Krönika: William Gallas - förrädaren
CSS-redaktionen återpublicerar en krönika från fjolårets möte mellan Chelsea och Arsenal. På grund av skada missade Gallas den matchen. I dag lär han dock komma till spel på Stamford Bridge för första gången sedan han lämnade Chelsea sommaren 2006.
Ursprungligen ublicerat 8 december 2006:
Sommaren 2001 betalade Claudio Ranieri 6,2 miljoner pund till Marseille för William Gallas. Det var många som lyfte på ögonbrynen över den för en relativt oprövad försvarare höga transfersumman. Gallas skulle dock med tiden visa sig vara värd varenda pence klubben lagt ut för honom.
Efter att ha suttit på bänken under de två inledande matcherna på sin första Chelseasäsong fick Gallas debutera som högerback mot Arsenal (!) i september 2001. Han imponerade i den matchen tog ganska snart en ordinarie tröja i laget och spelade 40 matcher under sitt första spelår i Chelsea. Under den andra säsongen blev det ännu mer speltid för Gallas. Han deltog i samtliga 38 ligamatcher och gjorde dessutom fyra mål när Chelsea knep fjärde platsen framför Liverpool och kvalificerade sig för Champions League. Allt var dock inte frid och fröjd utan redan nu klagade Gallas över att han gång efter annan blev utknuffad till någon av de två ytterbacksplatserna. Han var inte heller tillfredsställd med vad han tjänade och ville ha en lön som kunde mätas med de övriga stjärnorna i laget.
Gallas kämpade dock vidare och tog snart över mittbacksplatsen från Marcel Desailly – både i Chelsea och i det franska landslaget. Tillsammans med John Terry bildade han ett stabilt mittlås som var starkt såväl defensivt som offensivt. Gallas snabbhet och spelförståelse kompletterade Terrys huvudspel och ledaregenskaper på ett strålande sätt. Ett tag spelade de två 16 matcher i rad utan att släppa in ett enda mål.
När en av José Mourinhos favoritspelare från tiden i Porto, Ricardo Carvalho, värvades till Chelsea för nära 20 miljoner pund sommaren 2004 fick Gallas återigen finna sig vid att spela ytterback. Precis som tidigare varvade han helgjutna insatser på planen med gnäll över vänsterbacksplatsen och den förhållandevis låga lönen.
Ett par dagar efter att Gallas varit med och säkrat Chelseas andra raka ligatitel i maj 2006 uttalade han sig om att han kunde vara på väg bort från Chelsea för att pröva på spel i en ny liga. Milan och Juventus nämndes som heta kandidater till att köpa fransmannen. Även Arsenal visade intresse för Gallas men med tanke på att han själv sagt att han ville fortsätta karriären utanför England var det många som uteslöt det alternativet. Ju längre sommaren gick desto tydligare blev det att Gallas ville bort från Chelsea. Han struntade i att dyka upp på träningslägret i USA och blev bötfälld av klubben som dessutom tog ifrån Gallas hans tröjnummer 13 och gav det till Michael Ballack. I den första ligamatchen mot Manchester City vägrade Gallas spela och senare framkom det att han hade hotat med både självmål och utvisning om han hade tvingats till spel. En försäljning var till slut det enda alternativet. Strax före det att transferfönstret stängdes den 31 augusti i år blev det klart. Chelsea betalade William Gallas och fem miljoner pund till Arsenal för Ashley Cole.
Bland Chelseafansen kommer Gallas dels att bli ihågkommen för det fina spelet på planen, med målet mot Tottenham i våras som höjdpunkt, men framförallt för allt gnäll och missnöje han visat under åren och för den taskiga attityden han åskådliggjorde under den sista tiden i klubben. Banderollen med budskapet ”Gallas – You are a cunt” som hängde på Chelseas sektion på Ewood Park i samband med bortamatchen mot Blackburn säger egentligen allt.
Mer läsning: Gallas hotade med självmål, Gallas och Cole byter klubb, Krönika: Adieu, Billy!
