hittar Essien som dessvärre får se sitt skott gå i stolpen och ut.
68 minuter är spelade då Spurs byter ut mittbacken King mot anfallaren Bent, Ramos satsar onekligen offensivt. Två minuter senare byter Grant in Alex istället för Kalou, ett defensivt byte således. Lennon agerar pajas och försöker filma sig till en straff i första anfallet efter Chelseas byte, Riley faller dock inte för skådespeleriet utan ger Lennon ett gult kort.
I den 74:e minuten, ännu en gång via en fast situation, lyckas Spurs få in kvitteringen, Huddlestone blir målskytt, 3-3.
Chelsea lyckas i den 79:e minuten återta ledningen, Joe Cole blir målskytt då han ensam med Robinson iskallt lägger bollen i krysset. Tre minuter efter sitt andra mål för kvällen byts Joe Cole ut, in kommer Michael Ballack.
Säkert som socker är sött sätter Spurs kvitteringen, i den 88:e minuten dunkar Robbie Keane in kvitteringen, 4-4. Grant väljer efter målet att sätta in Shevchenko istället för Ferreira, tinker tinker little star.
Domare Riley lägger till tre minuter, gott om tid för Spurs att avgöra matchen således. Man kommer snuskigt nära i den 93:e då Berbatov leker sig fri, åter en gång svarar Cudicini för en monsterräddning
Sammanfattning
3-1, and we fucked it up. Avram Grant blir åter en gång grundlurad då Ramos agerar taktisk trollkarl. Underkänt till samtliga i försvaret som läckte som ett såll på fasta situationer, matchen mot Villa under jul/nyår drar sig till minnes. Laget uppträder stirrigt och utan det lugn som alltid infann sig då en viss portugis tränade oss. Jag är som bekant inte en supporter av Grant, efter ikväll har han knappast stigit i status, patetiskt. Nåväl, än är det inte över, men man känner sig knappast positiv inför ödesmatchen mot Arsenal på söndag.
