Chelseas värld v16 (2)
Det här är historia, 2 gånger har vi stått i vägen för Liverpool och det är ändå de som hyllas, för den historieintresserade borde detta vara högintressant, att de blåvita trollen i det Hiddinkska tåget trotsar den allmänna uppfattningen om vilka som bör spela mot vilka för att inte störa ordningen i experternas ryggdunkande folkhem.
Det finns matcher och så finns det matcher. På förhand trodde jag och många andra att mötet mellan Chelsea och Liverpool skulle bli en målsnål, tät och disciplinerad historia där slumpen avgjorde vilket lag som skulle gått vidare. Alla hade vi fel och nu sitter man här dagen efter och försöker smälta två fantastiska matcher.
Så hur man gör man då? För att förstå det man precis bevittnat, att det är CL historiens bästa kvartsfinal är det ju ingen som kan säga emot, men hur tar man ner det till detaljnivå för att se det lilla i det stora, den avgörande detaljen som var det som gjorde att Chelsea stod som segrare.
Jag funderar en liten stund och sen kommer jag fram till att jag struntar i hur och varför och koncentrerar mig bara på ATT.
-Att Chelsea gått vidare till Semi efter säsongens två bästa matcher.
-Att den vilja som visades, av båda lagen skulle kunna ge energi till jordbävningsdrabbat land i tredje världen ett decennium.
-Att Lampard är kung i den blå himlen.
-Att alla som förutspådde vår undergång fick fel och sitter i denna stund och känner den beska eftersmak av underskattning av Chelsea och överskattning av Liverpool gett dem.
Framför allt de inom pressen som tyckts sig ha haft tolkningsföreträde när det kommer till vårt lag och målat Liverpool som rödvita änglar och oss till blå vita troll. Det här måste ha varit avgrunden vidöppen för han som fortfarande tror sig vara du med ett lag som glömt att han spelat för dem.
Det här är historia, 2 gånger har vi stått i vägen för Liverpool och det är ändå de som hyllas, för den historieintresserade borde detta vara högintressant, att de blåvita trollen i det Hiddinkska tåget trotsar den allmänna uppfattningen om vilka som bör spela mot vilka för att inte störa ordningen i experternas ryggdunkande folkhem.
Vi vann, men innan vi ska tillåtas njuta av segern är gamarna där och förutspår UNDERGÅNGEN för Chelsea. Anledningen är enkel, vi ska möta Barcelona och det betyder att vi ännu en gång ska gå en match mot ett lag som lever på historier från förr och folkmyter om att de är mer än ett lag, och detta i en tid då människan avsatt Gud och börjat tänka själva så ska man tycka att Barcelona kan ingen stoppa och ingen förtjänar att vinna mot för Barcelona, de är mer än ett lag, mer än en klubb, de spelar inte i samma division som andra lag och klubben är egentligen pärleporten som ingen oren kan slinka igenom.
Åter är utgången säker för de spelar så vackert och har ett sånt stort folkligt stöd, de finns t o m de som hävdar att de är världens bästa lag som spelar världen bästa fotboll. Inget och ingen kan rubba dem, inte ens blåvita troll i ett tåg som undsluppit de röda änglarnas straff kommer denna gång undan.
Och så dyker de upp. Papporna som tvingar sina barn bära barcatröjor som de fått på en tenerifesemester när supermercadon saknat små röda mynt och fyller på, och deras rop når tolkningsföreträdarna igen och så startar man en cirkus baserat på luft och rena antaganden.
I Spanien pratas det om att Barcelona ska utklassa Chelsea. De har de rätt till, de är Barca, mer än en klubb och statsreligion i en spansk region där Inquistationen en gång startade. Blå vita troll från det skitiga England och det ännu skitigare London görs sig icke besvär, de är icke värdiga att spela mot ett lag som så många älskar.
Jag ser däremot det andra.
-Att medans Barca spelar som om Idol juryn vore i stan så är det här på marken, på den blå vita betongen de måste landa och hela mitt hjärta börjar skrika efter revansch för allt Rijkard gjorde mot oss, och vad han fick UEFA att göra och för att Frisk förmodligen kommer att sitta på VIP logen och vara du med klubben han en gång hjälpte vidare. Jag vill ha rättvisa i den blåvita trollskogen och det är nu, precis nu jag blev medveten om att vägen till Rom går via Liverpool och Barca och det finns en underbar skönhet att slå dem på vägen till finalen om Man U tar sig dit.
Fast man måste vara Blå för att se det.
