Fulham - Everton 0-2 (0-1): Next stop: Europe
Fulham har inte förlorat hemma mot Everton på 50 år. Idag kom så dagen då det var dags igen. Den här gången sved dock inte förlusten så som den kanske hade gjort förra veckan. Idag fokuserar vi nämligen på andra, viktiga element så som poängrekord, placeringsrekord och spel i Europa nästa säsong.
Innan matchen var villkoren solklara. Ifall Tottenham skulle slå Liverpool borta, och Everton vinna mot Fulham, så skulle Fulham tappa sin sjunde- och Europaplats. Alla andra resultat skulle innebära en resa ut i världen för Hodgon och c:o.
Både Simon Davies och Andy Johnson, två viktiga spelare under säsongens gång, missade dagens match. Det var samtidigt samma startelva som slog tillbaka Newcastle som sprang ut på Craven Cottage. Med andra ord startade återigen anfallskombinationen Diomansy Kamara/Erik Nevland. Samtidigt vilade David Moyes spelare som Mauro Fellaini och Jô, ställde upp med ett 4-5-1 och Louis Saha ensam på topp. Just Saha hade inledningens bästa chans med en boll i ribban.
Bortsett från det var det Fulham som skapade chanserna, och både Clinton Dempsey och Zoltan Gera hade lägen att göra mål på. När första halvlek närmade sig sitt slut var det Fulham som många trodde låg närmast ett ledningsmål. Istället skickade Leon Osman in 1-0 precis innan pausvila efter en miss av John Pantsil. Samtidigt var Liverpool i ledning mot Tottenham. Med andra ord; ingen fara på taket.
Andra halvlek bjöd inledningsvis på fortsatt Fulham-press, med vissa uppstick från Everton. Hodgson försökte vinna mitten genom att ta ut Zoltan Gera mot Olivier Dacourt. Han tog även ut Erik Nevland mot de större alternativet Bobby Zamora. Farligaste chansen fick Clinton Dempsey, som var matchens stora målsumpare, med en boll som dansade på Evertons mållinje och dansade undan. Samtidigt hade man två misstänkta straffsituationer bortvinkade.
Ju längre matchen led desto mer tappade Fulham initiativet, Everton började föra boll mer, Moyes kastade in Dan Gosling, Nery Castillo och James Vaughan för att sätta mer press på Fulhams försvar. I samma veva fick Chris Smalling debutera i backlinjen där han bytte av Aaron Hughes.
Spiken i kistan skulle komma med fyra minuter kvar. Återigen var det Osman som stod för målet. Matchen slutade också 2-0, men då Liverpool slagit tillbaka Tottenham med 3-1 spelade det något snöpliga resultatet inte någon roll, vi spelar i Europa League nästa säsong. Bortsett från det framtida äventyret har Roy Hodgson lett sitt lag till två interna rekord. Dels tog vi 53 poäng, flest i klubbens historia, dels slutade vi på sjundeplats, klubbens bästa slutplacering någonsin.
Nästa säsong lovar gott. Hodgson och Al-Fayed kan tillsammans ha startat något riktigt bra. Fortsätter satsningen uppåt kan det bli en ännu roligare nästa säsong.
För nu så räcker det dock med att njuta. Njuta av att man håller på Fulham.
- - -
Fulham (4-4-2): Schwarzer; Pantsil, Hughes (Smalling 77'), Hangeland, Konchesky; Gera (Dacourt 73'), Etuhu, Murphy, Dempsey; Nevland (Zamora 68'), Kamara
Everton (4-5-1): Howard; Hibbert, Yobo, Lescott, Baines; Neville (Gosling 76'), Cahill, Rodwell, Pienaar (Vaughan 86'), Osman; Saha (Castillo 79')
