Chelseas värld - vecka 9
Här kommer veckans Chelseas värld.
Det måste sägas, det komma i tryck. Och det måste komma till allas kännedom. Det finns en Guus-effekt. Vem bryr sig om vacker fotboll när man spela som en taktfast sovjetisk orkester på en 1 maj parad? Det är sådan fotboll som bryter förbannelser.
Nu är jag en stor älskare av sexy football, men i Lördags skulle jag byta ut allt det för en seger av detta slaget, Villa slogs tillbaka på Villa Park för första gången sen hedenhös och När spelare som Lampard, Mikel och Bosingwa visar det hjärta som vi eftersökt får segern se ut som den vill när den bryter förbannelser.
I Veckans ”should-i-stay-or-should-i go” hittar vi som vanligt Diddi i huvudrollen i en såpa som numera är lika självklar som hemmorojder efter en mexikansk buffé. Denna gång har inte manusförfattarna visat sin kreativa sida utan låter huvudpersonen leverera klyschor som att han egentligen velat stanna hela tiden men varit osäker på att han haft klubbens stöd i vissa frågor men att han nu känner tränarens stöd och det bara kan leda till bra saker i framtiden.
Är det någon som berättat för DD att Guus egentligen är en vikarie för en framtida tränare? Eller har man beslutat sig för att inte berättat för honom enligt devisen. Det-barn-inte-vet-lider-dom-inte-av.
Fortsättning lär förmodligen följa.
Och på tal om fortsättningar, Pizzaro drömmar om en fortsättning i Werder Bremen fick sig en ordentlig törn då han först blev utvisad för osportsligt beteende och sedan inte dök upp på träningen följande dag.
Klaus Allofs made clear his frustrations:
“It was a huge disappointment for me that that happened to a player like Pizarro," he said.
"We signed him to act as a leading player who should serve as a role model to the others but then he was suspended for violent conduct against Karlsruhe and now this happens"
Och för dom som drömmer om Benzema i Chelsea så finns det kanske all anledning att fortsätta med det. I en intervju med Sir Fergie där han lovprisar spelaren för dennes kvaliteter kom det fram att han efter ett samtal att Chelsea försökt värva honom.
"When we played Lyon last season (in the UEFA Champions League), chairman Jean-Michel Aulas told me: 'Chelsea have made a 50million Euros (£44m) offer for Benzema.' I told him:
'For such a fee, I will let Chelsea have him."
Avslutar Fergusson och för oss andra är det bara att inse att Aula fortsätter att köra med sitt obligatoriska Aula-tillägg som om det i världen inte funnes någon kris.
Det har väl inte undgått någon att med Ranieris besök på Stamford bridge i Onsdagens CL 8-delsfinal kommit med en diskussion Engelsk kontra Italiensk fotboll men att den diskussionen än så länge är helt onödig eftersom De Italienska lagen först måste ha tre av fyra lag i en semi för att huvudtaget kunna anses kunna komma ikapp de engelska lagens dominans i CL.
Själv tänker jag givetvis vara glad över att the tinkerman kommer och hälsar på men hoppas på att hans strategiska briljans inte överträffar en viss semifinal mot Monaco för ett par år sen.
Annars präglades upptakten till matchen av vänskap, Ranieri minns tillbaka på sin tid i klubben med värme och passade på att berömma oss Chelseafans. Och sitt avsked från klubben kommenterar han utan bitterhet på följande sätt.
” That spring I know my days in Chelsea was numbered, A place in a CL final wouldn´t have changed that, but that didn´t let me down beacause im a man who never quits”
Denna vänskapliga upptakt tyckte Peter cech var lite för mycket. I Daily uttryckte han sig så här.
"I arrived after he left, but a few of the lads played under Ranieri and I think it will be a special night for him and the supporters because he was at Chelsea for a long time.
"There will be a lot of emotion, but we need to forget about all this and go through. We play at home first and want to go to the second leg in the best position we can.
"We need to keep another clean sheet and obviously if we score a few goals that will put us in a strong position."
Själva matchen gav oss informationen att ännu haltar inte Chelsea, att den takt som fanns i Aston Villa matchen inte var en engångsföretelse utan det man såg var en grupp som ville visa att den fortfarande vara att räkna med.
Enda negativa, som jag ser det är att 1-0 ledningen var till för att säkras, kanske en motreaktion mot Scolaris glada fotboll eller att man tar ett steg i taget. Bäst på plan Mikel och Lampard.
Jag lämnar över resten av veckan till news of the blues och hoppas ni läser Chelseas värld nästa vecka.
