Färjestad - HV71
1 - 4

Matchrapport: Sheffield U.-Forest 0-0

Ett vilt kämpande Forest klarade under måndagseftermiddagen av att rida ut en storm. Spelmässigt och numerärt underlägsna fick man med sig 0-0 och en poäng hem till Nottingham. Ett resultat som mycket väl kan vara skillnaden mellan nytt kontrakt och nedflyttning när säsongen ska summeras.

Skadedrabbade Forest saknade inför matchen fyra nya spelare jämfört med lördagens hemmamöte med Bristol City: Iain Turner (tån), Joel Lynch (okänd skada), Robert Earnshaw (ljumsken) och Nathan Tyson (som har ont överallt, hela tiden). Paul Smith, Joe Garner (nu från start) och Chris Gunter (för första gången på mittfältet) ersatte dessa. För vilken gång i ordningen Billy Davies nu tvingades till rockader i lagets känsligaste lagdel, backlinjen, är höljt i dunkel, ehuru så skedde även denna gång. Luke Chambers nu högerback, Ian Breckin tillbaka centralt och därtill fick Kelvin Wilson ta steget ut till vänster.
    Hemmalaget tvingades till ett par kännbara förändringar i det att ordinarie mittfältaren John-Joe O’Toole och defensivt inriktade Matthew Kilgallon känt av diverse förslitningar under helgen och nu ersattes av Leigh Bromby och David Cotterill.

1:a halvlek
Knappt hade Michael Jones blåst för spel förrän han fann anledning att göra det på nytt. En kvart in i matchen hamnade Wilson i dispyt med hemmalagets ytterförsvarare Greg Halford, som inte ska misstas för att vara sångare i Judas Priest. En till synes mycket irriterad Wilson tillrättavisade Halford för något som undgått de flesta. Hetsig Wilson höll inte tillbaka känslorna bättre än att han markerade med skallen. Halford tog sig för ansiktet och föll tungt i mattan, och även om han överdrev överfallet var Wilsons snedspel direkt obegåvat. Jones visade föga överraskande upp det röda kortet och tvingade Wilson av banan. Möjligheten att knipa alla tre poängen mot ett Sheffield United som aldrig tycks vika ned sig, dessutom på Bramall Lane, dog där och då.*
    Som en följd av utvisningen tog Gunter steget snett ned till vänster och täckte upp där Wilson lämnade bortalaget i sticket. Garner ned på mitten och Dexter Blackstock nu ensam på topp.
    Gunter var senare den som skapade bortalagets första chans då han sköt ett långskott från bortemot 20 meter. Paddy Kenny, denne målvaktslegend med ett BMI som skulle få självaste Kevin Pressman att knäböja, stod välplacerad och hade inga problem med att fånga in den i skopan.
    Halvleken tillhörde annars hemmalaget som kraftigt påhejat av en infernalisk publik rullade runt efter eget tycke och smak på mitten, dock utan att komma till några särskilt farliga avslut. Bortalaget gjorde det bra som ständigt fick en fot emellan när det blev skarpt läge.
    Forests bästa möjlighet under de inledande 45 tillskrevs ständigt hårdjobbande Chris Cohen. Detta sedan han fått en genomskärare av Chambers och kommit bra till ute på kanten. Inlägget mycket nära att hitta Black Beauty. Det hela slutade emellertid med en resultatlös hörna.
    Tre minuter före halvtid gjorde Smith halvlekens räddning då han nådde ned i sitt närmsta hörn och räddade Darius Hendersons nick.
    Jones gjorde klart att han inte hade något emot att ställa sig i centrum under halvlekens döende sekunder. Cohen, som gick ut för att ta en hörna, fick syna det gula för maskning. Ett domslut värdigt Allsvenskan, inte League Championship. [Läs: det var lika mycket varning som samtliga straffar i premiäromgången av Allsvenskan var straffar.]

