Ja, vi har nu nått den punkt av säsongen när de senaste årens allt för vanliga rop på managers avgång har hörts ljuda på Carrow Road. Spridda rop på ”Roeder out!” hördes nämligen i söndags från delar av den hårt prövade Norwichpubliken. Man får ha en viss förståelse från den trots allt lojala publiken då matchen innebar tre insläpp och noll poäng från en hemmamatch mot ett bottenlag. Detta trots att man fick hjälp från motståndarna som gav oss två självmål till skänks.

Det var egentligen den första halvtimmen av matchen som förstörde matchen för oss. När den var spelad fann vi oss i ett svårförståeligt underläge med ställningen 0-2. Boven i dramat för vår del var, för vilken gång i ordningen?,vårt försvarsspel.

Första målet får den för dagen svage Omozusi ta på sig då han visat sig osedvanligt vek i en defensiv närkamp med Forests Nathan Tyson. Tyson kunde enkelt fösa undan Omozusi för att sedan crossade bollen över Doherty och fram till medspelaren Matt Thornhill som slog in den över Marshall i målet.

Omozusi agerade inte heller särskilt resolut vid insläpp nummer två då han denna gång rundades av Lewis McGugan som sedan avancerade mot mål och satte bollen mellan benen på Marsahall. Här får man dock sätta ett frågetecken för den kollektiva insatsen från Norwich defensiva spelare. McGugan var ensam och omringad av de gulgröna men fick ändå plats att avancera mot mål och sedan sätta bollen I mål. Återigen känns det som att det grundläggande försvarsspelet klickar. Varför Roeder inte har lyckats reda ut detta är en berättigad fråga.

Norwich hämtade sig aldrig riktigt från denna kalldusch under resten av den första halvleken. Matty Pattison prövade i alla fall Camp i Forestmålet med ett långskott men i övrigt var det blekt.

I halvlek tog Roeder ut en av de blekare spelarna i form David Bell och ersatte honom med Darell Russell. Russel som kom att bli en av de spelare som fick något bättre kritik efter matchen.

Ett något bättre spelande Norwich skulle komma att sprattla till lite i slutet av matchen då ovan nämnde Rusell fick ett av sina skott mot mål instyrt i egen kasse av Forestförsvaren Ian Breckin.

Norwich andre inbytte spelare för kvällen var Sibierski, som också kom att göra ett reko inhopp. Tre minuter före slutet var det hans tur att få en kort sekvens i strålkastarljuset då han slog en crossboll fram till Lita som i sin tur prövade Camp i Forestmålet med en fin nick. Förövrigt en av få glimtar av Litamagi i denna förmodade avskedsföreställning av det lyckade anfallarlånet.

Mycken dramatik återstod efter denna egentligen enda chans för Norwich att stjäla poäng. Först presenterade sig en saknad före detta Norwichspelare för den forna hemmapubliken genom att punktera en match som hade känts levande i blott en kort sekund. Robert Earnshaw lurade först Doherty för att sedan en bit inne i Norwich straffområde lobba bollen över Marshall och in i mål. Det hela avlutades med sedvanlig frivolt till målgest. Stiligt på det hela taget.

Som avrundning på det hela så avlutade Joe Garner i Forest med ett snyggt självmål. Garners språngnick i egen kasse kommer att bli ett av säsongens snyggaste självmål.

Nåväl: två poäng ned till sträcket när vi går in i 2009. En besvikelse så klart. Vi kan i alla fall hoppas på litet tröst när transferfönstret öppnas i januari. Truppen är allt för liten i dagsläget och saknar vad det verkar rätt kvalitet. Roeder antyder också att vi kommer att få se en del nya ansikten i truppen inom kort. En ny mittback är ett måste och en till anfallare skulle inte skada. Lite mer konkurrens på högerbacksplatsen vore inte heller fel och idealt borde vi ta in lite mer kreativitet på mitten. I detta läge vore en värvarchock med fyra-fem nya spelare inte helt fel. Men gissningsvis ligger två-tre nya närmare till hands.

För ett bättre kanariefågel år nästa år!