Fulham - Arsenal 1-0 (1-0)
Fulham tog en meriterad 1-0 seger och har förhindrat en tråkig säsongsstart med två raka förluster hemma mot Arsenal under denna fruktansvärt regniga lördagskväll.
Roy Hodgson hade gjort ett byte jämfört med det lag som fick starta mot Hull City. Otursgubben Paul Konchesky fanns inte med i laget. Konchesky kostade Fulham en poäng mot Hull senast och var skadad till den här matchen. Istället så fick Toni Kallio ta plats till vänster i backlinjen. Finländarens första tävlingsmatch för Fulham.
Matchen började i ett tempo som beskrivs bäst genom att de båda lagen kände på varandra. Arsenal hade mest boll men skapade inga chanser, Fulham försvarade sig bra och försökte anfalla snabbt genom Jimmy Bullard, Simon Davies, Seol och Bobby Zamora.
Matchens första chans kom till Arsenal. Robie Van Persie, som vanligt grinig på plan, hade ett stenhårt vänsterskott som gick precis utanför Marks Schwarzers högra stolpe. Det var dock Fulham som gjorde matchens första mål. På en hörna i den 22:a minuten petade Bullard kort till Danny Murphy som åter la upp bollen för Bullard. Engelsmannen slog in den hårt och lågt och framför mål befann sig Brede Hangeland som vräkte sig förbi William Gallas och tåade in 1-0 bakom Manuel Almunia. Ett mål som blev grädden på mosset för norrmannen i dagens match. Den store mittbacken hade en utmärkt dag i försvaret och höll stenkoll på Emanuel Adebayour. Togolosen kom knappt förbi en enda gång.
Fulham imponerade mäkta i första halvlek med en kraftig press på bollhållaren över i stort sett hela planen och de var många som offrade sig på ett sätt som man såg även under The Great Escape förra säsongen. Något som dock blev tydligt var att både Seol och Bobby Zamora, som ännu en gång fick starta på topp tillsammans, vill möta boll hela tiden. Detta tenderar då i att de båda spelarna hamnar på samma yta och det blir ingen bredd på anfallen. Detta är något anfallarna måste jobba med, för i övrigt var båda spelarnas arbetsinsats väldigt imponerande. Seol fick hjälp från de medicinska teamet två gånger bara under de första 34 minuterna.
Arsenal tog över under de avslutande tio minuterna men när Martin Atkinson blåste till vila var Fulham fortfarande i en välförtjänt ledning.
I andra halvlek fortsatte Fulham den press man haft under första, även om laget tröttnade mer och mer och de spel man sett Arsenal prestera tidigare, då man rullat väldigt fort från den ena kanten till den andra för att sedan sätta en hård boll in i motståndarens straffområde från i princip kortlinjen dök upp mer och mer. Som tur var för alla Fulhamsupportrar blev det aldrig riktigt farligt. Det var bara en gång som Fulhamsympatisörerna satte andan i halsen och den var när Adebayour för första och enda gången fick gå upp ostört och nicka. Anfallaren prickade dock stolproten och ut.
Robie Van Persie hade ett par chanser, bland annat fyra frisparkar som alla var undermåligt slagna. Fulham anföll i snabba kontringar. En var nära att resultera i mål. Seol löpte sig loss djupt ner på vänsterflanken och slog in en hård markboll som Bobby Zamora mötte på direkten. Zamoras vänsterskott gick dock över Almunias ribba.
När Hodgson såg att folk i Fulham började tröttna gjorde han först ett, sen två och tillsist tre mycket märkliga byten. Först och främst tog han ut Kallio, och den enda vettiga anledningen att göra det måste ha vart för att finnen var trött. Det logiska hade då varit att sätta in Fredrik Stoor, men icke, Hodgson tar in den vandrande odågan Chris Baird! Som tur var satte Arsenal aldrig riktig press på Baird. Sedan fortsätter han med att ta ut Seol mot Clinton Dempsey, som visade upp ett oerhört lojt beteende och lyckades med att slarva bort ett ett mot två-läge i slutet då Fulham kontrade efter en Gunners-hörna. Frågan är vad Erik Nevland gjort för att rankas som sämre än Dempsey, gjort fler mål kanske? Det tredje och sista bytet var Andranik Teymourian mot Danny Murphy. Det var Ok att ta ut Murphy, absolut, men iraniern hade sannerligen inte lyckad dag och den enda gången han syntes till var när han tappade bollen på egen planhalva och var tvungen att kapa en Arsenal-spelare precis utanför straffområdet för att reda upp sitt misstag. Teymourian fick även ett gult kort för den förseelsen. Personligen hade jag hellre sett Leon Andreasen på planen istället för Andranik.
Hur som helst, så gick det vägen trots två halft märkliga byten och ett byte som borde jämföras med tjänstefel. Fulham krigade ända in i kaklet. Hangeland och Hughes var som Zat Knight och Ian Pearce mot Chelsea på hemmaplan år 2006 då Fulham vann, även den gången, med 1-0. Simon Davies och Jimmy Bullard krigade något enormt både utan och med boll på mitten och på topp visar Bobby Zamora att han mycket väl kan fylla Brian McBrides skor.
Nu är det Leicester City i Carling Cups andra omgång på Onsdag. Efter det väntar Manchester United på Old Trafford. Varför inte fortsätta på den inslagna vägen och tvåla till ännu en titelkandidat, nu när vi ändå är uppe i varv?
You Are My Fulham!
Fulham (4-4-2); Schwarzer; Pantsil, Hangeland, Hughes, Kallio (Baird 71'); Davies, Murphy (Andranik 79'), Bullard, Gera; Seol (Dempsey 77'), Zamora