2:a halvlek
Den andra halvleken tog vid där den andra slutade, bokstavligt talat. Det dröjde inte många minuter förrän klumpige Wes Morgan fick gult kort, snarare för det att han är klumpig i allmänhet än för att han gjort sig skyldig till något regelbrott i synnerhet.
    Black Beauty, sliten efter 90 minuter i lördags och en halvlek där han fick springa i ett vacuum uppe på topp, byttes tidigt ut mot Paul Anderson. Forest spelade nu utan anfallare, även om Garner de facto var kvar på planen.
    I takt med att klockan gick tilltog Forests frustration över domarinsatsen så till den milda grad att lagkaptenen James Perch kände sig tvungen att ta ett snack med Jones. Gång efter annan vältes bortaspelare över ända, utan åtgärd, medan det viftades med korten så snart någon ur bortalaget närmade sig en Sheffieldspelare. Tillsägelsen tycktes få viss verkan.
    Riktigt farligt blev det när Forest kontraslog ur den värsta pressen i mitten av halvleken. Gunter löpte sig fri ute på vänsterkanten och trädde in bollen till Garner i straffområdet. Den senare avslutade på ett tillslag. Bollen strax över ribban. Därefter byttes Garner ut mot Garath McCleary. Forest nu utan anfallare både vad gällde spelare som har sin tillhörighet i sista tredjedelen och i den spelmodell som tillämpades. Destruktivt men också vägvinnande.
    Till följd av missnöjet mot rättsskipare Jones började The Reds nu alltmer att tillförskansa sig fördelar de inte hade rätt till. Ett exempel på detta var när man genomförde sitt tredje byte. Lewis McGugan kom in istället för tröttkörde Cohen, som trots sin varning rörde sig med en sengångares hastighet mot bänken.
    Ju närmare klockan närmade sig de 90, ju värre blev Unitedpressen. Halford prövade från 30 meter och på den efterföljande hörnan paradräddade Smith en nick på sin mållinje.
Fyra minuter in på stopptiden fick Craig Beattie stå alldeles för ohotad vid linjen till straffområdet. Skottet var hårt och välplacerat men gick över ribban. Centimetrarna på Forests sida.
    Först i den 97:e (!) matchminuten tog Jones mod till sig att blåsa för full tid. Detta sedan Smith tvingats till ännu ett rejält ingripande. Bortalaget klart mer nöjda med poängen än hemmalaget, och Davies och hans mannar var inte sen att fira framgången med de tillresta supportrarna. 0-0, en halv seger och en vunnen poäng!

Eftersnack
Trots jätteinsatsen på Bramall Lane blev omgången i stort något av en nitlott för Nottingham Forest. Norwich hemmaslog ett Watford helt utan geist med stabila 2-0, medan Southampton nöjde sig med uddamålet, 1-0, i hemmamötet med Crystal Palace. Blackpool luggade Reading på poäng på Bloomfield, 2-2, Charlton klarade av att rida ut stormen mot Coventry, 0-0 och Plymouth ordnade 1-1 på St Andrews. Egentligen var det bara Derbys 2-3-förlust mot Wolves hemma på Pride Park som gick att fira, tillsammans med Barnsleys tunga 1-3 hemma mot Swansea, förutom den egna poängen mot Sheffield United.
    I nuläget ligger Forest under strecket, på 23:e plats. Man har samma poäng, 46, som både Norwich och Barnsley (med en match mindre spelad) men något sämre målskillnad. Southampton skuggar, två poäng bakom. Med tre omgångar kvar att spela kan vi konstatera att utgången ser ut att vara regisserad av Alfred Hitchcook…

Sheffield United-Nottingham Forest 0-0 (0-0)
Mål: -

Gult kort: Breckin, Cohen, Morgan, Bromby
Rött kort: Wilson

Laguppställningar
Sheffield United
Kenny
Halford - Naysmith - Bromby
Morgan (K) - Henderson - Montgomery - Ward (Lupoli, ’79) - Howard (Hendrie, ’66)
Naughton - Cotterill (Beattie, ’57)
På bänken: O’Toole, Walker
Nottingham Forest
Smith
Chambers - Morgan - Breckin - Wilson
Gunter - Perch (K) - Osbourne - Cohen (McGugan, ’78)
Blackstock (Anderson, ’58) - Garner (McCleary, ’69)
På bänken: Redmond, Thornhill

Domare: Michael Jones
Publiksiffra: 28 374

* Forests assisterande tränare, Ned Kelly, kommenterade efter matchen utvisningen på Wilson enligt följande: ”Sett från där vi stod placerade var det ett rött kort. Du får bara inte gå fram med huvudet på det sättet i en sådan situation.”