Fulham - Aston Villa 3-1 (1-1)
Fulham fick med sig tre mycket välförtjänta poäng ifrån dagens hemmamatch mot Aston Villa.
Fulhams akilleshäl under säsongen har varit det svaga målskyttet, främst ifrån det självskrivna anfallsparet Bobby Zamora - Andrew Johnson. Som tur är har lagets defensiv varit så vattentät att det oftast räckt med ett eller två mål för att gå vinnande ur matcher. Till dagens kamp med Aston Villa bedömdes varken Andy Johnson eller Bobby Zamora som spelklara för 90 minuter, detta öppnade för två nästan konstant bänkvärmande forwards – Erik Nevland och Diomansy Kamara. Nevland behöll sin startplats från Chelseamatchen, där ETG (Erik the Great) blev målskytt men tvingades utgå tidigt på grund av skada, och Dio Kamara blev den enda ändringen i startelvan gentemot förra matchen då han ersatte Zamora som dock var frisk nog att ta en plats på bänken.
Hemmalaget rivstartade matchen och tilldelades efter drygt sex minuter en straff efter fint spel utanför och inne i Villas straffområde som avslutades med att James Milner klantigt rev ned Kamara bakifrån. Straffen var solklar men med tanke på att domare Mark Halseys i tidigare matcher varit, för att uttrycka det milt, väldigt anti-Fulham så var det något överraskande att Halsey valde att blåsa. Hur som helst hade kapten Danny Murphy som vanligt inga som helst problem med att förvalta straffen på bästa sätt och trots att Brad Friedel slängde sig åt rätt håll var skottet tillräckligt hårt och perfekt placerat att amerikanen inte hade någon chans.
Trots att Fulham fortsatte att spela bra efter 1-0-målet tog det bara sju minuter för bortalaget att kvittera. Syndaren vid det första målet, Milner, slog ett perfekt lågt inlägg till en helt fristående Ashley Young på bortre stolpen som inte hade några som helst problem med att stöta in 1-1 bakom en chanslös Mark Schwarzer. På repriserna ser man tydligt hur Zoltan Gera slöar och helt struntar i att markera Young, ett kostsamt misstag av ungraren som vikarierar på skadade Simon Davies plats ute till höger på mittfältet.
Det bjöds på trevlig fotboll på Craven Cottage denna lördagseftermiddag och det skapades en hel del chanser i den första halvleken, även om man bortser från målen. Nevland sköt för ovanlighetens skull över från bra läge precis innanför straffområdet efter bra jobb av vänsterbacken Paul Konchesky och Dempsey såg sitt fina långskott med vänstern klistras av Friedel. Gera och Kamara hade varsitt kanonläge efter två långa Konchesky-hörnor från höger men storspelande Friedel och täckande Villförsvarare lyckades hålla undan båda gångerna.
Villa var inte på något sätt ofarliga utan hotade konstant med nickstarka John Carew, som gav Brede Hangeland en bra match i luftrummet, och snabba omställningar med kvicka Young och Gabriel Agbonlahor. Efter en Fulhamhörna kontrade Villa och just Agbonlahor hittade fram till Young som inne i straffområdet styrde bollen förbi Schwarzer, tack och lov stod stolpen i vägen den gången.
Den andra halvleken var mindre än en minut ung när den andra Young i bortalaget, med förnamnet Luke, misslyckades med en brytning och gav Kamara ett gyllene läge. Ett läge som senegalesen förvaltade på bästa sätt genom ett lågt, stenhårt skott förbi Friedel och in i nätmaskorna. Spelet kändes nu lika stabilt som efter 1-0-målet och ledningen lika säker, därför oroades undertecknad att historien skulle uppreda sig, speciellt eftersom att laget som tagit ledningen när Fulham och Villa mött varandra aldrig fått med sig de tre poängen. Oron skulle tack och lov visa sig vara obefogad.
För efter en timmes spel nådde en Murphy-hörna fram till långe Brede Hangeland. Norrmannens lösa nick var riktad mot mål men Dio Kamara stod i vägen, på bästa tänkbara sätt. ”Joe” bestämde sig nämligen för att, med ryggen mot målet, klacka in bollen på ett väldigt delikat vis. 3-1 och game over för Villa? Martin O’Neill ville annorlunda och i ett försök att ändra matchbilden bytte han ut sina båda ytterbackar och satte in Nigel Reo-Coker och Emile Heskey.
Någon riktig slutforcering blev det dock aldrig utan Fulham kunde spela av matchen relativt enkelt medan hela Craven Cottage sjöng ut ”There is only one Roy Hodgson”. En kul händelse var när krampkännande grovjobbaren Dickson Etuhu skulle bytas ut mot Olivier Dacourt. Dacourt stod vid sidlinjen och bugade åt Etuhu som något haltande till slut tog sig fram till fransosen. En mindre rolig sak var dock att Zamora såklart hann med att i vanlig ordning bränna ett kanonläge under sina tio minuter på planen. Det är anmärkningsvärt att både Kamara och Nevland nu gjort fler Premier League-mål än Bobby den här säsongen, trots att dagens anfallsduo startat en respektive två matcher och Zamora hela 32. Snacka om skillnad på effektivitet.
Fulham (4-4-2): Schwarzer; Pantsil, Hughes, Hangeland, Konchesky; Gera, Etuhu (Dacourt 89’), Murphy, Dempsey (Gray 85’); Nevland (Zamora 83’), Kamara
Aston Villa (4-4-2): Friedel; L Young (Reo-Coker 64’), Knight, C Davies, Shorey (Heskey 64’); Milner, Petrov, Barry, A Young; Carew, Agbonlahor
Publiksiffra:
25 660 (fullsatt)
Mål:
Danny Murphy 7’
Ashley Young 14’
Diomansy Kamara 46’ & 60’
Gula kort:
Danny Murphy 38’
Domare:
Mark Halsey (Hertfordshire)
