De senaste matcherna för Norwich del har varit litet av upp- och nedvända världen. Först två matcher med bra spel och noll poäng sedan kom lördags match som inte var mer än okej men med tre inspelade poäng. Förklaringen till detta ligger väl mycket i att helgens motståndare kom till Carrow Road med 13 raka utan vinst. Vinsten var dock inte mindre välkommen på grund av det svaga motståndet. Dels har dem icke-spektakulära vinsterna där man gör precis vad som behövs varit få hittills denna säsong, och ska vi börja klättra och vinna på en mer regelbunden basis så behövs dem vinsterna. Och dels innebar denna vinst att vi nu har fem poäng ned till nedflyttningsstrecket och ytterligare tre poäng ned till jumbon och nästjumbon.

Charlton kom till Carrow Road med ett typiskt borta- och bottenlagsspel där man hela tiden hade många man bakom bollen för att bryta ned Citys attacker. I den första halvlekens start såg Norwich ut att vara medvetna om uppgiften som väntade dem och man försökte att dra upp tempot och starten så lovande ut. I den sjätte minuten skapade man också matchens första farlighet när Hoolahan spelade fram den skottvillige Pattison som tog ett skott från långdistans.

Den positiva starten höll dock inte i sig och Norwich tempo började bedarra och slutade med en situation där man inte kunde förvalta det stora bollinnehavet. Och trots litet av spelet så var det faktiskt Charlton som skapade halvlekens farligheter. Först hade vänsterbacken ett skott utanför och detta toppades i den 25:e minuten av lagkaptenen Mark Hudsons långdistansmissil som enhandräddades av ”Marshy” i en aktion som efteråt beskrevs som matchvinnande av Roeder.

I andra halvlek höjde Norwich sig och visade att man trots allt för tillfället är ett bättre lag än Charlton.

Redan efter tre minuter in i andra hälften hade Lita, som nu började vakna till, en jättechans att ge City ledningen. Han snappade då upp en av alla bollar som slogs mot honom under matchens gång, denna gång en boll från Otsemobor, och lobbade en utrusande Elliot i Charltonmålet. Tyvärr studsade dock bollen nesligt utanför.

Ytterligare sju minuter in i matchen visade Norwich upp ytterligare en kombination som andades optimism. Bell dock sig då med lite rappa ben in i straffområdet, spelade bollen mot Lita som tyvärr ställde till det för en framrusande Hoolahan med sin touch på bollen då den fördröjde hela situationen så att en Charltonspelare han fram och blockera skottet från Hoolahan.

Om Lita ställde till det i den situationen så skulle han sköta nästa situation prickfritt. Lita tar emot en lång precisionspassning från Clingan på bröstet, vänder bort två försvare och prickskjuter in bollen längs backen. ”A real strikers goal”, enligt Roeder, fram till 1-0 efter timmen spelad.

Under den sista halvtimmen försökte Charltonbossen Parkinson att förändra matchbilden genom att allt eftersom plocka in rutinerade och offensiva trion Todorov, Gillespie och Burton. Visst var det fortfarande litet liv i Deon Burton men bytena förändrade inte matchbilden nämnvärt och Norwich behöll greppet. De stora chanserna uteblev dock även om Lita och Croft hade sina stunder.

Charlton å sin sida hade blott ett försök att nämna under denna period, nämligen Bouzzas skott utanför som dock Marshall hade bra koll på.

När det hela var över stod Norwich som en värdig vinnare i en medioker match. I Norwich blir det plus för Clingans passningar, Litas ständiga försök och mittbacksparet där Doherty blev utsedd till matchens lirare. Cort fick spela 25 minuter och hade i alla fall vissa ”intentioner” som det heter. Kan kanske bli ett intressant gästspel vad det lider? Speciellt med tanke på att Cort har targetplayer potential.

Här näst väntar match både fredag och söndag. Söndagsmatchen mot Forest känns extra intressant eftersom som det är ytterligare en chans att utdela ett hårt slag mot ett bottenlag och börja ta sig ur den kvicksand som bottenträsket är. Tyvärr kan dessa två matcher bli de sista matcherna för Lita i en Norwichtröja. Men vi får i alla fall hoppas på ett målrikt avsked i sådana fall.