Reseskildring: London mate!
"Tim och jag tog oss en välförtjänt fotbollsresa till London och se Chelsea ta sig an Hull. På Kastrup började vi med att lugna ner våra nerver med en 75 cl Carlsberg Hof på O`Learys. Väl på Gatwick blev det transport med tåg till London bridge där Johanna och hennes rumskompis Frida mötte upp"
Tim och jag tog oss en välförtjänt fotbollsresa till London och se Chelsea ta sig an Hull. På Kastrup började vi med att lugna ner våra nerver med en 75 cl Carlsberg Hof på O`Learys.
Väl på Gatwick blev det transport med tåg till London bridge där Johanna och hennes rumskompis Frida mötte upp två vilsna turister. Tur att tjejernas favorithak ”The Market Place” bara låg runt hörnet. Fler av Johannas vänner slöt upp och en av dem var Londonsvenskan Lisa som introducerade mig för Kronenbourg, en fantastiskt god öl som mättade både mig och Tim ett gäng gånger dessa kommande dagar.
Torsdag i London betydde törstiga strupar och god stämning. Redan vid 5.30 pm var det charmiga stället fullpackat av en blandad publik. Vi hade dock alla haft en lång dag så vi började bege oss vid 11 pm bort mot Johannas place som ligger i Shepherd`s Bush. Enormt bra läge med endast några stopp ifrån Oxford Street med den centrala ”tube” linjen. Mind the gap!
Fredagen den 6:e var min 23års dag och vi började med en kopp kaffe från Starbucks. Det blev lite turistande i centrala London då vi bl.a. besökte Piccadilly Cirkus, Leicester Square, Carnaby Street, Oxford Street, Regent Street, samt Marble Arch. Vi drog hem och gjorde oss i ordning för utgång efter att vi hämtat upp biljetterna inför morgondagens drabbning mellan CFC och årets överraskning, Hull City. Love it!
Vi tog bussen ut mot Fulham och till området SW6, home of CFC. Vi hoppade av vid Fulham Broadway och tog oss en titt i Chelsea megastore. Vi besökte vidare Johannas kontor där Gary, Chelseas säkerhetsansvarige satt och ruvade medan vi hämtade upp våra biljetter. Vi åt fint på ”Franks” restaurang precis intill Stamford bridge.
Vi tog sedan några drinkar på the famous SO-bar. Stället var väldigt lugnt och mysigt men jag visste att stället skulle ändra skepnad till föreställningen dagen därpå. Vidare begav vi oss över gatan till Lloyds bar inne på Fulham Broadway köpcentrums andra våning. Billig öl lockade hit en massa folk och det var ett härligt ställe att bara sitta och umgås på om man inte ville dominera på dansgolvet. Istället för tårta denna dag blev man istället bjuden på öl i mängder, Sambuca och en pitcher med en fin groggsort som smakade hallon. Me like. Ölsorten Pedigree smakade inte hundmat. Summa kardemunna var att det blev en kanon och minnesvärd kväll.
Saturday Matchday
Vi hade först tänkt oss en mentalitetsresa till södra London på morgonkvisten men det visade sig ligga för off för att få tiden att räcka till. Det blev istället turistfällorna Tower bridge och Big Ben som fick bli förmiddagens projekt. Började väl sådär då vi misstog London bridge för Tower bridge. Utsikten till Tower Bridge var dock suverän. London underground stod mer eller mindre stilla fram till lunch så efter en stabil promenad genom finare kvarter fick det bli taxi till klockan. Urfint... Dock var tiden inne att bege sig från Westminster. Det var på tiden att tågen började gå igen. Klockrent va?!
På Earls Court hoppade sedan 5 stilrena grabbar på och från den ena killens fantastiskt sköna slang och den andres orange-svarta halsduk antog vi att dem kom från Hull.
Väl framme på Fulham Broadway gick vi en rundtur och inkasserade några schyssta pins innan vi gick och sa hej till Johanna som tog ett litet break från jobbet. Vi fortsatte till det stora målet idag, utöver matchen givetvis, uppvärmningen på SO-bar. Den tidigare pittoreska baren hade förändrats till en helt annan, för fotbollssupportrar minst lika charmigt hak. Ungefär två timmar före avspark är det fullpackat. Ramsorna avlöste varandra. Carefree, We are the Chelsea and we are the best, samt Chelsea Aluette för att nämna några. Ståpäls. Dagens motion blev det efter den ofta förekommande ”bounce in a minute”, följt av allt studsande. Eftermiddagens höjdare var dock celery, celery med kastande av uppskattningsvis kilot medhavd selleri in på puben.
2.40 pm var det hög tid att dra oss mot Matthew Harding Lower. Tackar Johanna för kanonplåtar! Matchen igång och bra stämning runt om på bridgen. Bättre stämning än mina tidigare två besök här. Chelsea känns uddlöst framåt. Det blir heller inte bättre med Drogba inbytt och en stor del av Stamford Bridge stämmer som pik till Didier men även Scolari in i ”You don`t know what your doing”. Hull är minst lika nära segern och behöver inte skämmas för att ta med en krigarpoäng hem till East Yorkshire. Slutresultat 0-0 alltså. Man blir deprimerad. Dagens Chelsealirare: Kalou… That’s why we love Salomon Kalou!
Hullfans firade som om man vunnit ligan. En del köade för att få köpa dagens matchprogram. Jag och Tim tog oss tillbaka till SO- bar och fick direkt ta del av hyllningssången till Jose Mourinho. Stämningen var efter omständigheterna relativt god och detta smittade som tur var av sig på oss. Efter dryga timmen tackade vi för oss för denna gång.
Hemma i ”Bushen” igen var förfesten i full gång. Nya Zeeländarna som bor i huset firade nationaldagen och Maoriansiktsmålningar utdelades. Jag var inte själv svår att få en på ena halvan av mitt ansikte. Allt för publiken. Utgång på detta blev det på det lokala utestället ”MPIRE”. Livebandet drog igång och jag tackar för låtarna: ”Mr. Brightside”, ”Chelsea Dagger”, ”Livin on a prayer” samt Oasis ”Don`t look back in anger”. Four dreamsongs in a row! Det är inte ofta man får gåshud på fyllan inte. Kul notis var att bartenderna här blandade i rosa karamellfärg i ölen.
Söndag betydde hemresedag. Ångest. Då planet till Kastrup inte avgick förrän tidig kväll kunde vi gå och lägga dem sista punden på det relativt nyöppnade köpcentret Westfield.
Väl på Heathrow avslutade vi en härlig och minnesvärd resa med en dubbelbacon burgare på T.G.I. Friday`s.
