Månadens West Ham Supporter december 2008
En presentation av olika West Ham supportrar som ger oss en liten möjlighet att lära känna de personer som är medlemmar i West Ham fans Sverige eller som skriver på vårt forum. Här kommer supportrar som varit anhängare av West Ham en lång tid eller kort tid och som är av olika ålder och kön att synas. Hoppas ni får ett nöje av detta.
Årets sista supporterpresentation är en studerande kille från huvudstaden. I sin första livematch med West Ham såg han vår nuvarande manager. Annars är det en kille med blygsamma drömmar som dock gärna skulle vilja se ett cupguld och en toppplacering lite oftare än vad fallet är.
Namn, ort och yrke/sysselsättning:
Johan Gustafsson, Stockholm, i sluttampen på mina studier.
Nickname på forumet:
Trevor Morley
Antal år som jag har varit West Ham Supporter:
Jag har varit supporter så länge jag kan minnas och uttalade mig nog som West Ham-supporter redan i 7-årsåldern så det blir väl ungefär 23-24 år. Men det var först säsongen 1992-93 som jag började följa laget ordentligt.
Mitt första minne av West Ham och varför jag håller på West Ham?
Första minnet kan jag inte riktigt komma på men att min äldre kusin, som håller på West Ham, försåg mig med bilder på West Ham spelare som jag kunde sätta upp på väggen är väl skälet till att valet föll på den här klubben.
Första live match med West Ham:
West Ham – Chelsea 1998 på Upton Park som slutade 1-1. West Ham tog ledningen redan efter några minuter genom en Razor Ruddock-frispark men tyvärr så lyckades Babayaro kvittera med dryga kvarten kvar.
Kuriosa om matchen är att Joe Cole (som fyllde 17 år den dagen) skrev på sitt första proffskontrakt inne på planen i pausen, Chelseaspelaren Casiraghi gjorde sin sista match som fotbollsspelare då han skadade knäet tidigt i matchen i en kollision med Hislop och dessutom så spelade vår nuvarande manager i anfallet i Chelsea.
Antal live matcher med West Ham:
Sju gånger har jag sett vårat kära Hammers live varav fyra på Upton Park, en bortamatch mot Manchester City (på deras grymt schyssta arena) och en match mot Djurgårdens IF i Norrtälje. På dessa matcher så har jag bara lyckats pricka in en seger och det var senaste gången jag var i London och såg West Ham – Derby. Luttrad av tidigare erfarenheter (mina fyra första besök på UP slutade 1-1) så var jag övertygad om att matchen skulle sluta just 1-1 och det var inte långt ifrån att det blev så men till slut lyckades West Ham slå in 2-1…
Min bästa match jag sett live eller på TV med West Ham:
Måste väl säga första matchen live. Helt otrolig känsla att få ta plats på Upton Park för första gången. Konkurrenten till den är väl FA-cup finalen mot Liverpool 2006 som jag fick nöja mig att se på tv, otrolig match som tyvärr Liverpool var ohövliga nog att vinna.
Första favoritspelare i West Ham:
Inte helt otippat så är det Trevor Morley. Han gjorde ordentligt med mål säsongen 92-93 då vi kom tvåa i division 1 och blev uppflyttade till Premier League.
Favoritspelare genom tiderna i West Ham:
Mycket svår fråga. Man kan ju alltid lyfta fram en sådan spelare som Bobby Moore som ju trots allt var lagkapten i det engelska landslag som vann VM 1966 men bortsett från att jag har läst en bok om honom så har jag av förklarliga skäl inte så mycket erfarenhet av honom.
Istället får man väl dra till med Julian Dicks, en kille som alltid gav allt (även om han ibland gjorde det på lite fel sätt och därmed drog på sig massa kort i olika färger) och som fortfarande verkar brinna för klubben. Så pass insatt var jag i alla fall 1993 att jag blev upprörd då han såldes till Liverpool men som tur var för oss så kom han ju tillbaka efter ganska kort tid i Liverpools ungdomslag(!) och spelade en betydande roll i laget flera säsonger framåt. Jag var dessutom väldigt svag för di Canio då han spelade för klubben och har skattats så pass lyckligt att jag sett honom göra mål två gånger på Upton Park. Efter hans flytt tillbaka till Italien så verkar han ha halkat tillbaka på gamla spår och har gjort en del saker jag inte uppskattar så han faller nog bort på grund av det.
