Äntligen! Eller?
Alan Curbishley klyver mig mitt itu.
Trodde att jag skulle glädjas, andas en suck av lättnad, för nu skulle det äntligen spelas bra fotboll på Upton Park igen.
Men efter Alan Curbishley meddelat sitt avhopp känns det mest... beskt.
Alan Curbishley tog över efter min stora favorit Alan Pardew och började sitt styre med att rensa ut varenda en av mina favoritspelare i klubben. Marlon Harewood, Paul Konchesky, Yossi Benayoun (okej, han valde själv att gå), Nigel Reo-Coker (inte heller oskyldig) och till slut också Bobby Zamora. Alla fick de av olika orsaker lämna Upton Park och det gjorde mig desillusionerad. Vad var klubben?
Nu har han gjort mig desillusionerad igen.
Jag har klagat på Curbishleys sätt att coacha, hans sätt att hantera transfermarknaden, sättet han bemöter media, hans slipsval. Många gånger har jag längtat efter en manager som kan bjuda på ett leende vid sidan av planen och entusiastisk taktik på den. Många gånger har jag längtat efter dagen då Curbs skulle ta sin Mats ur skolan. (Vilken fantastiskt rolig formulering - tack Peter Larsson för den.)
Nu är den här.
Det känns inte som det skulle göra.
Dålig respekt
I takt med att styrelsen slagit undan benen på Curbishley, bundit hans armar bakom ryggen och spottat på honom i hans yrkesroll (försäljningarna av Ferdinand, McCartney, uppgörelsen med Ljungberg), har fansen vänt sin ilska från Curbs till Scott Duxburys glada gäng.
Jag är förvånad att höra mig själv säga det, men detsamma har hänt mig. Även om jag fortfarande tycker att Alan Curbishley i grund och botten är en dålig fotbollscoach har klubbens sätt att behandla honom ökat mina sympatier för honom betydligt.
Han har helt enkelt fått ett ovärdigt avslut. Att tvingas sluta för att styrelsen inte respekterar honom och lägger sig i hans arbete är helt enkelt inte vad han är värd efter att ha tagit West Ham till bästa säsongsstarten sedan 1999.
Om det skulle vara så som det ryktas, att Slaven Bilic är på god väg in genom bakdörren så skulle det i alla fall mildra min besvikelse en del. Som stort fan av kroatiens spelstil och kanske framför allt Slaven Bilics sätt att hantera sina spelare och sin taktik skulle jag bli överlycklig om han blev ny tränare för West Ham.
Men det skulle ju inte ske på det här sättet.
Djupare grop
Ni som läste min krönika förra veckan, om hur styrelsen förstör förutsättningarna till en bra säsong, vet att jag gav en bild av att supportrarna började tröttna på Scott Duxbury och kompani. Jag är rädd för att de just grävde sin egen fallgrop ännu djupare.
Tack Alan - välkommen Slaven!
