Gästkrönika: En ding ding värld
Galna City
En halvturlig 1-0 seger mot Wigan. En plats på nedre halvan i tabellen och Richard Dunnes position som lagkapten diskuterad. Allt är precis som vanlig. Och, just det. Manchester City har lagt bud på en spelare för över en miljard.
Det svänger om City. Det har det förvisso alltid gjort, men jag vågar påstå att just nu är det mer än vanligt. Mycket mer än vanligt. Förvandlingen började för drygt ett och ett halvt år sedan, då en korrupt liten man från Thailand bestämde sig för att satsa några av sina snodda miljarder i klubben. Sven-Göran Eriksson anställdes, och han satte direkt på sig de stora spenderarbyxorna. Elano hämtades från Shahktar, Garrido från Spanien och Petrov från Atletico Madrid. Det började bra, med tre raka segrar, men sedan föll Svennis mannskap som en sten genom tabellen. Tillsut lyckades han ändå föra de blåa till en nionde plats i tabellen, en placering bättre än på många år. Trots detta blev han sparkad i början av juni 2008.
Då spred sig oron runt City. Mark Hughes rekryterades från Blackburn som ny manager, men vad hade han egentligen att jobba med? Rykten talade om att Shinwatras pengar var slut, och att klubben befann sig i kris. Experter tippade City i botten och fansens förhoppningar var nog inte mycket högre.
Men sen. Den galna måndagen. Inom loppet av 24 timmar ändrades spelreglerna totalt. Abu-Dahi Boys köpte klubben, och men ens var City världens rikaste klubb. Man trodde knappt sina ögon när Robinho sedan, sent på måndagskvisten skrev på shejkernas guldkantade kontrakt och lovade bort sina fotbollskonster till Eastlands.
De blåa krigarna har under den första delen av säsongen blandat och gett. Storsegrar har blandats med tokförluster. Det har mest känts som en transportsträcka mot januari och transferfönstret. Mot ljuset av tunneln. City har kopplats samman med ungefär 70 spelare hittils, det ena namnet galnare än det andra.
Det galnaste som hänt?
När chairman Cook tog flyget ner till Milano, lurade AC Milans ledning att man skulle värva burväktaren Dida, för att istället mitt under pågående samtal säga: ”Öh, du Berlusconi. Vad ska ni har för han Kaká?”. Sedan slänger de upp ett jättebud, flera gånger större än när en viss skallig (och sedemera skallande) fransmans tranfersumma som Real Madrid betalade i början av 2000-talet. Så coolt. Så kaxigt. Så jävla konstigt.
Vad händer nu? Ja, det skulle väl egentligen inte förvåna om någon kommer och gör hål i den bubbla som klubben just nu befinner sig i. Det är liksom för bra för att vara sant. Kaká till City? Jag trodde inte ens det gick att skriva i samma mening. Det finns inga gränser för pengaflödet, och inte heller några gränser för fantasin. Allt är numera möjligt, inget är för svårt. Det är nya tider nu.
Det är bara att vänja sig vid att man aldrig ska vänja sig.
Dag Levin