Antalyaspor - Osmanlispor
Inför Bolton – West Ham
Det är ett formsvagt West Ham som åker till Reebok Stadium för ett möte med ett annat formsvagt lag, Bolton Wanderers. Förlustmatchen senast mot Portsmouth var ingen höjdare att beskåda, en riktig skitmatch på ren svenska. Nu ställs vi mot ett lag som har kniven på strupen och slåss för sin Premier League-status. Bolton har fyra poäng upp till säker mark.
Vi befinner oss i ett vakuum på tionde plats, vilket vi gjort under lång tid. Nu har vi fem poäng upp till Manchester City på niondeplatsen och fyra poäng till Tottenham på elfte. Vi måste börja vinna igen om en plats på övre halvan, och en pengabonus, skall vara i hamn när domaren blåser av den sista matchen för säsongen den 11 maj. Det vore också skönt att hålla Spurs bakom oss resten av säsongen.
De sex senaste mötena med Bolton har gett två segrar, två oavgjorda och två förluster. Men, de två senaste resorna till Reebok innebar stryk med 0-4 och 1-4. Senaste segern borta mot Bolton kom i november 1995. Då blev Tony Bishop, Tony Cottee och Danny Williamson segerskyttar. Efter det har det blivit två oavgjorda och fem förluster på Reebok Stadium. Historiskt ser vårt facit mot Bolton ut så här: 22 vinster, 10 oavgjorda och 27 förluster.
Det senaste mötet var på Upton park i november. George McCartney gav Hammers ledningen men Kevin Nolan kvitterade i tredje övertidsminuten.
Matthew Upson har tränat för fullt under veckan och lär ta tillbaka sin mittbacksplats. Lucas Neill är dock osäker till spel. Han vred till en vrist mot slutet av matchen mot Portsmouth. Mark Noble har fortfarande ont i en ljumske och kommer troligen saknas på lördag. Julien Faubert spelade 45 minuter av vinstmatchen med reservlaget mot Derby senast och det finns en liten chans att han är med mot Bolton, men jag räknar inte med honom. Om inte kommer han säkert vara med mot Derby i nästa match.
Jag tror på följande startelva: Green i mål, en backlinje bestående av Spector, Ferdinand, Upson och McCartney. På mitten gissar jag att vi hittar Mullins och Parker i mitten, med Boa Morter och Zamora på kanterna. Är Solano frisk tar han Zamoras ytterplats. På topp tror jag vår bäste målskytt Dean Ashton startar, tillsammans med Freddie Sears. Klockan fyra på lördag vet vi vilka Curbishley valt.
Efter den här matchen återstår fyra matcher, tre hemma och en borta. Bortaresan går till Old Trafford. Nästa match är den 19 april hemma på Upton Park då vi tar emot redan nedflyttade Derby.
Det känns som den här säsongen tog slut redan i vintras. Visst, vi har gjort några tafatta försök att närma oss lagen ovanför, men så fort vi tagit poäng har även de ovanför gjort det. Nu börjar dessutom småbröderna från norra London flåsa oss i nacken. För omväxlings skull vore det kul om vi kunde komma före dem och få fira S:t Totteringham’s day.
Samtidigt behöver man ju bara gå ett år tillbaka i tiden för att få uppleva en helt annan situation. Vi var mitt uppe i kampen för överlevnad och alla Hammers gick med nerverna utanpå kroppen. Med det i åtanke känns det ändå rätt skönt att sitta på tionde plats. Men, man skall aldrig vara nöjd.
Den största faktorn bakom att det gått som det gått i år måste vara alla skador laget drabbats av. Spekulationernas vågor går höga på olika supporterforum om våra fystränare och övrig rehabpersonal, om det är deras fel eller inte. Oftast är det ju omöjligt att peka på en specifik orsak till alla skador, men den mängden skador West Ham drabbats av under året gör det nödvändigt, i mina ögon, att se över staben bakom Alan Curbishley. Där tror jag att vår färske tekniske direktör Gianluca Nani kan göra mycket.
Men, nu gäller det att klara av Bolton, Derby, Newcastle, Manchester United och Aston Villa, innan vi kan börja ladda inför nästa säsong, då vi förhoppningsvis når Europaplatserna.
Up the Hammers!
