Lindhs krönika
Grattis, alla fans till Manchester United till ännu en Premier league-titel! Grattis Sir Alex Ferguson till 10:e Premier league-titeln. Grattis Ryan Giggs till 10:e Premier league-titeln och till tangeringen av Sir Bobby Charltons rekord i antal matcher för Manchester United. Det är lyckliga dagar vi för tillfället lever i allihop. Men än är nog ingen av oss helt nöjd – och det kanske vi inte ska vara heller?
Grattis, alla fans till Manchester United till ännu en Premier league-titel! Grattis Sir Alex Ferguson till 10:e Premier league-titeln. Grattis Ryan Giggs till 10:e Premier league-titeln och till tangeringen av Sir Bobby Charltons rekord i antal matcher för Manchester United. Det är lyckliga dagar vi för tillfället lever i allihop. Men än är nog ingen av oss helt nöjd – och det kanske vi inte ska vara heller?
Jag är en sådan person som älskar symbolik inom sportens värld som hjälper till och gör den ännu vackrare än den redan är. Ni vet som när en helt uträknad person klarar av något till synes omöjligt eller när en gammal trotjänare som ägnat hela sitt liv åt sin sport lyckas med något enastående. DET är ibland i sig värt att vinna titlar och att lyckas med en gärning. Ett gott exempel på en uträknad person som lyckats med en sådan prestation kan vara när Steven Bradbury under OS 2002 lyckades vinna guldet trots... Ja, trots allt. Grenen var Short track. Symboliken som infann sig kring matchen mellan Wigan och Manchester United på JJB stadium lördagen den 10:e (!!) maj 2008 var att mycket av det som är vackert i sportens värld blev ännu vackrare på flera olika sätt.
I veckan läste jag en artikel från Spanien där man diskuterade eventuella värvningar till Real Madrid till nästa säsong. Vissa spelare i detta lag menade att man inte borde värva alls då man nu har ett vinnande lag med bra kemi mellan spelarna. Representanter för klubben var inne på en liknande linje. De menade att det inte finns så många ”Zidanes” eller ”Van Bastens” på marknaden för tillfället och att det var en sådan de i så fall ville värva. Min kommentar på det är: Jo, det finns en, och han heter Cristiano Ronaldo. Denne magiske portugis har under säsongen gjort något som jag personligen trodde var omöjligt i dagens fotboll och hör hemma i dåtidens fotboll – att som yttermittfältare göra 41 mål (minst!!) på en säsong. Detta är en utopi, en önskedröm, för de flesta fotbollsspelare idag. Dessutom är det otroligt vackert och en anledning till att en klubb ska vara värd titlar. Vad vackrare? Jo, straffsparken som Cristiano Ronaldo så galant smekte i mål efter att Wayne Rooney på karaktäristiskt sätt slitit som ett djur i straffområdet, och blivit fälld. Det var inte den snyggaste straffen någonsin i sig. Men för att börja avrunda en näst intill perfekt säsong för en helt perfekt spelare, i ett helt perfekt lag, som gjort en näst intill perfekt säsong. Jo tack, symboliken är vacker.
Kommer ni förresten ihåg Peter Forsbergs straff i OS-hockeyn 1994 i Lillehammer som senare blev frimärke? Här är vårt, supportrarnas, frimärke för säsongen 2007/2008!
Ryan Giggs! För den inbitne Unitedsupportern innebär namnet att man känner för att ställa sig upp och sjunga ”glory, glory Man United” i givakt samtidigt som rysningar sprids genom kroppen – särskilt efter matchen mot Wigan. Ryan Giggs har givit sitt liv åt fotbollen i allmänhet och till United i synnerhet. Han har spelat hela sitt vuxna liv i Manchester United och gjort det med bravur. Det är liksom svårt för mig att hitta något med Ryan Giggs som jag inte gillar i hans fotbollsspel. Han visar glöd, hjärta och engagemang varje minut han är på planen – alltid. Det är just detta som jag anser att klubben Manchester United alltid har stått för. Att just Ryan Giggs fick komma in och avgöra matchen mot Wigan den 10:e maj 2008 och därmed aktivt få medverka till att inkassera sin 10:e Premier league-titel, samt att på en och samma gång tangera Sir Bobby Charltons rekord i antal matcher för klubben (758 stycken!)– det var så otroligt vackert!
Sir Alex Ferguson, som också han nu har tio ligatitlar i Premier league, visade tillsammans med Carlos Queiroz en enorm fingertoppskänsla när de bytte in Ryan Giggs i matchen. Och fingertoppskänsla visade de också i och med värvningarna av Anderson och Nani. “Det är en signifikativ investering i Manchester Uniteds möjligheter under de kommande 10 åren” ska Queiroz ha sagt till TV kanalen TVI angående dessa värvningar inför säsongen. Jo jag tackar jag. Det bar frukt direkt och Anderson speciellt har imponerat under säsongen med ett enormt moget spel för en 19-åring. Jag vill akta mig för att svära i kyrkan, men jag saknade faktiskt inte Paul Scholes så där enormt mycket när han var skadad och Anderson klev in i laget. Vackert Sir Alex och Carlos!
Jag har aldrig varit i Moskva men det verkar vara en vacker stad. Historien har dock i denna stad och i landet haft sina mörka inslag färgade i rött, under en röd fana… Så nu hoppas jag och med stor sannolikhet många med mig att Manchester United kan ge oss fans en ljus, vacker avslutning av säsongen genom att i Moskva vinna Champions league-titeln under vår vackra röda fana. Det hade varit vackert!
