Chelseas värld v16 (1)
Tyvärr publiceras Chelseas värld v16 för sent den här gången. Redaktionen ursäktar men lovar istället att en dubbel upplaga av den så omtyckta serien kommer upp redan under dagen med nya tankar från Lovén om avancemanget i Champions League.
Det snackades mycket om Liverpools form innan Onsdagsmatchen, Hysén försökte sig på en förståsigpåare och resten av den röda mediasvansen som dominerar svensk sportjournalistik höll med för att inte verka dumma. Rafa himself verkade insupit övertro matchdagsmorgonen istället för en cortado och menade att Chelsea visst var ett bra lag men Liverpool hade ett psykologiskt övertag som man inte kunde räkna bort, så för att kort summera matchdagens händelser var en Chelseaseger inget att räkna med, utan de skulle på sin höjd kunna räkna med ett oavgjort resultat om turen kom i stor portion.
Hiddink satt i andra ringhörnan och mös, han visste vilken kraft detta lag besitter, hur mycket en seger skulle betyda för ett lag som inte vunnit mot någon av de andra tre rivalerna och dessutom förlorat mot Tottenham. Han som gjort underverk med andra lag vars spelare inte skulle få en plats i Chelseas reservlag såg vad som behövdes göra och gjorde det. Resultatet lät inte vänta, Chelsea spelade sin bästa fotboll på väldigt länge och inte ens ett tidigt Liverpoolmål tycktes rubba takten i ett Chelsea som visste att alla vägar bär till Rom även om det innebär omvägar.
Drogba tycktes ha kommit åt sin offknapp och borde gjort två mål innan. Lampard drog iväg några bollar och allt tycktes svart för en liten stund innan laget tog rättning vänster och trampade igång. Plötsligt var det Chelsea som stod för pressen och för några minuter såg Malouda ut som en härförare, och Essien var strategiskt i vägen för Gerrard, men det var the temp som gjorde målet, Ivanovic hade innan stått för en stabil insats, nu satte han huvudet på bollen vid en hörna och Chelsea kvitterade.
Andra halvlek började lika bra som den första slutade. Hiddink hade samlat trupperna i omklädningsrummet, pekat med hela handen, eldat på laget att den enda väg ur detta är att attackera. Och som elva små lustgasfyllda födelsedagsballonger kom Liverpool ut på planen och försökte vända detta. Vad de inte visste var att det på andra sidan planen fanns 11 livsglada ungdomar med nålar och som en efter en använde dem för att med pricksäkra stick ta lufen ur Liverpool och hade det inte varit för Chelsea klackens gäck hade man kunnat höra hur de small i kapp med drömmar om Guld som i likhet med gasen blev ett med Liverpoolnatten och resten kan ni… Resultatet vet ni och finns det någon rättvisa i hämnd var detta en rimlig hämnd nerkörd i halsen på Liverpool för att de vann på Stamford.
Resten av veckan gick givetvis i ett töcken, det var svårt att koncentrera när Rafa levererade sina sedvanliga bortförklaringar och sin syn på matchen. Jag försökte ta det till mig men mungiporna åkte upp när jag tänkte på Essien och hur han plockade bort Gerrard, som passande nog hade en bristning någonstans och där var helt plötsligt förklaringen till förnedringen som Essien utsatte honom för. I ärlighetens namn kan det vara svårt i den engelska fotbollsvärlden ange ” Stukat ego” som skäl till frånvaro.
Nyheten om Ancelotti som Chelsea tränare nästa säsong kanske skulle ha fått mer utrymme här i Chelseas värld om den vore värd att ta på allvar om det inte fanns en allvarlig grund att ta på och man som Chelseafan blir påmind om att Guss, han kommer bara att dansa med oss denna vår och sedan är det över. Jag har personliga inga favoriter som nästa tränare även om det känslomässigt skulle kännas toppen om Zola/Clake kom tillbaka till klubben. Bara namnet skulle ge dem den tid de behöver att bygga ett lag och göra de nödvändiga besluten för en generationsväxling. Dessvärre är Zola en hedersman som tar sitt kontrakt med West Ham på allvar och vi får nog vänta till en annan dag.
På Lördagen gick 11 blå spelare ut och mötte Bolton på hemmaplan och ett tag såg de ut att spela på ångorna av Liverpool matchen och bjöd på en effektiv blå tågs fotboll. 4-0 och Chelsea såg ut att för första gången på länge hamna på måltipset. Sen, ja, vad hände?? Bolton passade på att visa den vilja som gjort dem till ett lag man respekterat genom åren. Elmander byttes ut och in kom den väldigt intressante Chris Basham och han gjorde ingen besviken, sket i vad det stod på ryggen på de blå tröjorna och betedde sig allmänt som en adhd barn speedat på föräldrars beröm. Resultatet lät inte vänta sig då Chelsea trodde att allt var game over och resten av matchen var till för att byta ut spelare för publikens applåder. 4-0 blev till 4-3 och jag kunde se hur någon formulerade en annons på ebay där den gamla viljan reats ut, slutet blev inte gott. Man släpper inte in 3 mål i slutet på matchen, man tar inte en 4-0 ledning så lättsinnigt när man vet vilket material Boltonspelare brukar vara byggda av. Liverpools utsända scouter hade säkert en trevlig afton och det gav onödiga signaler om vilket material vi är byggda av.
Skärpning tack!
Idag är det Måndag och det spelas returer i morgon. Den röda mediasvansen försöker givetvis att hålla liv i spänningen med att på bästa Liverpoolmanér be alla att komma ihåg en CL final som Liverpool vände. Jag har hela dagen roat mig med att läsa Poolforum, där verklighetsförankringen är i samma division som kinesisk planekonomi, till deras försvar måste man dock tillägga att de gör det de är bäst på (att med fuktiga ögon blicka tillbaka på det som varit). Tur att verkligheten, om den varit en person inte är en skrynklig gammal man som tar fel på kassörskan och kallar den för sitt barn.
Imorgon avslutar vi Liverpools närvaro i CL för denna säsong och låter Rafa berätta att det egentligen är ligan de siktat på hela tiden medans det blå tåget rullar vidare mot nästa station på vägen till Rom.
KTBFFH!
Kvalifikation blev det, och Rafa meddelar att det är ligan som han siktar på.
