Tranferfönstret sammanfattat
Och lite Richard Dunne.
Silly Season, vår vardag. Här är en sammanställning
Sen ett år tillbaka så har vi uppbackade av världens rikaste ägare haft möjligheten att köpa allt som är till salu. I vissa fall (Lescott) så var det inte ens till salu men allt har sitt pris. Rätt eller fel, för mycket pengar inom fotbollen, Araberna förstör, City är en för liten klubb? Alla möjliga orsaker till att vi inte skulle spendera tycktes finnas men vad som gick bra för en ganska stor klubb från södra London måste också gälla för en historiskt sett minst lika stor klubb från Nordväst.
Enligt Premier League romantikerna som i många fall är detsamma som Champions League sittahemmaifåtöljenfansen så verkar det inte ha funnits en tideräkning innan 1992. Antingen är de för unga att minnas (men för okunniga att ta reda på historia) eller så är det gloryhunters som tidigare gillade Ishockey eller att gå på bio. Framtiden är hur som helst här och vi förtjänar det mer än de flesta. Den gamla United sången om att City is a massive club måste ha fastnat i halsen för nu är vi på väg.
Det började redan den 25 maj då Gareth Barry skrev på för £12m. Det har visat sig vara nyckelvärvningen och det dels för att han varit bäst hitills men också för att visa andra spelare att vi menar allvar. Den engelske landslagsmannen har visat hög kvalité direkt och vinterns dyra förvärv Nigel De Jong får finna sig i en bänkplats. Tillsammans med Superman och med DJ och den skadade Michael Johnson som back-upp så har vi ett riktigt bra innermittfält.
Sen anslöt Roque Santa Cruz för £17m och av honom har vi inte sett något än. Hans skadade knä har inte läkt än och man kan ju fråga sig varför vi köpte honom. Jag tror att vi hade avvaktat om vi då vetat att det fanns en annan spelare som ville komma.
Den spelare som damp ner högst oväntat var Emmanuel Adebayor från Arsenal för uppemot £25m. Ade har visat att förra säsongen var en parentes och att han återigen är en av världens mest lovande anfallare. 25 år gammal besitter han redan en massa rutin från VM och den franska och engelska högsta divisionen samt Champions League. Med sin styrka, snabbhet, teknik, huvudspel och stenhårda höger har han redan gjort tre mål. Mer kommer att följa när han blivit samspelt med...
Carlos Tevez, som vi alla hade på känn skulle dyka upp (vilket han gjorde innan Ade) då han inte längre trivdes med Sir Alex. £25,5m ansåg vår ledning var billigt (de hade räknat med mer) och det känns fantastiskt skönt att veta att inte ett pund gick till våra grannar från Trafford. Skadad under försäsong har han inte hunnit visa mycket än men jag är övertygad om att det är en av världens bästa på sin position (som jag å andra sidan inte riktigt vet än vad den är i det här laget). Han är i alla fall en av världens bästa kortväxta argentinare och det säger inte lite.
Vi behövde några backar så varför inte värva de bästa från våra konkurrenter. Än en gång, rätt eller fel? Arsenal vet oftast vad de gör när de säljer och Everton har fått en jättesäck med pengar och en lovande anfallare på lån.
Först köptes Kolo Toure in och jag vägrar tro att det kostade £16m (vissa källor säger £14m) för så mycket kan väl inte en mittback kosta? Tydligen går det då Joleon Lescott anslöt för £22m i förra veckan. Toure har i och för sig hunnit visa att han är tillbaka i gammal pre malaria form och han har kännts som en klippa i vårt tidigare darriga försvar. Lescott har hunnit med två matcher och inte visat så mycket än men han tillför vissa saker vi har saknat. Han är vänsterfotad och han är målfarlig. Föregångaren Richard Dunne var i och för sig också målfarlig (sorry) men oavsett så har vår tränare tydligen ett enormt förtroende för den gamle Wolvesbacken.
Vi fick in några spelare på Bosman också. Stephen Taylor var en smart värvning då han är en van bänknötare av ändå godkänd kvalité. Vidare gjorde den värvningen det möjligt att låna ut Joe Hart till Birmingham vilket är den bästa lösningen för alla. Om något år har vi Englands bästa målvakt, tills dess har vi kanske Premier Leagues bästa i Shay Given.
Den andra bosman värvningen, Sylvinho, känns mycket märklig och med tanke på att Garrido är kvar i truppen och att Lescott och Barry kan spela vänsterback så förstår jag den inte alls. Robinho är i och för sig glad och det kanske är värt ett antal miljoner.
För att sammanfatta sammanfattningen så har Mark Hughes värvat beprövat med Premier League rutin och han har sett till så att det finns två spelare på varje position av klass. Om ni tänker efter och tar fram ett a-lag och ett b-lag så har vi som sagt två av varje plus några överblivna spelare.
Som exempel
Taylor
Zabaleta, Onuoha, Kompany, Sylvinho,
Weiss, De Jong, Johnson, Petrov.
Santa Cruz, Bellamy
Detta är alltså vårt b-lag och alla har representerat sitt land förutom Taylor, Onuoha och Johnson som alla spelat U-21 för England.
Till sist så måste det kommenteras att Mark Hughes har gjort sig av med några gamla, några nya, några lånade och några blå. En del gick som bosman en del på lån och vi är tacksamma att slippa dem men vissa spelare har för alltid etsat sig fast i våra hjärtan.
För min del Elano men naturligtvis framför allt Richard Dunne. Jag har haft förmånen att träffa Dunne vid ett par tillfällen och han har varit fantastisk. Första gången erbjöd han sig att ta foto på mig och Paul Dickov utan att jag ens behövde antyda något. Andra gången gav han sig tid för några ord och foton fast han och Svennis precis skulle stänga dörren om sig för att ha det där snacket om att vägra spela under Thaksin.
Som spelare stod han upp när andra föll och bortsett sin målfarlighet så kan inte jag minnas en bättre mittback i City de senaste 20 åren. Player of the season fyra år i rad 05-08 säger det mesta om han som spelare. Att hans dotter heter Lyla säger det mesta om hans musiksmak. Att han har en kusin som spelar i Seinäjoki säger ingenting men jag är stolt över att jag råkar dela hans namn.
Richard Dunne, thank you!