Största West Ham upplevelse:
I samband med att jag var och såg West Ham – Derby tillsammans med Scandinavian Hammers förra säsongen så var vi på ”West Ham memorabilia show” där Tony Cottee, Tony Gale och Billy Bonds snackade om gamla West Ham tider. Det var jäkligt stort att få höra dessa legender berätta massa roliga anekdoter från deras tid som spelare i klubben. Störst var nog att får höra Bonds som inte har framträtt alls sedan han avgick som manager efter att det skar sig med Harry Redknapp. Jag fick dessutom min ”Billy Bonds Claret Blue Army”- t-shirt signerad av Bonds innan kvällen var över och det gjorde det såklart inte till en sämre kväll.
West Ham upplevelser i allmänhet:
Alltid trevligt att se West Ham live eller på tv. På senare år så har jag upptäckt puben ”The Boleyn” som ligger i anslutning till Upton Park och mina besök där har varit väldigt lyckade. Mängder med roliga ramsor, där minst hälften handlar om Chelsea och/eller Lampard jr och sådant är alltid kul.
Det bästa med West Ham:
Även om det kanske har blivit lite sämre drag på sistone och vi kanske inte kan mäta oss med lagen från norr när det gäller fanatiska fans så tycker jag att det är fansen som är det bästa och det är oftast ganska bra tryck på Upton Park. Dessutom så har de alltid (bortsett från tiden under Curbishley) försökt att spela positiv anfallsfotboll längs marken och det ska man inte underskatta.
Det värsta med West Ham (om du tycker det finns något):
Tyvärr så speglar väl inte insatserna på planen de på läktarna och framgångarna kunde gärna få komma liiiiite oftare. Lika kul som jag tycker det är med de oväntade segrarna mot topplagen tycker jag att det är jobbigt att vi så ofta misslyckas att vinna de ”lätta” matcherna. Dessutom så har det de sista säsongerna varit alltför turbulent utanför planen och den fokusen är inte alls rolig.
Min dröm när det gäller West Ham är…….
Jag har ganska blygsamma drömmar för den här klubben. Det vore kul om vi kunde upprepa säsongen 85-86 och med hjälp av egna talanger och några enstaka förvärv vara med och slåss om topplaceringar någon gång. En femteplats som 98-99 skulle inte sitta fel något år. Annars skulle såklart ett nytt cupguld a la 1980 (att som riktiga underdogs vinna) inte sitta fel.
Jag vill i alla fall inte se någon revolution liknande den i Chelsea och City där pengar till varje pris skall köpa framgång. Då ser jag hellre att vi fortsätter producera talanger som vi helst behåller och med hjälp av dem jagar platserna utanför de onåbara topp fyra.
Min mest värdefulla West Ham souvenir och souvenirer i allmänhet av West Ham karaktär:
Stark konkurrens mellan den signerade Billy Bonds-t-shirten och ett foto och autograf (som jag fick med hjälp av SEA på forumet) av Trevor Morley.
Annars så har jag en del matchtröjor från tidiga 90-talet varav en fick en hel del uppskattande blickar på The Boleyn innan en match förra säsongen.
West Ham dröm11 samt 7 avbytare och manager:
Ludek Miklosko
Sebastian Schemmel - Rio Ferdinand – Bobby Moore – Julian Dicks
Trevor Sinclair - Billy Bonds – Trevor Brooking - Joe Cole
Trevor Morley – Tony Cottee
Bänk: Robert Green, Slaven Bilic, Alan Devonshire, Michael Carrick, Paolo di Canio, Geoff Hurst, Carlos Tevez
Manager: Måste antagligen bli John Lyall med tanke på de framgångar han tog West Ham till med sina dubbla cuptriumfer.
